Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raketkista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Råköezimarschen-Råkos
944
gifven af kosackerna, som dittills varit hans
bundsförvanter, förföljdes R. af polackerna, blef
omringad och kunde blott på hårda villkor köpa
sig fri. Samtidigt togos omkr. 10,000 man af hans
armé under Janos Kemény till fånga af de af Porten
mot honom skickade tatarerna. Detta krig bragte
outsägligt elände öfver Siebenburgen. Sultanen
af satte R. och insatte i början af 1658 Frans
Rhédey i hans ställe. Då R. kort därpå tvang denne
att afsäga sig sin värdighet, skickade sultanen
mot Siebenburgen storvesiren Muhammed Köprili och
tatarerna, som härjade landet med eld och svärd och
nedgjorde eller bortförde i fångenskap 100,000 af dess
invånare. Ständerna valde den af Porten rekommenderade
Achatius Barcsay till furste och nödgades höja den
årliga tributen till turkarna från 15,000 till 50,000
thaler. Då Barcsay skulle in-drifva denna summa,
råkade alla i den yttersta förbittring. Begagnande
sig däraf, inföll R. i landet med sina ungerska
trupper och lät i slutet af sept. 1659 välja sig
till furste. Därpå angrep han Barcsay och turkarna,
men blef af de senare slagen vid Gyalu 22 maj 1660
och måste fly till Nagy-Vårad, där han, svårt sårad,
afled några veckor därefter. I motsats till fadern,
med hans stora mål och praktiska politik, förspillde
R. sitt lif i en personlig ärelystnads tjänst. Han var
sedan 1643 förmäld med Sofia Båthory, enda arfvinge
till den kolossala båthoryska förmögenheten. - Jfr
A. Szilagyi, "Rakoczy György" (1891).
3. F r a n s R. II, den föregåendes sonson (son
till Frans R. I, vald, men aldrig regerande furste,
d. 1676, och Helena Zrinyi), f. 1676 i Borsi i öfre
Ungern, d. 8 april 1735 i Rodosto, var ende arfvinge
till de store oligarkerna Rå-köczi, Båthory, Zrinyi,
Frankopan, Laråntffy och, efter moderns om-gifte med
Emerich Tö-kölyi, äfven till denne berömde furste. Han
var begåfvad med de rikaste andliga och kroppsliga
företräden och ställdes efter sina föräldrars
förvisning af hofvet i Wien under förmynderskap af
den fanatiske kardinal Kol-lonitcs, som gjorde allt
för att hans myndling skulle bli främmande för Ungern
och nitisk katolik. Under ledning af bömiska jesuiter
tycktes han också alldeles vunnen för Österrike och
vorden en magyarfiende. Allt var dock förställning å
hans sida, men han lyckades därigenom bli förklarad
myndig vid 17 års ålder samt återfick största delen
af sina konfiskerade gods. Efter sitt giftermål
med Karolina Amalia af Hessen-Rheinfels fick han af
kejsaren äfven titel "hertig af det heliga romerska
riket". Vid Spanska tronföljdskrigets utbrott ansåg
han tiden vara inne att gripa till vapen för att
återupprätta Ungerns nationella författning och
religionsfrihet. Ett till Ludvig XIV rörande denna
sak riktadt bref af l nov. 1700 blef österrikiska
regeringen bekant, och natten till 18 april 1701 blef
R. från sitt slott Såros släpad till Wiener-
Neustadt och där insatt i fängelse. Räddad därur
genom en dragonryttmästare, flydde han till Polen,
värfvade där jämte den äfvenledes landsflyktige
grefve N. Bercsényi en här och bröt 16 juni 1703
in i öfre Ungern. Adeln i hela landet strömmade
till hans fanor, och hans trupper stodo redan i
början af 1704 i trakten af Wien. Siebenbiirgens
ständer valde honom 6 juli 1704 i Gyulafehérvår till
furste, och 1705 bildade de ungerska ständerna på
riksdagen i Szécsény en konfederation samt utsago
R. till "kommenderande furste" och Bercsényi till
hans ställföreträdare. Under ledning af dem pågick
kriget, under hvilket kejsar Josef på riksdagen i
Önod 1707 förklarades tronen förlustig, med växlande
lycka och utan afbrott till 1711. Då såg R. sig
tvungen att lyssna till fredsanbud, l maj 1711 slöt
nationen fred med österrikiska dynastien i Szatmår,
som tillförsäkrade R. hans gods (om han antog freden
inom 3 veckor), hans partivänner amnesti, nationen
fullkomlig religionsfrihet och dess konstitutionella
rättigheter. Men R. antog ej fredsvillkoren, utan gick
i frivillig landsflykt först till Polen, därpå till
Frankrike och slutligen, efter Portens inbjudning,
till Turkiet, där han från 1720 till sin död som
internerad vistades i Rodosto vid Marmarasjön. Han
begrofs i de franske lasaristernas kyrka i Galata
i Kon-stantinopel, men 1906 öfverfördes hans
kvarlefvor högtidligt till hemlandet och bisattes
i Kåschau, sedan konung Frans Josef 1904 gett
sitt samtycke till denna hedersbevisning åt det
habsburgska väldets ifrige bekämpare i Ungern. R:s
namn, högt vördadt, tjänar ännu i dag som en fana
för oafhängighetssträfvandena i Ungern. - Efter
honom fick den s. k. "Råköczi-marschen", Ungerns
natio-nalmarsch, sitt namn. Melodien komponerades
för R. af zigenarhöfdingen Mihåly Barna och gaf i
början af 1800-talet violinisten Ruzsitska stoff
till marschen, hvars eldiga musik genom Berlioz’
och Liszts omskrifningar för orkester (den förres i
"Damnation de Faust") blifvit världsbekant. - R:s
Mémoires sur les revolutions de Hongrie utgåfvos
i Haag 1739. Råköcziforskaren K. von Thaly har på
ungerska 1903 utgett hans själf-biografi (skrifven
på latin och franska och först utgifven 1746) samt
vidlyftiga delar af hans korrespondens (i "Archivum
Råköczianum") samt en skildring, på ungerska, af
hans ungdom (2:a uppl. 1881). Om R:s förbindelser
med Karl XII se L. Péterffy, "XII Karoly sved kiråly
magyar összcköttetései" (Konung Karl XII:s af Sverige
ungerska förbindelser, Ärad, 1907). Jfr äfven Krones,
"Zur geschichte Ungarns im zeitalter Franz R:s II"
(1870), E. Horn, "Francois R. II" (1905), och von
Hengelmtiller, "Franz R. und sein kampf fur Ungarns
freiheit 1703-1711", I (1913). - R:s son Josef R.,
d. 1738, sökte 1737-38 med Turkiets biträde åstadkomma
en resning i södra Ungern. Dennes yngre broder,
Georg R., erhöll en pension vid franska hofvet och
dog 1756 i S:t Denis; med Josefs enda dotter, nunnan
Josefa Charlotta R., d. 1780 i Paris, utslocknade
fursteättsn R. l-3. Ballagi Aladär.*
Råköezimarschen [räkåtsi-], mus. Se R å-k ö c z i 3.
Råkos [rä’kåj], en liten biflod till Donau, strax
ofvanför Budapest. Efter densamma kallas den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
