- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
847-848

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Racine ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

847

Radeberg-Radetzky

848

den s. k. Evangelisk-sociala kongressen. Sedan 1907 är
han också jämte W. Herrmann utgifvare af "Zeitschrift
fur theologie und Brche", Tysklands mest betydande
vetenskapliga organ för systematisk teologi. Äfven
som teologisk författare har R. varit lifligt
verksam. Bland hans arbeten må nämnas en bredt anlagd,
populär Lutherbiografi, Dr. Martin Luthers leben,
thaten und meinungen (3 bd, 1884 -87), Die religion im
modemen geistesleben (1898), Die religiös-sittliche
gedankenwelt unserer industriearbeiter (s. å.) och
Die stellung des chri-stentums zum geschlechtsleben
(1910). E. Bg.

Ra’deberg, stad i Sachsen, reg.-omr. Dresden,
vid Roder, genom spårväg och järnväg förenad
med Dresden. 13,413 inv. (1910). Realskola med
pro-gymnasium. Tillverkning af glas, maskiner, möbler,
papper. I närheten ligga badorterna Augustusbad och
Hermannsbad med kolsyrehaltiga järnkällor.

Ra’debeul [-böjl], by i sachsiska kretsen Dresden,
nära Elbe, genom spårväg förenad med Dresden. 11,402
inv. (1910). Realskola med progymnasium. Järn- och
annan industri.

Ra’decke, Albert Martin Robert, tysk musiker,
f. 1830 i Schlesien, d. 1911, utbildades vid
Leipzigs konservatorium, anordnade från 1853
i Berlin kvartettsoaréer samt större kör- och
orkesterkonserter, var 1871-87 kapellmästare vid
Berlins hof opera, 1883-88 direktör vid Sternska
konservatoriet och 1892-1907 vid k. institutet för
kyrkomusik. Han har komponerat visor i folkton,
körsånger och åtskillig instrumentalmusik. E. F-t.

Radegast, Redigast, Ratihos t, slav. myt., dyrkades
som stridens gud hos en gren af de slaviske
(vendiske) lutitserna, som i tysk-latinska källor
kallas redarn (slav. ratari, krigare) och hade sitt
land i nuv. Mecklenburg-Strelitz (omkring Strelitz
och Stargard). Efter honom hette deras hufvudort i en
helig lund Radihost 1. Ratihost (ty. Retra 1. Ratara),
med ett åt R. helgadt tempel af trä. Bland andra
gudabilder stod där, enligt sägen, äfven R:s bild i
guld - en naken yngling med lockigt hår; hjälmen på
hufvudet såg ut som en fågel med utbredda vingar, på
skölden syntes ratarernas vapen, ett svart tjurhufvud,
i vänstra handen en stridsyxa. R. är äfven namn på
solguden, och R. säges (hos Ditmar) vara Svarogs
son. Ratarerna äro kända från början af 900-talet,
efter striderna med Henrik Lejonet (1160 -64) äro de
ur sagan. Spår af R:s dyrkan finnas äfven i Böhmen
och Mähren. Lll.

Rademacher, Reinhold, tekniker. Se Eskilstuna,
sp. 897.

Rademacher, Johann Gottfried, tysk läkare, f. 1772,
d. 1849, med. doktor 1794, bosatte sig 1797
som praktiserande läkare i Goch, en liten stad i
Rhenprovinsen vid holländska gränsen, och stannade där
till sin död. R. är bekant genom sin 1842 tryckta och
sedan i flera upplagor utgifna skrift Rechtfertigung
der von den gelehrten miss-kanntcn, verstandesrechten
erfahrungsheillehre der alten scheidekunstigen
geheimärzte etc. Enligt den häri framlagda, i
väsentlig grad på Paracelsus stödda läran ges det två
slags läkemedel: universella och organläkemedel. De
förra, som förmå läka de flesta sjukdomsformer, äro
järn, koppar och natronsalpeter. Organläkemedlen
inverka på kroppens särskilda organ och äro lika
många som orga-

nens sjukdomar. Den första användningen af ett visst
läkemedel i en viss sjukdom skedde alltid mer eller
mindre på måfå, liksom äfven diagnosen af sjukdomen
ställdes utan tillräcklig grund. "Om nu, utan hvarje
insikt om människokroppen och utan någon omsorgsfull
undersökning, ett visst organ ansågs angripet af
sjukdomen, och om den sjuke efter användning af
ett godtyckligt valdt läkemedel blifvit bättre,
drog R. däraf den slutsatsen att ifrågavarande
medel vore ett organläkemedel för föreliggande,
antaget insjuknade organ". Trots att R:s hela system
h vilade på obevisade antaganden, vann det likväl
anhängare och "lämnade ett nytt exempel på att det
icke finnes något så galet, att icke många räkna
sig till heder att därur utfundera en djup sanning"
(Wunderlich). E. T-dt.

Radera (lat. rädere), utskrapa, genom skafning med
knif utplåna någonting skrifvet; konstt., teckna med
radernål. - Radering. Se Etsning.

Radesyge (no., af rada, elak, ond) benämnes en
på 1720-talet å norska västkusten i Bergens
och Kristiansands stift införd och sedermera
endemiskt spridd form af syfilis. Särskildt
de svårartade, det syfilitiska tertiärstadiet
medföljande hudförändringarna (sår o. s. v.) torde
ha bidragit till förväxling med lupus, spetälska
m. fl. sjukdomar. Liknande former af syfilis
beskrifvas epidemiskt äfven från Sverige, dels efter
1762, då svenska trupper kommo hem från Pommerska
kriget, dels äfven 1790 vid truppernas återkomst
från ryska kriget. Dessa svåra former af sjukdomen,
som vunno sin spridning särskildt på Orust och
Tjörn och i andra delar af Bohuslän, försvunne
småningom åter såväl på dessa ställen som i Norge.
I. H.

Radetzky, Johann Joseph Wenzel Anton Franz Karl,
grefve de Rådet z, österrikisk fältmarskalk,
f. 1766 i Böhmen, d. 1858 i Milano, inträdde 1784
som kadett vid ett kyras-siärregemente och vann
1786 officersbefordran. Som ordonnansofficer hos
fältmarskalken La-cy gjorde R. sina första lärospån
1788-89 i kriget mot Turkiet, Efter att 1792-95
ha kämpat vid Rhen och i Nederländerna uppsatte
R. 1796 i Italien en pionjärbataljon, vid hvilken
han blef major. 1799 blef han öfverste och fick
efter slaget vid Marengo (1800) befäl öfver ett
kyrassiärregemente. 1805 förde R. som generalmajor en
lätt kavalleribrigad i Italien. Under 1809 års fälttåg
utnämndes han till fältmarskalklöjtnant och deltog
i spetsen för en division vid 4:e kåren (Rosenberg)
med synnerlig utmärkelse i vänstra flygelns strid
vid Wagram. Han utnämndes därefter till chef för
arméns generalstab och följde Schwarzen-berg i denna
egenskap under fälttågen 1813-15. Efter att under
den följande tiden ha varit dels nästkommenderande
i Ungern, dels, sedan 1821, kommendant i Olmiitz
ställdes R. 1831 i spetsen för Österrikes italienska
armé och utnämndes 1836

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free