Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radziwilow ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Raffinationssten-Rafflesiaceae
906
ver vid Compiégne, Napoleon i Egypten, Vid moskéns
port, soldattyper). Han är representerad i Louvre af
målningar och teckningar, i National-biblioteket och i
franska museer. R:s monument (byst med trumslagaren ur
"Den nattliga mönstringen" som sockelfigur) af Frémiet
restes utanför Louvre 1893. Jfr monografier af A. Bry
(1861), Giacomelli (med katalog, 1862) och H. Beraldi
(1891 och 1892). R:s son, August e R., utgaf 1879
"Notes et croquis de R." G-g N.
Raffinationssten, metall. Se Nickel,
sp. 933. Raffinera (fr. raffiner, af re, åter, och
fin, fin), göra renare och finare, rena (socker,
oljor, metaller, pottaska o. s. v.). - R af f i nä
d, kem., re-nadt socker - Raffinaderi 1. raffineri,
industriellt raffineringsverk, vanligen sockerfabrik
eller kopparverk. - Raffinem a’n g, spetsfundighet,
förfining, utstuderadhet. - R a f f i n e-r a d, som
undergått raffineringsprocess, renad; öfverdrifvet
utsökt och förfinad; spetsfundig; utstuderad, noga
uttänkt, genomdrifven: illslug.
RaffinöS, kem., en sockerart (trios), C18 H32 016 +
5H20, som af Loiseau 1876 först anträffades i melass
från hvitbetssocker och sedan funnits i bom-ullsfrö,
korn och manna af Eucalyptus samt uti idegran
m. fl. växter. Raffinos saknar söt smak, är lättlöslig
i metylalkohol och kristalliserar i lätt-lösliga
nålar. Af syror klyfves raffinos under upptagande
af vatten och ger de tre enkla sockerarterna
fruktsocker, drufsocker och galaktos. Medelst
emulsin (se A m y g d a l i n) har N e u b e r g
lyckats klyfva raffincs i galaktos och rörsocker. P-
T. C. (K. A. V-g.) Raffles [rä’fls], sir Thomas
Stamford, brittisk kolonigrundläggare, f. 5 juli 1781
på ett fartyg utanför Port Morant på Jamaica, d. 5
juli 1826 på sitt landställe Highwood i Middlesex,
inträdde vid 14 års ålder som extra skrifvare i
Ostindiska kompaniets tjänst och sändes 1805 ut till
Pulo-Penang som biträdande sekreterare guvernören
därstä-I des. Han blef 1807 gu-I vernörens ordinarie
sekreterare, studerade ifrigt malajiska språk och
seder och lyckades 1808 förhindra genomförandet af
kompaniets sedermera på hans råd upphäfda beslut
att öf-verge och förstöra den 1795 ockuperade staden
Malakka på Malakkahalfön. 1810 besökte R. Calcutta
och uppgjorde därvid med generalguvernören öfver
Brittiska Ostindien, lord Minto, en plan till eröfring
af den holländska kolonien på Java. Han åtföljde 1811
Minto på expeditionen dit och var okt. 1811-mars
1816 som lieutenant-governor Javas styresnian. Som
sådan befäste han engelsmännens välde öfver hela
ön - holländarna hade blott innehaft 3/5 däraf -
och ordnade på ett mästerligt sätt förvaltningen,
uppmuntrade den i lägervall råkade kaffeodlingen,
mildrade lagstiftningen, införde jury i rättskipningen
samt afskaffade tortyr och slafveri på ön. Hans
försök att genom modernisering af jordbeskattningen
skaffa förvalt-
ningen tryggade inkomster mötte på flera håll
gensagor och var måhända alltför omhvälfvande. Då
England 1816 återlämnade ön till holländarna,
bi-behöllo dessa de flesta af R:s reformanordningar,
och hans ämbetstid kom därigenom att bilda epok
i Javas historia. R. hade hoppats, att England
skulle behålla ön, och han hade drömt om, att den
skulle bli medelpunkten för ett brittiskt örike i
Bortre Orienten samt utgångspunkt för anknytning af
politiska och ekonomiska förbindelser med Japan. Under
en tids af hälsoskäl nödvändig vistelse i hemlandet
utgaf R. sin History of Java (1817), ett i fråga om
befolkningens seder och bruk mycket värdefullt arbete,
och belönades för detta af prin-sen-regenten med
knightvärdighet (s. å.). Han var mars 1818-dec. 1823
lieutenant-governor i Beng-koelen på Sumatra och
sysselsatte sig där, liksom förut på Java, mycket
med naturvetenskapliga, språkliga och arkeologiska
studier. Under en forskningsfärd inåt ön 1818 i
sällskap med den unge botanisten Joseph Arnold (död
s. å.) upptäckte han den efter dem bägge uppkallade
märkliga parasitväxten Rafflesia Arnoldi (se R a f f
l e s i a c e se). Oupplösligt förknippadt med R:s
namn är hans varaktigaste lifsverk, grundläggandet
af staden Singapore 1819 på en af honom genom
fördrag med sultanen af Johore förvärf vad ö i
Malakkasundet, hvarigenom jämvikt vanns mellan
engelsmän och holländare i Bortre Indien och en
ovärderlig stödjepunkt skapades för den brittiska
handelns expansion österut. Verket genomfördes trots
kortsynt motstånd från många af kompaniets ledande
män och häftiga holländska protester. När R., bruten
till hälsan, 1824 anträdde hemresan från Beng-kcelen,
råkade fartyget i brand, och han förlorade därvid sina
dyrbara naturvetenskapliga samlingar samt värdefulla
kartor och manuskript. Efter hemkomsten tog han
initiativ till stiftandet af Zoologi-cal society
(1826). Hans sista år fördystrades af den småaktiga
behandling han fick utstå från Ostindiska kompaniet,
som bl. a. sedermera af hans änka uttog de kostnader
hans expedition för Singapores grundläggande åsamkat
kompaniet. Statyer öfver R. ha rests i Westminster
abbey (af Chantrey) och i Singapore (1897). Jfr Lady
Raffles (R:s änka), "Memoir of sir Thomas Stamford
R." (1830), D. C. Boulger, "Life of sir Stamford
R." (1897), H. Egerton, "Sir Stamford R." (1899),
och J. Buckley, "Records of Singapore" (1903). V. S-g.
Rafflesia, bot. Se Rafflesiacese.
Rafflesiaceae, bot., växtfamilj af serien
Aristo-lochiales. Blommorna äro oftast enkönade,
haplo-klamydeiska och aktinomorfa. Ståndarna äro
många, fruktämnet undersittande. Frukten är bär. Dessa
parasitiska växters vegetativa delar sakna klorofyll
och bestå af trådar, icke olika svamparnas hyfer,
hvilka utbreda sig i rötterna af andra växter,
såsom Rafflesia och Cytinus, eller inuti grenar
af träd eller buskar, som Pilostyles. Från detta
myceliumliknande lager utvecklas blomskott, som
upplyfta den ofvan liggande barken till en stor
upphöjning, hvilken slutligen brister och ur hvilken
uttränger det mycket korta svampliknande (fungoida)
blomskottet, som nedtill har några lågblad och hos
Cytinus bär en blomställning, hos de flesta andra
en ensam blomma. Ur en sådan, kål-hufvudlik knopp
utspricker blomman, som hos Raff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
