Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramée ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Ramfoss-Ramlösa
964
Palksundet. - 2. Stad på östra sidan af ön Pambam i
nämnda sund, en af de mest vördade hinduhelgedomarna,
enligt traditionen grundlagd af Rama själf och i
århundraden besökt af tusentals pilgrimer från alla
delar af Indien. Det stora templet är måhända det
vackraste exemplet på dravidisk arkitektur. 6,632
inv. (1901).
Ramfoss, ett 12 m. högt vattenfall i
Snarums-älfven, en biflod till Dramsälfven,
i Buskeruds amt, Norge. R. beräknas till minst
1,500 hkr och drifver ansenligt träsliperi.
K. V. II.
Ram-Gänga, biflod till Ganges (se d. o.).
Ramhäll, järnvägsstation inom Alunda socken,
Uppsala län, ändpunkt på en från Knaby station
vid Dannemora-Hargs järnväg utgående 18 km. lång
bibana, som förmedlar malmfrakt från vid R. belägna
järnmalmsgrufvor, hvilka egas af Ljusne-Voxna
a.-b. och Dannemora grufintressenter. Brytningen af
skrädd direkt användbar malm var 1912 omkr. 4,000 ton.
Ramie [ramie, icke rami], af malaj, rami, planta,
1. K i n a g r ä s, bot., text. Se Bekläd-n a ds v ax
t er, sp. 1238 o. fig. 3 å pl., Boehmeria och Japan,
sp. 1267.
Ramifikatiön (af lat. rasmus, gren, och fafcere,
göra), förgrening af t. ex. luftrören i lungorna,
nerver, blodkärl.
Ramillies [-miji’], by i belgiska prov. Sydbra-bant,
mellan Louvain och Namur, känd genom det slag,
i hvilket den engelsk-holländsk-tyska armén under
Marlborough med 60,000 man 23 maj (n. st.) 1706
besegrade den något svagare fransk-bajerska
under kurfursten Max Emanuel och Vil-leroy.
C. O. N.
Ramin. Se Hemliga medel.
Ramirez de Saavedra [rami’reth de save’dra], E n r
i q u e. Se R i’v a s.
Rarmis (Ramos) de Pareja [-e’cha], Bartolo-meo,
spansk musikteoretiker, f. 1440 (dödsåret okändt),
utgaf 1482 i Bologna skriften Musica prac-tica
(nyutgifven af J. Wolf 1901). R. var den, som bestämde
stora och lilla tersens svängningsförhållanden till
4: 5 och 5: 6, hvarigenom han gaf uppslag till den
moderna harmoniläran och uppfattningen af treklangen
som konsonans. E. F-t.
Rami;smen, filos., den åsikt, som utvecklats af
Pierre de la R a m é e (se d. o.) i opposition mot
den samtida på Aristoteles’ läror byggda skolastiken.
S-e.
RamFster. 1. Anhängare af P. de la Ramées filosofi. -
2. Anhängare af musikern J. Ph. Ra-meaus teorier.
Ramkvilla, socken i Jönköpings län, Yästra
härad. 11,367 har. 1,383 inv. (1914). Annex till
Fröryd, Växjö stift, Västra härads kontrakt.
Ramla, jaktv. Se R a m l a r e.
Ramlare, jaktv., benämning på harhannar, särskildt
vid betonande af deras förhållanden som könsdjur. Ofta
användes termen "gammal ram-lare" för att beteckna en
gammal hanne, som vid stöfvarjakt går stora bukter,
beroende på, att han vid sina vidsträckta frierifärder
förvärfvat stor lokalkännedom; ett villebråds buktande
beror nämligen på, att djuret ej vill gå utom känd
mark. Ordet ramlare är bildadt af ett äldre, numera
föga brukadt verb ramla, para sig (om harar). Af
detta är sedan bildadt orden r a m l i n g,
mest i sammansättningen ramlin g st i d.
G. G.
Ramlavettage [-taJ], artill. Se Lavettage, sp. 1428
med fig.
Ramle (arab., "sand"), stad i Palestina,
vid järnvägen mellan Jafa och Jerusalem,
omkr. 18 km. från förstnämnda stad. Staden,
som har omkr. 5,000 inv., har flera moskéer,
kloster med hospitier och kapell. Den kyrkliga
traditionen betecknar R. som bibelns Arimatia
(se d. o.), men enligt arabiska källor skall
det vara anlagdt 715 af kalifen Sulejmän. Före
korstågen var det Palestinas mest blomstrande ort.
(J- F. N.)
Ramler, Karl Wilhelm, tysk skald, f. 1725 i Kolberg,
d. 1798 i Berlin, var 1748-90 lärare i filosofi och
konstlära vid kadettskolan i Berlin och därefter
direktör för nationalteatern där. Han blef 1786
led. af vetenskapsakademien i Berlin. Utbildad
under inflytande af pseudo-klassiciteten,
satte R. versens glatta korrekthet som skaldens
huf-vudsakliga mål. Hans anseende för smak och
formtalang var så stort, att t. o. m. Lessing,
som var hans vän, obe-sedt lät sina verser
tuktas af honom. Ängsligt och osjälfständigt,
med efterbildande af Horatius’ vändningar, diktade
R., förnämligast oden, i hvilka han oförtrutet och
ganska upp-styltadt förhärligade Fredrik den stores
segrar och egenskaper, utan att emellertid vinna
det ringaste ynnestbevis af denne. R. skref äfven
kantater, bland hvilka i synnerhet Der tod Jesu
(1754; "Jesu död", 1782, 2:a uppl. 1799) är känd
genom Grauns sköna tonsättning. Med sin tolkning
af Horatius (1769), hvari originalets versmått äro
bibehållna, gaf R. uppslag till en stilriktigare
öf-versättningskonst än den dittills rådande. För
sin tid voro R:s antologier af värde. Han öfversatte
Batteux (1758; 4:e uppl. 1774) och skref en mycket
använd mytologi (1790). R:s Poetische werke utgåfvos i
2 bd 1800-01 (ny uppl. 1825). Se om R. Schiiddekopf,
"R. bis zu seiner verbindung mit Lessing" (1886) och
"Briefwechsel zwischen Gleim und R." (1906 ff.).
Ramling, Ramlingstid, jaktv. Se Ramlare.
Ramlösa. 1. Municipalsamhälle. Se Köpinge 2. -
2. Brunnsinrättning, belägen vid R. brunns
järnvägsstation på linjen Hässleholm-Hälsingborg,
4 km. s. om Hälsingborg, dit elektrisk spårväg går
från Råa förbi R., samt 2 km. från R. station på
Västkustbanan (Landskrona-Hälsingborg). Brunnen ligger
dels i Hälsingborgs landsförsamling, dels i Köpinge
municipalsamhälle (Raus socken). Gränsen utgöres af
den i en dalgång rinnande Ramlösaån, på hvars norra
sida källorna ligga inom landsförsamlingen. R. ligger
30 m. öfver hafvet. Uti äldre tider var R. endast
bekant för sina järnkällor, hvilka hålla på litern
0,oioo gr. ferrokarbonat. 1893 fick R. en värdefull
tillökning uti sina läkeskatter genom uppborrandet
af en alkalisk källa, som håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
