- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
941-942

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raketkista ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

941

Rakkolanjoki-Råköczi

942

Rakkolanjoki [ra’kkålanjåki], kakelfabrik i
närheten af Viborg, Finland, invid Hovinmaa station,
grundlagd 1877, tillverkar kakelugnar af alla slag
samt kakelväggplattor, till ett årligt värde af
omkr. 550,000 mark. Af sättningen sker inom Finland
och Ryssland. Arbetarnas antal var 1914 140. T-
c-Raknehaugen, graf hög i Ullensaker, Akershus amt,
Norge. Högen är 20 m. hög och omkr. 100 m. i diameter
vid foten. Den har aldrig vetenskapligt undersökts.
K. V. H. Råköczi [räkåtsi], siebenbiirgisk
härskarfamilj, härstammande från den gamla ungerska
släkten Bo-gåt Radvåny. En medlem af denna släkt,
Sigismund, valdes 1607 till furste af Siebenburgen
och dog 1608. Hans äldste son,

1. Georg R. I, f. 1591, d. 11 okt. 1648, valdes
1630 till furste af Siebenburgen. Han var
mycket protestantiskt sinnad, hvarför Gustaf
II Adolf sökte träda i förbindelse med honom
emot Österrike. R. mottog visserligen med mycken
högtidlighet 11 febr. 1632 Gustaf Adolfs sändebud Paul
Strassburg, men gaf inga bestämda löften, emedan han
ännu icke kände sig säker på sin tron, till hvilken
funnos flera pretendenter. Så understödde palatinen af
Ungern Prépostvåri, turkarna Moses Székely och Stefan
Bethlen och senare äfven svenskarna en Zölyomi. Sedan
R. lyckats slå de till Bethlens hjälp anryckande
turkarna, blef han af Porten erkänd som furste
och lade sig därefter vinn om att stärka landets
krafter och sin furstliga myndighet. Han ordnade
tull- och bergväsendet, inrättade salt-, kalk-, vax-
och kvicksilfvermonopol och lyckades därigenom samt
medelst sträng sparsamhet inom förvaltningens alla
grenar fylla sin skattkammare. Därefter kunde han
tänka på att tillfredsställa sin käraste önskan, att
bispringa de under Österrikes ok suckande ungerske
protestanterna. Redan 1639 trädde han i diplomatiska
förbindelser med Österrikes fiender, men först 1642
antogo underhandlingarna en allvarlig karaktär. Efter
långvariga förhandlingar med franska sändebudet Du
Bois och svenska sändebudet Rebenstock afslöts ett
förbund (preliminärer i Gyulafehérvår 26 april 1643,
ratifikation af Torstenson 10 juli och af R. i Fogåras
26 sept. s. å.), enligt hvilket R. för sitt deltagande
i kriget erhöll försäkran om subsidier, nämligen
200,000 thaler för första året och 150,000 för de
följande. Sedan R. utverkat sig Portens tillåtelse
till deltagande i kriget, bröt han 2 febr. 1644 med
sin här upp mot Kolozsvår och riktade efter sin
ankomst till Nagy Kållö ett upprop (s. å. tryckt
på svenska) till ungrarna att resa sig till försvar
af sina gamla rättigheter och sin religion. Adeln i
14 komitat förklarade sig genast för frihetens sak,
och staden Kaschau, nyckeln till öfre Ungern, öppnade
sina portar för hären, som under Janos Keménys och
Sigismund Kornis befäl segrande ryckte fram nästan
ända till Österrikes gräns, men där trängdes

tillbaka af de kejserlige. Därefter fördes kriget
med växlande lycka. Visserligen kunde R. i maj 1645
förena sig med Torstenson vid Brunn i Mäh-ren; men
då han samtidigt erhöll en hotande befallning från
Porten att inställa fientligheterna, såg han sig,
mot Torstensons vilja, tvungen att antaga den honom
af de kejserlige erbjudna förmånliga freden och drog
därpå sina färde. För priset af 7 ungerska komitat för
sin lifstid och 3 starka fästningar för all framtid
ingick R. med kejsaren freden i Linz (16 dec. 1645),
som bekräftade den åt Ungerns protestanter 1608
tillförsäkrade religionsfriheten och återgaf dem deras
kyrkor. Fredens bestämmelser upptogos bland Ungerns
grundlagar, och till följd däraf tillförsäkrades både
lutheraner och kalvinister religionsfrihet. Själf var
R. ifrig kalvinist och en varm beskyddare af kyrkor,
skolor och den kyrkliga ungerska litteraturen, men han
intog af hänsyn till sina bundsförvanter en passiv
hållning till lutheranerna. I sina kalvinistiska
sträfvanden fick R. kraftigt understöd af sin gemål,
Susanna Loråntffy, hvars frikostighet mot kyrkorna
blifvit ett ordspråk i Ungern. Försiktighet och
skickligt bruk af alla den tidens diplomatiska
konstgrepp kännetecknade hans yttre politik, medan
uthållighet, fasthet och ordningskärlek utmärkte
hans inre. - R:s dagbok utgafs 1900 af Koncz. Jfr
A. Szi-lagyi, "Actes et documents pour servir å
1’histoire de 1’alliance de George R. prince de
Transsylvanie avec les francais et les suédois"
(Pest, 1873), "Georg R. I im dreissigjährigen kriege"
(i "Un-garische revue", 1883) och "Råköczi György,
1593 -1648" (1888). Om R:s förhållande till Porten
ha Beke och Bårabas utgett ett arbete på ungerska
(1888); om hans förbindelse med Torstenson 1645 se
H. Rosengren, "Karl X Gustaf före tronbestig-ningen",
sid. 173 ff. (1913).

2. G e o r g R. II, den föregåendes son, f. 30
jan. 1621, d. 7 juni 1660, valdes 16 febr. 1642 till
furste af Siebenburgen och efterträdde 11 okt. 1648
sin fader på tronen. Kort därefter invecklades han i
Karl X Gustafs företag mot Polen. Karl Gustaf sände
som underhandlare till Siebenburgen G. Wellingk och
G. Sternbach; R. sände till konungen C. Schaum,
N. Jakabfalvi och Fr. Sebessi. Porten hotade och
ville till hvarje pris hindra R. från krig, men
han lockades af hoppet om Polens krona och inbröt i
slutet af jan. 1657 som Sveriges bundsförvant i Polen
i spetsen för 30,000 man. Han intog Krakau och stötte
18 april till svenska hären. Den förenade hären intog
Brzesc Litowsk 13 maj, men kort därpå vände Karl
sig med hufvud-delen af svenska hären mot Danmark,
och endast en mindre afdelning under G. 0. Stenbock
kvarläm-nades hos R. De bägge fältherrarna tvungo 9
juni Warschau till kapitulation, men skildes 23 s. m.,
då Stenbock på konungens order gick mot Danmark och
R. anträdde återtåget till Siebenburgen. Öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:32:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free