- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
783-784

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qui nimium probat, nihil probat ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De ha vunnit stor popularitet hos den publik, som
tror på möjligheten af en mera intim och verklig
dramatisk konst än den, som behagar den stora
hopen, och de ha höjt "genero chico" till en
konstprodukt. De debuterade 1880 med
illustration placeholder

Esgrima y amor, en juguete comico, som i rask följd
efterträddes af flera dylika småstycken, tills ramen
utvidgades med 3- och 4-aktstycken såsom La buena
sombra, Los borrachos, El traje de luces, Los
Galeotes, La dicha ajena, La reina mora, El genio
alegre, Las de Caín, Amores y amorios
, m. fl.
De ha försökt i åtskilliga af sina arbeten
sammansmälta sainete och komedi, såsom i La zagala,
påverkad af Hauptmanns "Einsame menschen", och
några andra, men röra sig icke med samma säkerhet
i denna hybrida form som i den rena saineten. El
amor en el teatro
, en framställning af olika sätt
att behandla kärleken i olika former af dramatik,
är ett 5-aktsstycke, som blifvit mycket diskuteradt
och applåderadt; El centenario, där en
hundraårings alla anförvanter samlas på hans födelsedag,
erbjuder ett porträttgalleri af originella typer, och
Doña Clarines vann en oerhörd framgång genom
sina lustiga konflikter, originella episoder och
komiska typer. Ett af de vackraste profven på
nutida spansk dramatik och ett af bröderna Q:s
bästa arbeten är Las flores (1901), ett genialt
poem, som i innerlighet och vemod erinrar om
Bécquer.
Ad. H–n.

Quinteron [kinterå’n], sp. Se Kvinteron.

Quintetto [kvinte’ttå], it., mus. Se Kvintett.

Quintidi [k*ätidi], fr. (af lat. quintus, femte,
och dies, dag), femte dagen i franska republikanska
kalenderns dekad (vecka).

Quintilhas [kiti’lj**], port., metr. Se
Quintillas.

Quintilianus, Marcus Fabius, romersk
lärare i vältalighet (retor), f. omkr. 35 e. Kr. i
Calagurris (nuv. Calahorra) i Spanien, d. omkr.
96. Sin utbildning erhöll han i Rom under ledning
af bl. a. talaren Domitius Afer; efter afslutade
studier verkade han som retor i sitt hemland. År
68 medföljde han förutvarande ståthållaren i
Spanien, dåmera kejsar Galba, till Rom, där han af
Vespasianus anställdes som offentlig lärare i
vältalighet med lön ur statskassan – den förste i
sitt slag –, hvarjämte han verkade som sakförare.
När Q. efter 20 år dragit sig tillbaka från sin
offentliga verksamhet, mottog han af Domitianus
förtroendeuppdraget att leda uppfostran af dennes
syster Domitillas barnbarn, hvarjämte han hedrades
med konsuls rang (ornamenta consularia), en för
personer i hans verksamhet ytterst sällsynt
utmärkelse. – Q:s tidigare skrifter, ett tal inför rätta,
det enda tal han publicerade, och en undersökning
om orsakerna till vältalighetens förfall, ha gått
förlorade; bevaradt är däremot hans hufvudarbete
Institutio oratoria (Talarens utbildning) i 12
"böcker", utgifvet ej lång tid före hans död.
I första boken redogör författaren för arbetets
plan och indelning; han afser att ge en
handledning i konsten att med systematisk
uppfostran och undervisning alltifrån de späda
barnaåren utbilda en teoretiskt och praktiskt fulländad
talare, som tillika eger de sedliga förutsättningarna
för att rätt verka i sitt kall. Därpå följa
föreskrifter för behandlingen under barnaåren. Andra
boken handlar om den förberedande
ndervisningen i retorskolan. Därpå genomgås retorikens olika
delar: i böckerna 3–6 inventio, samlandet af
stoffet, bok 7 dispositio, ordnandet; 8–10 elocutio,
den språkliga framställningen – af särskildt
intresse i litteraturhistoriskt hänseende är 10:e boken
(öfv. till sv. 1890 af S. G. Dahl), där Q. bl. a.
kort och träffande karakteriserar en rad grekiska
och romerska författare, hvilkas studium är af
betydelse för den blifvande talaren –; i 11:e boken
behandlas memoria, inlärandet, och pronuntiatio,
utförandet. Sista boken ger en totalbild af talet
och talaren. Det omfattande verket, som
utarbetades på den korta tiden af två år, vittnar
fördelaktigt om författarens varma kärlek till sin
uppgift, grundliga studier af den grekiska och
romerska facklitteraturen, rik praktisk erfarenhet, sund
smak samt ett moget och hänsynsfullt omdöme.
Arbetets tendens är afgjordt praktisk. Sin förebild
ser han i Cicero; dennes bildningsideal, den
fulländade talaren, söker han med varm öfvertygelse
förverkliga äfven på en tid, då vältaligheten på
grund af ändrade politiska och sociala förhållanden
förlorat sin tidigare betydelse. Inverkan af Cicero
skönjes också i hans rena och värdiga
framställningssätt, som står i skarp motsats till samtidens (i
synnerhet af Seneca främjade) konstlade, tomma och
svulstiga stil, hvilken Q. som en fin och klarsynt
kännare bestämdt ogillade. – Trots det stora
anseende, som Q. åtnjöt såväl bland sina samtida
som senare, och de många lärjungar (bl. a. Plinius
d. y.) han utbildade, fick han icke något
varaktigare inflytande på den följande tidens litterära
utveckling. Luther satte Q. synnerligen högt. En
modern läsare finner vid studiet af detta arbete,
ett af de förträffligaste i den romerska litteraturen,
tankar, som likna hans egna, oftare än hos någon
annan forntida författare – Under Q:s namn ha
bevarats två samlingar Declamationes, talöfningar,
dels 19 utförligare, dels 145 skisserade; de förra
härröra med säkerhet, de senare troligen från andra
författare. Se R. Törnebladh, "De elocutione
Quintiliani" (1858). Nyaste upplagan af Q:s verk
är L. Radermachers (1907).
H. Sgn.

Quintilis (Quinctilis). Se Juli.

Quintillas [kinti’ljas], sp., metr., en på
Pyreneiska halfön sedan 1400-talet gängse femradig
strof, bildad af ett enversigt motto och en glossa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free