- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
971-972

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramolino ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

971

Ramos Carriön-Ramsay

972

Novara samt anklagade honom orättvist för förräderi,
därför att han ej till fullo åtlydt de för öfrigt
mycket allmänt hållna instruktioner han erhållit från
högkvarteret. Krigsrätten dömde R. till afrättning,
och domen gick i verkställighet.

Ramos Carriön [ra’mås karriårn], Miguel, spansk
dramatiker, f. 1847 i Zamora, debuterade med
några lyriska dikter, men vände sig snart till
dramatiskt författarskap. Hans första lustspel,
Un sarao y una soirée, slog emellertid icke
igenom, hvilket föranledde honom att egna sig åt
tidnings-mannaskap. Senare återupptog han med bättre
framgång sin dramatiska diktning. Hans förnämsta
arbeten därinom äro Los senoritos, El noveno
man-damiento, La careta verde, La marna politica,
Doce retratos seis reales, Un cuarto desalquilado,
La mujer del sereno, La criatura och Golondrina. Hans
mest populära zarzuelas i tre akter äro La masellesa,
La tempestad och La bruja. I samarbete med Vital Aza
har R. äfven publicerat ett flertal komedier, och
hans hela alstring uppgår till ett hundratal arbeten,
af hvilka många öfversatts till andra språk. R. är
dessutom en af Spaniens yppersta librettister. Hans
sista arbeten äro El chaleco blanco, El bigote rubio,
Agua, azucarillos y aguardiente, Los sobrinos del
capitån Grant, Leon y leöna och Cada loco con su
tema. Ad. H-n.

Ramos (Ramis) de Pareja [ra’mås -re’cha], B. Se Ramis
de Pareja.

Ramösus, lat., grenig, förgrenad; delad i flera
grenar.

Ramot var en viktig stad i det gamla Gilead med
en gammal helgedom, som på Salomos tid var säte
för en af Salomos 12 ståthållare (l Kon. 4: 13)
och på Ahabs och hans efterföljares tid skådeplats
för flera strider mellan araméerna i Damaskus och
israeliterna (jfr l Kon. 22, 2 Kon. 9: l ff.). Det
antas f. n. motsvara Er-remte, s. v. om Edrei.
E. S-e.

Ramp (fr. rampe), egentligen sluttning, stigning,
särskildt en konstgjord sådan, t. ex. vid uppfarten
till en byggnad (såsom vid Stockholms slott); vidare
trappafsats, bröstning utefter en trappa eller
af-sats; den med en rad af ljuslågor markerade
af-sats, som begränsar scenen på en teater mot
orkestern och salongen. - Rampfeber, rädsla för
offentligt (särskildt sceniskt) uppträdande.

Rampolla [-på’lla], Mariano, markis del T in dar
o, kardinal, statssekreterare, f. 17 aug. 1843
i Polizzi på Sicilien af gammal adelsfamilj,
d. 16 dec. 1913 i Rom, utnämndes af Pius IX till
sekreterare i propagandan och af Leo XIII till
sekreterare i kongregationen för e. o. kyrkoärenden,
blef 1882 ärkebiskop (in partibus) af Heraklea och var
1882-87 nuntie i Madrid, där han utbildades för sin
diplomatiska bana. Han blef efter kardinal Jacobinis
död 1887 kardinal och statssekreterare. Därmed
började Yatikanens franskvänliga politik. R. delar
med Leo XIII (se d. o.) äran och ansvaret för kurians
kyrkoledning ända till Leos död 1903. I konklaven hade
han vid de första omröstningarna de flesta rösterna,
men hans af Frankrike stödda val omintetgjordes genom
kardinal Puczynas från Krakau på österrikisk-ungerska
regeringens af Italien påverkade uppdrag framförda
exklusiv (se Pius X). Af Pius

misstänkt för franska sympatier i den utbrytande
kyrkokrisen i Frankrike, drog han sig undan de
diplomatiska sysslorna och egnade sig åt platsen
som kyrkoherde vid Peterskyrkan, åt andaktsöfningar
och författarskap. 1909 blef han sekreterare i
Congregatio sancti officii. I den spanska kyrkokrisen
1910 började hans diplomatiska insikter åter rådföras
af Pius X, men döden af klippte 1913 hans stigande
inflytande. Han efterlämnade en god förmögenhet
; om hans försvunna testamente har åtskilligt
skrifvits. R. var en härskarnatur och genial
politiker, men gällde äfven för en personligen
from man. Ehuru ultramontanismens tjänare, visade
han stundom en viss för jesuiterna föga behaglig
fördragsamhet; i kampen mot modernismen synes han ha
hållit sig afvaktande. Hj. H-t.

Ramponera (it. rampognare, tillrättavisa, ge en
skrapa), skada, sönderbryta, skamfila.

Rampsinit, egyptisk konung. Se R a m s e s.

Rampur [rämpö’9]. 1. Vasallstat i Brittiska Indien,
divisionen Rohilkhand, United provinces Agra and
Oudh, har en areal af 2,328 kvkm., med 531,217
inv. (1911), hinduer och muhammedaner. - 2. Hufvudstad
i nämnda stat, vid Ramgangas biflod Kosi och flera
järnvägar. 74,316 inv. (1911). Staden är ryktbar för
sin tillverkning af fina schalar och sidendamast,
hvilka exporteras till alla delar af Indien, och har
en berömd muhammedansk religionsskola.

Rampur Boalia [rämpö^ båuä’lio], stad. Se R a i s h
a h i.

Ram-räja, "öfverkonung". Se Maratter, sp. 863. _

Ra’msau [-ao], vacker ort i bajerska
reg.-omr. Oberbayern, 668 m. ö. h., mycket besökt
af konstnärer.

Ra’msay [-se] L, såsom några af det namnet själfva
skrifvit, R a m s e, svenska och finska adliga ätter,
som härstamma från ryttmästaren Joan 1. Hans R. Denne,
som tillhörde den gamla skotska adliga ätten R. (se
denna), blef 1633 naturali-serad svensk adelsman. Hans
sonsons sonson A n-ders Henrik R. (se R. 1) blef
1766 friherre, men tog ej introduktion. Emellertid
ha hans brorson, Otto Vilhelm R. (f. 5 juli 1743,
1789 vice och 1793 ord. landshöfding i Kymmenegårds
län, med afsked efter 3 månaders tjänsteutövning och
död på Esbo gård 22 nov. 1806), som var gift med hans
enda barn, och dennes efterkommande i Finland alltid
burit friherretitel. Ätten R. immatrikulerades 1818
på finska riddarhuset, och en af dess grenar erhöll
1856 med A n-d e r s Edvard R. (f. 1799, general af
infanteriet 1859, led. af ryska rikskonseljen 1873,
d. 1877) friherrlig värdighet.

1. AndersHenrikR., krigare, ämbetsman, f. 15
febr. 1707 på Ihamäki gård i Somero socken,
Finland, d. 22 dec. 1782, började redan som gosse
sin krigarbana, då han, blott 11 år gammal, som
frivillig åtföljde sin fader, då major vid Åbo och
Björneborgs läns regemente, på tåget öfver fjällen
mot Norge. Först 1722 inskrefs han i arméns rullor,
vid Nylands och Tavastehus läns regemente, 1734-41
tjänade han vid franska regementet Royal suédois,
deltog i fälttåget öfver Rhen mot Tyskland samt
avancerade till kapten. Han var med i 1741-43 års
svensk-ryska krig och vann därunder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free