Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radziwilow ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
901
Raeder-Raffaelli
902
hufvudman. K. målade porträtt i en sträng stil,
som ju äldre han vardt alltmera vann i fasthet
och mäktighet, i kraftfull modellering och äfven i
harmonisk färghållning. Ypperst kanske i sina bilder
af äldre män, har han äfven utfört utsökta dam-
och barnporträtt. Han är utmärkt representerad
i Nationalgal-leriet i Edinburgh och museet
i Glasgow. Bland hans främsta arbeten i den
förstnämnda samlingen äro hans själf por trätt,
lord New-ton och major Clunes, stående bredvid sin
häst; i Glasgow märkes sir John Sinclair (helfigur)
m. fl. Arbeten af R. finnas äfven i Londons National
gal-lery och National portrait gallery, i Louvre (tre
målningar, som dock ej anses vara fullt säkra verk
af R.), Dresdengalleriet, Kaiser-Friedrich-museet i
Berlin, Köpenhamns konstmuseum m. fl. samlingar. Jfr
monografier af \V. Raeburn Andrew (1894), W. Armstrong
(1901) och E. Pinnington (1904). G-gN. Raeder. Se
under R ä-. Raetia. Se Rätien.
Raetoromanska. Se Rätoromanska språket.
Raf, dansk-skånsk benämning på bärnsten. Raf.,
vid latinska djurnamn förkortning för
C. S. Rafinesque-Schmaltz (se d. o. och jfr Ra
f i n.). Ra’fael är enligt Tobias bok (12: 15)
en af de 7 ärkeänglar, som stå inför Guds tron
(jfr Uppb. 8: 2). Hans uppgift är att bära fram de
troendes böner till Gud (Tob. 3: 25[16]); enligt
den senare judendomen behöfdes nämligen en sådan
medlare, då Gud icke ansågs omedelbart kunna taga
emot de sinas böner. Vidare framställes R. som
en skyddsängel för den unge Tobias, i förhållande
till hvilken han uppträder som en vanlig människa
med namnet Azarias ("Gud hjälper") -, ehuru detta
säges bero på en synvilla (Tob. 12: 19). Slutligen
bringar R. enligt samma boks framställning läkedom
för människors sjukdomar; han befriade den unga Sara
från demonen Asmodeus och lämnade den unge Tobias
ett läkemedel, som åter-gaf den gamle fadern hans
syn. I den etiopiska Henochsboken (kap. 10) få R. och
andra änglar Guds uppdrag att straffa de fallne
änglarna. E. S-e. Ra;fael, italiensk konstnär. Se
S a n t i. Ra’fael, pseudonym för Fahlstedt, Amalia
V. (se d. o.).
Rafaélisk, idealskön och mildt harmonisk som Rafael
Santis ihålningar.
Ra’faels bibel, populär benämning på de under Rafaels
ledning utförda 52 små takmålningarna med bibliska
ämnen i en af Vatikanens loggier. Se Lo ggia.
Rafaels kartonger. Se Kartong 4. Ra^aels-porslin, en
oegentlig, numera ej bruklig benämning på italiensk
1500-talsfajans, s. k. majolika, prydd med målningar
efter motiv hämtade från Rafael eller hans skola,
särskildt från de kopparstickare, som arbetade efter
honom. Man
trodde förr, att teckningarna lämnats direkt af
Rafael, och fasthöll ej heller skillnaden mellan
fajans och porslin.
Rafé (af grek. ra/e, söm) 1. Nafvelstrimma, bot.,
en upphöjd linje eller långsträckt teckning på
fröskalet, hvilken sammanbinder nafveln och cha-laza,
uppkommen af frösträngens partiella samman-växning
med fröskalet. G. L-m.
Raff, Joseph Joachim, schweizisk-tysk tonsättare,
f. 27 maj 1822 i Lachen vid Zürichsjön, d 24 juni
1882 i Frankfurt a. M., var först skollärare, men
hängaf sig från 1843 åt musiken, därvid uppmuntrad
af Mendelssohn. Under stora försakelser fullkomnade
han småningom på egen hand sin musikaliska
bildning och j följde 1850 Liszt till l Weimar,
som då blef hufvudhärden för den "nytyska"
musikriktningen. R. sällade sig till förkämparna
för denna riktning och blef medarbetare i "Neue
zeitschrift fur musik". Från 1856 verkade han i
Wiesbaden som eftersökt pianolärare och oförtrutet
skapande tonsättare, tills han 1877 kallades till
föreståndare för Hochska konservatoriet i Frankfurt
a. M. - R. ansågs på 1860-80-talen i Tyskland som en
af nyare tidens förnämsta kompositörer, ett omdöme,
som kan vara riktigt i betraktande af hans betydande
fruktsamhet och otroliga lätthet att skrifva
äfven i de svåraste former, men däremot knappast
i betraktande af totalvärdet af hans många arbeten
(öfver 200 opustal), hvaribland mästerverk stå vid
sidan af banaliteter. Hans melodiska be-gåfning,
tekniska skicklighet, energi och förmåga af populär
hållning midt under lärdomen förtjäna allt beröm; men
han saknar ofta inspiration och blir då formalistisk,
långdragen eller vulgär. R:s musik är eklektisk,
röjande intryck både från efterklassicismen och
från nytyska skolan. I symfonisk väg var han
den närmaste fortsättaren af Berlioz’ och Liszts
programmusik. Högst ställes hans instrumentalmusik:
11 symfonier, bland dem An das vaterland (prisbelönt
1863), Im walde (1869) och Lenore (hans två
bästa verk) samt fyra med namn efter årstiderna,
4 orkestersviter, 9 uvertyrer m. m. för orkester,
konserter för olika instrument, 8 stråkkvartetter,
4 pianotrior, 5 violinsonater, en stor mängd
pianosaker o. s. v. Af hans operor uppfördes Alfred
(1851 i Weimar), Bernhard von Weimar (1858) och Dame
Kobold (1870); flera operor finnas i manuskript. Af
större körverk skref han Morgenlied, Die tageszeiten,
oratoriet Weltende, gericht} neue welt m. m., äfvensom
en mängd mindre en- och flerstämmiga sånger. R. var en
man med djup och omfattande bildning. Jfr R. Gandolfi,
"Le musiche di G. Raff" (1904). A. L. (E. F-t.)
Raffaelli, Jean Francois, fransk målare, f. 20 april
1850 i Paris, måste försörja sig själf alltifrån
14-årsåldern, sjöng i kyrkor, uppträdde under ett
antaget namn på Théåtre lyrique i små roller och gaf
lektioner, samtidigt som han själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
