- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
853-854

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radetzky ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antal frändskapsenheter mycket stor olikhet. Söker
man isolera radikaler med udda antal valenser,
erhåller man oftast föreningar med dubbelt så hög
molekylarvikt. Den fria cyanen är t. ex. C2 N2,
icke C N såsom radikalen cyan; det fria vätet
är H2, icke H; den fria metylen är C2 H6, icke
C H3 o. s. v. Undantag finnas dock, t. ex. N O,
N O2 (vid högre temperatur). Äfven äro envärdiga
metaller i fritt tillstånd oftast enatomiga. –
Däremot möter det ofta icke några svårigheter
att isolera radikaler med jämnt antal valenser,
t. ex. C O, S O2, C2 H4 o. s. v., antagligen af det
skäl, att valenserna hos dessa radikaler i fritt
tillstånd parvis binda hvarandra inbördes. Mellan S
O2 i fritt tillstånd och som beståndsdel i en molekyl
kan man icke påvisa någon väsentlig olikhet, ehuruväl
man kan uppfatta den fria S O2, som < S[=]O2, den i
föreningar förekommande som = S[=]O2. Alldenstund
radikaler äro fingerade rester af molekyler, kan
man alltefter omständigheterna uppfatta radikalerna
i en och samma förening på olika sätt. Exempelvis
kan man med lätthet utbyta vätet i salpetersyra,
H N O3, mot ekvivalenta mängder metaller, hvarigenom
bildas nitrat, M N O3, hvadan således salpetersyran kan
anses innehålla den enatomiga radikalen N O3 eller
–O–N[=]O2. Å andra sidan verkar salpetersyran på
många organiska föreningar på det sätt, att H O uti
salpetersyran förenas med väte uti det organiska ämnet
till vatten, H2 O, hvarefter resten af salpetersyran,
N O2, intar samma plats som vätet i den ursprungliga
organiska föreningen. Genom detta sitt verkningssätt
visar sig således salpetersyran sammansatt af
radikalerna H O och N O2, och vi kunna därför i
salpetersyran antaga både radikalen –O–N O2
och N O2, d. v. s. vi anse den förra mer komplexa
radikalen som en omättad förening af syre med den
enklare radikalen N O2. – Många organiska föreningar
förhålla sig vid reaktioner, som om de samtidigt
innehölle två olika, genom en väteatom åtskilda
radikaler; t. ex. i acetättikester såväl den envärdiga
radikalen C H3 . CO– som den tvåvärdiga CH3 . C(OH) =
(se Desmotropi). – Som en särskild art af –
relativt själfständiga – radikaler måste man betrakta
elektrolyternas med elektriska laddningar förbundna
ioner (se Dissociation, Elektrolys och Ion. –
Sammansatta radikalers benämningar sluta ofta på
-yl (af grek. hyle, grundämne), så t. ex. sulfuryl,
nitryl, hydroxyl, karboxyl, kakodyl. – 2. Mat., en
storhet, som är framställd under formen af en rot
till en annan storhet. Sålunda
äro t. ex. [sqr(a)] och [sqr3(b + c2] radikaler. Vissa radikaler
kunna genom mer eller mindre enkla operationer befrias
från rotmärket och äro därför
endast till utseendet radikaler, t. ex.
[sqr(a2)] och [sqr3(x3 + 3x2y + 3xy2 + y3)],
hvilka omedelbart kunna
skrifvas a och x + y; andra radikaler åter
kunna antingen alldeles icke eller åtminstone
icke utan särskilda antaganden i afseende på de
ingående storheterna skrifvas utan rotmärke och äro
således irrationella storheter eller irrationella
funktioner. Till det senare slaget af radikaler borde
egentligen räknas äfven uttryck af formen [sqr(-a2)],
d. v. s. imaginära storheter. Emellertid låter man
vanligen de imaginära storheterna bilda en särskild
klass, enär de icke helt och hållet följa de för
andra radikalers reduktion gällande lagarna. –
3. Polit., vanligen en person, som eftersträfvar en
genomgripande och fullständig, i riktning till frihet
och jämlikhet gående omgestaltning af de bestående
förhållandena. – Radikalism, yrkande på reformer
i sistnämnda riktning, som innebära en fullständig
brytning med det bestående. Den kännetecknas ofta af
abstrakt ensidighet och doktrinarism, i det att den
hänför allting till en enda eller några få grundsatser
samt icke nöjer sig med sådana reformer, som för
tillfället äro utförbara. Radikalism är motsatsen
mot konservatism; med liberalismen öfverensstämmer
den i ifvern för reformer, men skiljer sig därifrån
genom sina ytterlighetstendenser. Jfr Konservativ
och Liberal. Partinamnet radikaler förekommer i många
länder. – I Danmark betecknades 1878–83 Kristen Bergs
anhängare som "radikala vänstern" i motsats till
"den moderata" och likaledes efter den nya brytningen
1887 i motsats till "den förhandlande". Slutligen
användes namnet 1905 om den flygel af reformpartiet,
som frigjorde sig under Zahles ledning samt 1909–10
och ånyo 1913 bildade ministär. – I Norge plägade de
konservative kalla Johan Sverdrup och hans anhängare
för radikaler; efter 1906 har ordet radikal i Norge
sällan förekommit i den politiska terminologien. –
I <i>England</I> betecknades under åren 1815–32 som
radikaler (radicals) förnämligast de ifrigaste
agitatorerna för en genomgripande parlamentsreform och
samhällets grundliga sociala omdaning enligt franska
revolutionens idéer. Till dem hörde bl. a. W. Cobbett,
och efter parlamentsreformens genomförande har
denna benämning plägat användas om det liberala
partiets yttersta vänsterflygel. Jfr W. Harris,
"History of the radical party in parliament"
(1885), och C. B. Roylance Kent, "The english
radicals" (1899). – I Frankrike organiserades inom
deputeradekammaren efter 1875 ett radikalt parti,
med G. Clemenceau och H. Brisson bland sina ledande
män, hvilket 1882 störtade den då "opportunistiske"
Gambettas "stora ministär" och 1885 vållade ministären
Ferrys fall. Det fick sedermera allt större inflytande
och genomdref på 1890-talet ett par gånger bildandet
af homogent radikala ministärer (kabinetten Bourgeois
1895 och Brisson 1898). Partiet splittrades 1893 i två
grupper, den radikala och den radikal-socialistiska
(fraction radicale-socialiste; tydligare öfversatt:
"socialradikal"), hvilka tillsammans utgjorde den
borgerliga vänsterns yttersta flygel. I förbund med
socialisterna bildade de det "block", som utgjorde
ministären Combes’ regeringsmajoritet (1902–05),
Clemenceau, Caillaux, Monis, Delcassé och Doumergue
ha under det senaste decenniet tillhört denna
riktnings ledande män, och den har varit företrädd
inom samtliga ministärer under sagda tid.
1. (K. A. V-g.) 2. (I. F.) 3. (S. B.) E. Ebg. V. S-g.

Radikalaxel l. Potenslinje, mat. Se Kordal.

Radikalism. Se Radikal.

Radikalkur (af lat. radix, rot), med., en kur, som
går till roten af det onda och botar en sjukdom för
framtiden till skillnad från palliativ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:49 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free