- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
785-786

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qui nimium probat, nihil probat ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på fyra rader. Verserna äro åttastafviga,
rimsystemen två (t. ex. abaab eller abbab). I portugisiskan
stafvas termen quintilhas.
R–n B.

Quintin [kätä’] l. Quintinus, fransk
sekterist, d. 1546. Se Libertiner 2.

Quintus Icilius. Se Guichard, K. G.

Quintus Smyrnæus (grek. Kóintos Smyrnaios,
Kóintos Smyrnaios, Kvintus från
Smyrna
), episk skald, tillhörande en sen
forngrekisk litteraturperiod, författare till en dikt i
14 sånger med titeln Ta meth’ Homeron
(Efter-homeriska händelser), som på ett tämligen
andefattigt sätt, men med korrekt språk och
versbildning efter homeriskt mönster skildrar den del af
Trojanska kriget, som följer närmast efter
tilldragelserna i "Iliaden". Sannolikt lefde han i slutet
af 4:e årh. e. Kr. Tillnamnet Smyrnæus (från
Smyrna) har han fått med anledning af vissa i
dikten förekommande anspelningar. Bästa upplagor
af Köchly (1850 och 1853) och Zimmermann (1891).
Af dikten öfversatte V. F. Palmblad 1809 första
sången; i sin helhet är dikten öfversatt till sv. af
K. A. Melander (1899–1903).
A. M. A.

Quipo l. Quipu [kippu]. Se Knutskrift.

Qui proficit in artibus et deficit in moribus,
plus deficit, quam proficit,
lat., den, som
förkofras i vetande, men försämras i goda seder, han
försämras mer, än han förkofras.

Qui pro quo, lat., ett i stället för ett annat,
förväxling, misstag.

Quirinalia, årlig romersk fest. Se Quirinus.

Quirinalis. Se Kvirinalen.

Quirini [kvirini], Pietro. Se Querini, P.

Quirini [kvirini], Girolamo (som munk
Angelo Maria), italiensk lärd, f. 1680 i Venezia,
d. 1759 i Brescia, uppfostrades i Brescia och
ingick därefter i benediktinklostret Monte Cassino,
hvars abbot han blef 1718. Han erhöll sedan
Korfus och Brescias biskopslägenheter samt
utnämndes till kardinal 1727 och blef 1730 föreståndare
för Vatikanbiblioteket, tills han på grund af
misshälligheter med den påfliga regeringen 1751 drog
sig tillbaka till sin biskopsstol i Brescia. Genom
grundliga studier och vidsträckta resor hade han
förvärfvat sig en omfattande lärdom, hvarom äfven
hans skrifter bära vittnesbörd. Särskildt sysslade
han med liturgiens historia. Hans fredsälskande
sinnelag gjorde honom högt skattad äfven af
protestanterna. Bland hans många utgifna arbeten äro
följande viktigast: Orthodoxa veteris Græciæ officia
(1721), Enchiridion græcorum (1725), Primordia
Corcyræ
(s. å.), Specimen variæ literaturæ, quæ
in urbe Brixia... florebat
(2 bd, 1739), biografier
öfver Paul II och III m. m. Han ombesörjde äfven
utgifvandet af Efraim Syrerns arbeten på grekiska,
syriska och latin i 6 bd (1732–46). Sin egen
lefnad och verksamhet skildrade Q. i Commentarii de
rebus pertinentibus ad Quirinum
(3 bd, 1749).
Jfr A. Baudrillart, "De cardinale Q." (1889), och
A. Amelli, "Il cardinale Q." (1911).
J. H. B.*

Quirinus var ursprungligen namnet på en
sabinsk gud, som till sitt väsen sammanföll med
Mars, sålunda både krigs- och jordbruksgud.
Sedermera öfverflyttades i folktron Q:s namn och
väsen på den förgudade Romulus. Troligen
bör det härledas från det sabinska ordet quiris,
lans, eller det gamla ortnamnet Quirium. Andra
härledningar äro den från sabinska staden Cures
och från curia, sålunda det romerska,
ursprungligen i curiæ indelade romerska folkets gud. Q. hade
sitt tempel på collis quirinalis, där hans dyrkan
förestods af en bland de större flamines (se
Flamen); ett andra kollegium af salii uppkallades
efter honom, och till hans ära firades 17 febr. festen
Quirinalia. Jfr Quirites.
J. C.

Quirites (af Quirium, se Quirinus; jfr
samnites af Samnium), rom. fornk., officiell
benämning på det romerska folket, hufvudsakligen använd
dels i tilltal till det församlade folket (icke af en
fältherre till soldaterna, milites), dels i vissa
uttryck såsom jus Quiritium, den mellan romare
gällande rätten. Quirites såsom betecknande romarna i
deras förhållande inåt blir i användningen ungefär
liktydigt med cives (medborgare), medan Romani,
det historiska namnet, betecknar det romerska
folket i dess förhållande utåt. Stundom förenas båda
beteckningarna: populus Romanus Quirites
(Quiritesque, Quiritium).
H. Sgn.

Quiroga [kirå’ga], Antonio, spansk krigare
och politiker, f. 1784, d. 1841, tog del i det
spanska nationalkriget mot Napoleon I (1808–13).
Han ställdes 1815 inför krigsrätt för sitt
deltagande i Porliers försök att i Spanien införa en
konstitutionell styrelseform, men frikändes. 1819
häktades han ånyo, emedan han deltagit i grefve
d’Abisbals stämplingar. Sedan 1820 års friare
författning införts i Spanien, utnämndes Q. till
generalkapten i Galicien 1821, men nedlade detta befäl
till följd af en duell 1822. Då en fransk här 1823
inryckte i Spanien för att där återställa enväldet,
ställde Q. sig i spetsen för en division i Coruña,
kämpade modigt mot fransmännen, men fann snart,
att det fria statsskicket ej längre kunde
upprätthållas mot fransmännens öfvermakt och
söndringarna inom Spanien. Q. öfvergick då till England
och därifrån till Syd-Amerika, men återkom efter
den 1833 utfärdade amnestiakten till Spanien och
blef generalkapten i Granada 1835.
P. O. Bm.*

Quirós [kirå’s], P. F. de. Se Queiros,
P. F. de
.

Quirós [kirå’s], Pedro de, spansk skald, d.
1670 i Sevilla, hvilken höll sig fri från kultismens
inflytande. Q:s produktion var icke stor, men
konstnärligt betydande. I Amador de los Rios’ tidskrift
"El Cisne" (1838) publicerades först den fina
madrigalen A una tórtola och den ypperliga
sonetten A las ruínas de Italica, och i Rivadeneiras
"Biblioteca: Poetas líricos del siglo XVI–XVII"
återfinnes en del epigram, redondillas m. m.
af Q.
Ad. H–n.

Quirós [kirå’s], Francisco Bernardo
de
, spansk skald, lefde i senare hälften af
1600-talet. Hans Obras (1656) innehålla romanen
Aventuros de don Fruela, 10 entremeses, nämligen Del
toreador don Babilés, Del poeta remendón, De
mentiras de cazadores y toreadores, De los viudos
al uso, Del marido hasta el infierno, De la burla
del pozo, De don Estanislao, De ir por lana y volver
trasquilado, De las fiestas del ardea
och De los
sacristanes burlados
samt Comedia famosa del
hermano de su hermana
, som är en af de bästa
komedierna från denna tid. I samlingen "Ociocidad
entretenida en varios entremeses etc." (1668) finnas
dessutom af Q:s arbeten La luna de la Sagra, Santa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:36 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free