Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radziwilow ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Raffaellifärger-Raffet
904
skaffade sig allmänbildning. En kort tid studerade
han måleri för Géröme, var dock mest sin egen
lärare. Han debuterade på salongen 1870 med ett
landskap, utställde 1873 Ett anfall i skogen (en
liten kostymtafla, noggrant utarbetad), 1874 En
tiggare, 1875 / Nizza. Han besökte Italien, Algeriet
och Spanien. I Bretagne målade han En bondfamilj
1877, slog sig sedan ner i Asniéres, en af Paris’
förstäder, och började välja sin motivkrets och sina
typer därifrån. Han utställde De båda gamla (1879), En
gammal borgare målar sitt staket (1880), Politiserande
gubbar (1882), Bröllopsgästerna utanför vigsellokalen
(s. å., Luxembourg-museet), Två drickande smeder
(1885, museet i Douai). - 1881 och 1882 hade
R. deltagit i impressionisternas utställningar;
1884 anordnade han en egen utställning. Han utgår där
från samma åsikt, som tyska romantiker i 1800-talets
början uttalat, att den äldre konsten utsagt allt,
som är att säga om den plastiska skönheten, men
hans slutsats blef den, att den möderne målaren i en
positivistisk tid har att tolka det karakteristiska
i företeelserna. Sin egen konst kallade han
"karakterism", och sin uppgift definierade han så,
att han under "lidelsefullt studium af människan"
ville nå fram såväl till det typiska som till det
individuellt lefvande. De småborgare, kroppsarbetare,
bönder, vagabonder han framställde i omsorgsfullt
valda situationer äro i själfva verket studerade med
största intensitet, med det väsentliga framhållet
på ett sammanfattande och kraftfullt sätt, utan
försköning, men alls ej objektivt, ibland med
välvillig humor, ibland med satirisk skärpa, som gärna
går ut öfver småborgerlig pösighet. Bland existens-
och karaktärsbilder från de följande åren äro sådana
motiv som Gamla konvalescenter i sjukhusets trädgård
(Luxembourg-museet), Bonde går till staden, Snickare
tänder sin pipa, Den tjänstsökande (en landtlig
tjänstflicka inför ett gammalt borgarpar i deras
salong). Inom denna motivkrets falla äfven teckningar,
raderingar - äfven i färg - och litografier (Les
types de Paris m. fl.). Från 1885 är en större
målning Politiskt folkmöte ("Réunion publique"),
där hufvudpersonen är G. Clemenceau talande i en
fullpackad lokal (Luxembourg; målningen gör intryck
af en stor kolteckning med sparsam isättning af
färg). - Som porträttmålare uppträdde R. tidigt
(Edmond de Goncourt, 1888, museet i Nancy). Samtidigt
visade han sig på ett nytt område i Den vackra
morgonen (en slumrande ung kvinna i sin säng i
ett elegant rum, Köpenhamnsutställningen 1888,
museet i Philadelphia). Flera senare porträtt af
damer och barn visade stora framsteg i koloristisk
delikatess och i behandlingens elegans, utan att han
upp gaf sin friskhet och omedelbarhet (Min dotter,
världsutställningen 1900, Judith och Ga-brielle,
Luxembourgmuseet). - Redan på 1870-
talet målade R. stadsbilder från Paris; liksom hans
landskap äro de hållna i en teknik, som snarare
är den färglagda teckningens än målningens, som
nöjer sig med en antydan om det hufvudsak-liga och
söker enkla uttryck för luftverkan och stämning:
Notre-Dame-platsen (Luxembourgmuseet), avenyer i
Paris’ förstäder, Solig gata (National-galleriet
i Kristiania). Nationalmuseet i Stockholm eger
hamnmotivet Sjömän från norden, inköpt 1897. Som
författare har R. uppträdt med Mes prome-nades
dans le musée du Louvre (2:a uppl. 1913). En redan
1884 bebådad "Philosophie de 1’art möderne" har
ej utkommit. - Han är uppfinnare af de efter honom
uppkallade Raffaellifärger n a (jfr Oljemålning). De
kommo i handeln 1903 och väckte då mycket intresse
bland målare, ett intresse, som likväl snart
svalnade. Jfr monografi af A. Alexandre (1909).
G-g N.
Raffaellifärger. Se Raffaelli.
Raffae’llo [-å]. Se San ti.
Raffelgarn, text., garn, spunnet af upprifna ändar och
garnrester, d. v. s. en sort shoddygarn. Se Ko n st
u 11. G. A. W.
Raffet [raffä’], Denis Auguste Marie, fransk
målare och tecknare, f. 1804 i Paris, d. 1860,
var i sin ungdom porslinsmålare och litograf,
studerade vid École des beaux-arts och en tid för
Charlet. Liksom denne skildrada R. mi-litärlif
och soldattyper, utan Charlets breda humor, men
med ett patos och en visionär storhet, som ställer
honom öfver alla de andre krigsmålarna. R. blef ej
endast de konskribe-rades, utan också den stora
arméns skildrare, och Napoleon är medelpunkten i
den hjältedikt han upprullade i sina kompositioner,
små till formatet, men ofta af monumental storhet
i anläggning och stil, litogra-ferade teckningar af
en karaktär och mäktighet, som samtidens beundrade
målare Horace Vernet ej nådde i sina jättelika
väggmålningar. Bland R:s representativa kompositioner
äro exempelvis Garnisonens af tåg, Reveljen, 1807
(Napoleon till häst, lugn framför fronten under en
drabbning), Paraden (Napoleon, sedd från ryggen,
går utmed de skyldrande grenadjä-rernas oändliga
led), Beresina (Napoleon rider ensam fram genom ett
ödsligt snölandskap), Bataljonen i fyrkant mottager
ett rytterianfall, Waterloo, Bellerofon (den fångne
Napoleon ser Frankrikes kust försvinna i fjärran)
och slutligen Den nattliga mönstringen (1848),
en drömbild, där Napoleon, återuppstånden ur graf
ven, åter för sin armé till seger. För den populära
uppfattningen af kejsaren och hans här voro dylika
bilder af den allra största betydelse. R. skildrade
äfven samtida krig, i Belgien, Algeriet, Italien,
och utgaf album från resor till Krim 1837 och
Spanien 1849. Han illustrerade Béranger, Thiers’
"Revolutionens historia" m. fl. och målade i akvarell
och olja (Mönstringen, Manö-
D. A. M. Raffet, efter en byst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
