Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raben ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Rachimburger-Racine
838
Eachel som JKoxane i Racines "Bajazet".
1858 nära Cannes. Från sitt ll:e till sitt 13:e
år sjöng hon för bröd på kaféerna i Paris,
uppträdde 1833 på Moliéreteatern, utbildades
därefter vid kon-servatoriet och debuterade 1838
på Théåtre fran£ais som Camille i Corneil-les
"Les Horaces". Kritiken såg snart i henne den, som
genom sitt starkt accentuerade och lidelsefulla,
men dock strängt behärskade spel vore bestämd att
åter gjuta lif i den klassiska franska tragedien,
och denna förhoppning blef ej heller gäckad. Till
1855 glänste hon på Théåtre fran9ais i Corneilles
och Racines sorgespel, i synnerhet oförliknelig
i tolkandet af sådana lidelser som svartsjuka och
hat. Phédre var hennes praktroll och bland nyare
dikt-skepnader Adrienne Lecouvreur. M:lle R:s talang
framstod med ens fullfärdig. Hennes antikt sköna
åtbörder, det märkvärdigt uttrycksfulla minspelet,
den djupa altrösten med sina rikt skiftande
tonfall, allt gjorde ett mäktigt intryck. Jäktad
af begär efter guld, företog hon vidsträckta
gästspelsresor, äfven till Amerika, och bröt
därvid sin hälsa genom öfveransträngning. Se Janin,
"R. et la tragédie" (1858), d’Heylli, "R. d’aprés sa
correspondance" (1882), och T. Martin, "Monographs"
(1906). Rachimburger, ty. Se E c h e v i n. Ra;chis
(grek. rha’chis, ryggrad), bot., hufvud-axeln i en
blomställning (blomfästet) eller ett par-bladigt blad.
Rachisa^ra (af grek. rha’chis, rygg, och agra,
affektion), gikt i ryggen. Se Gikt.
Rachitis (grek. rhachitis, hörande till ryggen,
nämligen no’sos, sjukdom), den medicinska benämningen
på engelska sjukan (se d. o.). - Adj. R a c h 11 i
s k.
Rachlew, Anders, norsk tonsättare och pianist, f. 1882
i Drammen, blef filos, kandidat 1902, utbildade sig
därefter i pianospel för Agathe Backer-Gröndahl och
i Berlin för Scharwenka och Teresa Carreno samt har
sedan 1908 uppträdt som framstående konserterande
pianist och som tonsättare med kompositioner
för kammarmusik, violin och piano samt körer och
sångromanser. K. V. H.
Rachmaninov [-åff], Sergej Vasiljevitj, rysk
tonsättare, f. 1873 i guv. Novgorod, utbildades, vid
konservatorierna i Petersburg och Moskva, utmärkte
sig först som pianist och har sedan egnat sig åt
komposition samt lärarverksamhet, i Moskva. Han
tillhör som kompositör den ungryska skolans vänstra
flygel och har i den europeiska musikvärlden väckt
uppmärksamhet med en pianotrio, pianokonserter
och en orkesterfantasi, hvarjämte han skrifvit
en opera, några symfonier, sonater, sånger m. m.
E. F-t.
Racine [r9si;n], stad i nordamerikanska staten
Wisconsin, vid Michigansjön och järnvägarna mellan
Chicago och Milwaukee. 38,002 inv. (1910). R., som
blef stad 1848, har en rymlig hamn,
många och stora fabriker och verkstäder för
tillverkning af vagnar, plogar, tröskverk och annan
landtbruksredskap, ångmaskiner, automobiler,
möbler m. m. Förnämsta läroanstalterna
äro det af episkopalerna 1852 stiftade
Racine college samt en katolsk "akademi".
(J. F. N.)
Racine [rasin]. 1. Jean R., fransk skald, f. i La
Ferté-Milon, där han döptes 22 dec. 1639, d. 21
april 1699 i Paris. Tidigt föräldralös, uppfostrades
han strängt och allvarligt af jansenistiskt sinnade
släktingar; han besökte först skolan i Beauvais och
åtnjöt därefter (1655-58) undervisning i jansenis-mens
hufvudkvarter, klostret Port-Royal, där han utbildades
till en j fin kännare af grekisk litteratur, som sedan
l gaf honom hans förnämsta mönster. Redan vid denna
tid skref han latinska och franska dikter, hvaribland
sju oden öfver landskapets skönheter kring Port-Royal,
vittnande om hans tidigt vaknande natursinne. Sedan
hans uppfostran afslutats vid College Harcourt i
Paris, var det meningen, att han skulle bli jurist;
själf tänkte han redan på teatern. Hans dramatiska
försök sorgespelet Amasie och ett utkast till Les
amours d’0vide äro förlorade. Sin första framgång
hade han 1660, då han vid Ludvig XIY:s förmälning för
sin bröllopsdikt La nymphe de la Seine af konungen
belönades med 100 louisdorer. Han hade redan kastat
sig in i världsvimlet, umgicks med den lefnadsglade
abbén Le Vasseur och lärde känna La Fontaine. Med
smärta sågo hans vänner i Port-Royal, huru en af
deras mest lefvande lärjungar förvärldsligades, och
för att rädda honom skickades han till en morbror,
som var präst i Uzés i Langue-doc. Det var meningen,
att denne skulle skaffa R. in på den prästerliga
banan. Han erhöll också, fast något senare, ett par
preben-den, men återvände redan 1663 till Paris, fast
besluten att slå sig igenom som dramatiker. Han bröt
nu med Port-Royal, och då han ansåg sig angripen af
Nicole och en annan jansenist, försvarade han poesien
och skådespelarkonsten i ett par satiriska bref;
han umgicks med skådespelare och hade en förbindelse
först med fröken du Parc, den stora kärleken i hans
lif, och sedan med fröken Champsmeslé. Ett ode öfver
konungens tillfrisknande förskaffade honom en årlig
pension af 600 livrés, hvarför han tackade med odet La
renommét aux muses. Denna senare dikt beredde honom
tillträde till hofvet och förmedlade hans bekantskap
med Moliére och Boileau, hvars vänskapsfulla råd
och fina kritik blefvo af stor betydelse för hans
diktning. 1664 spelade Moliéres trupp hans första
tragedi, La Thébaide au les fréres ennemis, med
en viss framgång och 1665 tragedien Alex-andre le
grand (sv. öfv. 1817). Då R., missnöjd med truppens
tolkning af detta stycke, samtidigt lät spela det
på den konkurrerande teatern, Hotel de Bourgogne,
råkade han i spändt förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
