Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radioaktiva grundämnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det finnes lika mycket af hvardera slaget. Den
experimentellt bestämda atomvikten på bly
är 207,1. Uranblys (radium G) teoretiska atomvikt
ha vi förut funnit vara 206 (radiums atomvikt -
5 α-partiklar), toriumblys lika med 208 (toriums
atomvikt - 6 α-partiklar). Medeltalet är 207,
hvilket är en rätt god öfverensstämmelse med det
experimentellt funna värdet. – Helt nyligen har
Fajans ur toriumfritt uranmaterial lyckats erhålla ett
bly med atomvikten 206,6 och Boltwood ur ren uranit
ett bly med atomvikten 206,35, således en atomvikt
betydligt lägre än det vanliga blyets. Å andra sidan
synes Soddy ur torit ha lyckats framställa ett bly
med atomvikten 208,3.
I. B.
Radioaktiva mineral och bergarter, kem. och
geol. Grundämnena uran och torium utgöra
moder-substanser eller "urelement" för hvar sin serie
af radioaktiva grundämnen (se d. o.), hvarjämte
sällsynta jordmetaller (se d. o.), synnerligast
lantan, åtföljas af en tredje serie dylika element
(aktiniumserien). Häraf följer, att alla mineral, som
innehålla något eller några af ämnena uran, torium
eller sällsynta jordmetaller, måste vara i större
eller mindre grad radioaktiva och innehålla bestämda
mängder af urelementets sönderfallsprodukter. Den
af Rutherford uppställda desintegrations- eller
sönderdelningsteorien (se Radioaktivitet,
sp. 872) fordrar nämligen, att i hvarje system,
innehållande en radioaktiv modersubstans, efter
någon tid ett sådant jämviktstillstånd mellan de
olika sönderfallsprodukterna måste utbildas, att för
hvart dylikt ämne nybildning och sönderdelning jämnt
motväga hvarandra. På följande sätt har man sökt göra
sig en åskådlig bild af dylika jämviktstillstånds
uppkomst. Man jämför hvar och en af de radioaktiva
serierna med ett system af vattenreservoarer, alla af
samma genomskärning, men af olika höjd, förbundna med
hvarandra medelst kapillärrör af olika vidd; systemet
spisas med ett konstant tillflöde på sådant sätt,
att vattnet från bottnen af hvar reservoar flyter
in upptill i nästa reservoar o. s. v. Det konstanta
tillflödet i första reservoaren representerar här
bildningen af urelementets första sönderfallsprodukt,
som äfven för långa tidrymder kan antas ske med
konstant hastighet; ty då urelementets "lifstid" får
räknas i tusentals årmillioner, blir en minskning
i dess mängd märkbar först efter mycket lång tid,
d. v. s. tillflödet af första sönderfallsprodukten
kan antas konstant. Tillflödet från någon af de
andra reservoarerna till den därnäst i ordningen
följande representerar nu den absoluta mängd
af ett visst radioaktivt element, som omvandlas
i det därnäst följande o. s. v. Reservoarer med
trånga aflopp representera alltså mera långlifvade
element, sålunda att afloppets vidd tänkes omvändt
proportionellt mot omvandlingshastigheten. I en
dylik reservoar måste alltså vattnet samla sig och
stiga, ända till dess att, vid en viss tryckhöjd,
de på samma tid till- och afflutna vattenmängderna
bli lika; och efter någon tid måste ett motsvarande
jämviktstillstånd ha utbildats i alla reservoarerna,
så att vattenmängden, d. v. s. tryckhöjden i hvar
reservoar, blifvit omvändt proportionell mot
afloppsrörets genomsläppningsförmåga. På samma
sätt måste nu i ett radioaktivt mineral, i fall
omvandlingsprodukterna hopa sig däri och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
