Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rangabes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1001
Rangatira-Rangoon
1002
öfvergaf dock snart denna bana och egnade
sig efter 1831 åt vetenskaplig och politisk
verksamhet. 1837 stiftade han det arkeologiska
sällskapet i Aten. Han beklädde flera poster inom
den inre administrationen, och särskildt inlade han
stora förtjänster om undervisningens reformering
speciellt efter tyskt mönster. Utnämnd till
professor i arkeologi vid Atens universitet 1845,
utöfvade han en betydande och gagnande verksamhet
som föreläsare och vetenskapsman. 1856-59 var han
utrikesminister och representerade sedan Grekland
som gesant vid flera hof, sist Berlins (till
1887), där han också på kongressen 1878 företrädde
Grekland. R. var en bland det nya Greklands allra
främsta män, och såväl i litterärt som i politiskt
hänseende utöfvade han ett kraftigt inflytande. Som
vetenskapsman sysslade R. med sitt lands arkeologi,
epigrafik och historia och befordrade särskildt
genom flera läroböcker undervisningen. Bland hans
vetenskapliga arbeten märkas Antiquités helléniques
(2 bd, 1842 -55), innehållande inskrifter med
öfversättning och kommentar (hvartill sluter sig ett
arbete om epigrafik), den antika konstens historia
(1865-66), lexikon öfver den grekiska arkeologien
och en framställning af de forngrekiska staternas
författningar (1877). Slutligen utgaf han smärre
skrifter af växlande innehåll samt lämnade bidrag
till och var medredaktör af flera tidskrifter
af vetenskapligt och belletristiskt innehåll
(t. ex. "Pandora", "Erani-stes", "Efemeris
archaiologike"). Mindre lycklig var R. i sitt
försvar för tillämpningen af det ny-grekiska
uttalet på forngrekiskan (itacism). Äfven som
litteraturhistoriker var han verksam: Precis d’une
histoire de la litteratur e néohellénique (2 bd,
1877) samt (tills, med D. Sanders) Geschichte
der neugriechischen literatur (1886). - Ej mindre
omfattande var R:s skönlitterära författarskap. 1872
ff. har en upplaga i 13 bd af hans samlade
skönlitterära arbeten utgifvits, af hvilken de sju
första delarna innehålla de poetiska. Förutom lyriska
dikter af växlande art och innehåll - hvilka röja en
stark och fin poetisk känsla - skref han flera episka
och dramatiska verk. Bland de förra märkas Demos
och Helena (en berättelse om en palikars romantiska
öden och, liksom Den resande flickan, författad
på den i folkvisorna vanliga folkdialekten). Hans
största episka alster är den af ädla frihetskänslor
genomandade dikten Folkbedragaren, som spelar på
Katarina II:s tid. Bland flera prosanoveller torde
den romanartade berättelsen Fursten af Morea vara den
förnämsta. Lycklig dramaturg, skref R. med ämnen från
den grekiska äldre och nyare historien fyra tragedier
samt tre komedier, af hvilka den om Aristofanes’
komik påminnande Kutrulis bröllop är mest bekant. -
Hans dotter Eu-phrosyne var gift med den svenske
järnvägsbyggaren grefve A. E. von Rosen och moder
till målaren professor G. v. Rosen. - R. skref sig
själf, när han begagnade annat språk, Rangabé. -
2. Kleon Risos R., den föregåendes son, grekisk
skald och politiker, f. 1842 i Aten, studerade i
Berlin och Heidelberg, vardt 1866 sekreterare vid
grekiska legationen i Washington, 1871 i Petersburg
och s. å. i Wien. 1873 flyttades han som generalkonsul
till Bukarest, 1880 vardt han grekiskt sändebud i
Sofia och kom 1891 i samma egenskap till Berlin. Han
har författat teaterstycken,
dikter m. m., som delvis
utkommit äfven i tysk tolkning.
1. K. F. J.
Rangatira, ö. SeChathamöarna.
Rangera [raljera], fr. ranger, ordna, ställa i
ordning; reda, utreda; hänföra till en viss klass
eller ordning. - Rangerad, som har sina affärer i god
ordning; som är i goda omständigheter; stadgad. Jfr
Arrangera och Derangera.
Rangering [ranjé-; jfr Rangera]. 1. Järnv.,benämning
på hvarje för driften eller tågtjänsten nödig
förflyttning af järnvägsfordon inom en bangård,
undantagandes in-, ut- och genomfart af hela
tåg. Det är i synnerhet godstrafiken, som
nödvändiggör rangeringen och därvid särskildt
godsvagnarnas ordnande för tågen på sådant sätt,
att de komma gruppvis i rätt riktningsordning
för de olika ban-delarna och inom grupperna i
riktig stationsordning för att vålla minsta möjliga
rangeringsarbete vid afkoppling eller insättning af
andra vagnar på deras platser i tågen vid stationerna
i tågens vägar. Vid större trafikcentra eller
föreningsstationer, där flera banlinjer sammanlöpa,
pläga därför vissa spårgrupper - stundom hela
bangårdar (range-ringsbangårdar) - anläggas för
ordnande och om-rangering af godsvagnarna, där
rangeringsarbetet kan bedrifvas utan att störa
driften i öfrigt. Se Bangård. - 2. Krigsv., ofta
använd benämning för manskapets uppställning på ett
eller flera led, numera vanligen på två led. Vid
det svenska infanteriet rangeras manskapet efter
längd från flyglarna åt midten inom tropparna,
vid flera utländska arméer efter längd från
höger inom hela kompaniet. Kavalleriskvadronen
rangeras vanligen efter hästarnas storlek
så, att de största få plats i midten.
1. H. L. 2. C. O. N.
Rangeringsbangärd. Se Rangering 1.
Ra’ngifer, zool. Se Rensläktet.
Rangihaute, ö. Se Chathamöarna.
Rango, Konrad Tiburtius, tysk kyrkohistoriker,
f. 1639 i Pommern, d. 1700, var rektor vid Berlins
gymnasium, då han indrogs i de syn-kretistiska
stridigheterna; när han ej ville foga sig efter
kurfurstens af Brandenburg edikt 1664 (jfr Gerhard
t, Paul) eller ge den däri fordrade reversen, föll
han i onåd, öfvergick i svensk tjänst och blef
generalsuperintendent i Greifswald. Här betonade
han ytterligare sin ortodoxi bl. a. genom angrepp på
den milde lutherska uppbyggelseför-fattaren Stefan
Prätorius’ "Skattkammare", som också förbjöds i
svenska Pommern. För kyrkohistorien har R. betydelse
genom sin Historia syncretismi (1674-80) och Suecia
orthodoxa (1688). Hj. H-t.
Rangoon [rāŋgō’n], hufvudstad i brittisk-indiska
prov. Burma, ligger under 16° 47’ n. br. vid
vänstra stranden af Hlaing l. Rangoonfloden,
34 km. ofvanför mynningen af Irawadis östligaste
deltaarm. 293,316 inv. (1911). Floden bildar här en
utmärkt hamn, tillgänglig för de största fartyg. R. är
utgångspunkt för järnvägarna uppför Irawadis och
Sittangs floddalar. Det är säte för viceguvernören,
ett brigadkommando och för en anglikansk och katolsk
biskop, har två katedraler, stort centralfängelse,
dårhus, två högre skolor, museum och zoologisk
trädgård. Nära militäretablissemanget (1901: 13,721
man) ligga den vackra pagoden Shwe Dagon (med ett 100
m. högt torn, hvars 12 m. höga krona är rikt förgylld)
och Great royal lake med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
