Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rangabes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med att genomläsa de grekiske och romerske
historieskrifvarna och utsträckte efter hand sitt
studium till folkvandringstidens och medeltidens
källskriftförfattare. Hos Guicciardini och Giovio
– de förnämste skildrarna af den nyare tidens
begynnelse – stötte han på sådana oförenliga
motsägelser, att han underkastade dem och de med
dem samtida författarna en grundlig kritik. Som
resultat af denna undersökning framgick hans första
historiska arbete, Geschichte der romanischen
und germanischen völker (1824), en skildring af
sydvästra Europas kring Italien sig samlande historia
under tiden 1494–1514, hvartill slöt sig Zur kritik
neuerer geschichtschreiber. Redan i företalet till
detta arbete framställde R. historieskrifvarens
uppgift sådan, som han sedermera under hela sin
författarverksamhet fullföljde den: att visa hvad som
varit, icke att sitta till doms öfver det förflutna
eller göra anspråk på att undervisa samtiden
till eftervärldens nytta. Arbetet förskaffade
R. 1825 e. o. professuren i historia vid Berlins
universitet. Berlinbibliotekets samling af italienska
diplomaters skrifvelser hufvudsakligen från 1500- och
1600-talen ingaf honom föresatsen att öfverge planen
till en fortsättning af ofvannämnda verk och i
stället utge en skildring af södra Europas furstar
och folk, hvarmed början gjordes 1827 i verket Die
osmanen und die spanische monarchie im 16. und
17. jahrhundert. 1827–28 studerade R. de i Wien
befintliga venezianska aktstyckena och hade därjämte
tid öfrig att, efter den ryktbare serbern Karadjitjs
papper och muntliga meddelanden, som Kopitar tolkade
för R., författa Die serbische revolution (1829;
forts. i R:s "Sämmtliche werke"), som väckte stort
uppseende. Under två och ett halft års vistelse i
Italien (hösten 1828–våren 1831) forskade han med
en underbar samlarflit i Venezias, Florens’ och Roms
arkiv. Den förnämsta frukten af dessa forskningar blef
– oafsedt monografien Die verschwörung gegen Venedig
im jahre 1618 (1831) m. fl. – Die römischen päpste,
ihre kirche und ihr staat im 16. und 17. jahrhundert
(3 dlr, 1834–36; fullföljdt till våra dagar i R:s
"Sämmtliche werke"), R:s yppersta verk, som skaffade
honom världsrykte, ett arbete, där i rikaste mått
framträda de utmärkande dragen af hans historiska
konst: stora vyer parade med en mångfaldig och präktig
utveckling af enskildheterna samt en beundransvärd
oväld. Opartiskheten dref R. i detta arbete så långt,
hvad påfvestolen beträffar, att den känslan smög sig
öfver honom, att han icke låtit det protestantiska
elementet komma rätt till heders. Detta jämte ett
patriotiskt begär att också skildra Tysklands öden
– hvilket han dittills försummat – samt det rika
material de tyska riksdagsakterna erbjödo dref honom
till att skrifva Deutsche geschichte im zeitalter
der reformation (5 bd, 1839–43; sedermera ett
tilläggsband urkunder), ett arbete, som väl kan ställas
vid sidan af hans påfvehistoria. Emellertid blef
R. 1833 ordinarie professor och fortsatte med sina
föreläsningar ända till sommaren 1871. Tyngdpunkten
af hans lärarverksamhet låg dock i de "historiska
öfningar", som han anordnade och vid hvilka han
utbildade en rad duktiga historiker, som hvar i sin
stad i Tyskland utbredt "den rankeska skolans" metod:
kritik af källorna, noggrannhet och penetration. 1841
utnämndes R. till preussisk rikshistoriograf och
1854 till medlem af statsrådet. På hösten s. å. var
han bajerske konungen Maximilian II:s gäst på
Berchtesgaden och höll därvid för konungen en serie
enskilda föredrag i allmän historia. Redan då
afhandlades dem emellan frågan om det historiska
samfund, som hösten 1858 började sin verksamhet i
München under namnet "Historische kommission bei
der akademie der wissenschaften", hvilket utgett
bl. a. de tyska riksdagsakterna, "Jahrbücher der
deutschen geschichte" och "Allgemeine deutsche
biographie". R., som 1865 adlades, erhöll 1882 som
verkligt geheimeråd titeln excellens och kallades
1885 af staden Berlin till hedersborgare i sammanhang
med sin 91:a födelsedag, då han fick mottaga en
storartad hyllning icke blott af sina landsmän, utan
snart sagdt från alla länder i Europa. De femton sista
åren af sitt lif led R. af försvagad synförmåga till
den grad, att han nästan alldeles måste afstå från
att läsa och skrifva. Men han upphörde dock icke med
sin litterära verksamhet. Dagligen hade han för sina
forskningar biträde af två vetenskapligt bildade
män, och för dem dikterade han en rad omfattande
historiska skrifter. Bland alstren af R:s kolossala
historiska skriftställen må, utom de ofvan anförda,
nämnas: Neun bücher preussischer geschichte (3 bd,
1847–48; i ny upplaga omarbetadt till "Zwölf bücher
preussischer geschichte"), behandlande särskildt
Fredrik Vilhelm I, hvars historiska betydelse R. först
uppmärksammat, och början af Fredrik II:s historia,
Französische geschichte (5 bd, 1852–61), Englische
geschichte (7 bd, 1859–68), Zur reichsgeschichte
(omf. tiden 1575–1619), Geschichte Wallensteins (1869;
"Wallenstein", 1870), Der ursprung des siebenjährigen
krieges (1871), Die deutschen mächte und der
fürstenbund, deutsche geschichte von 1780 bis 1790
(2 bd, 1872), Genesis des preussischen staats (1873),
Ursprung der revolutionskriege 1791 und 1792 (1875),
Zur geschichte Österreichs und Preussens zwischen
den friedensschlüssen zu Aachen und Hubertusburg
(s. å.), Weltgeschichte (9 bd, 1880–88), ett arbete,
hvarmed han grep sig an på sommaren 1879 vid 84
års ålder och af hvilket han själf hann utarbeta
7 bd (till slutet af 1000-talet). 1832–36 utgaf
R. en i förbindelse med utrikesministeriet stående
"Historisch-politische zeitschrift", af hvars 2 bd
han författade två tredjedelar (omkr. 1,000 sidor),
1873 "Aus dem briefwechsel Friedrich Wilhelms
IV. mit Bunsen" och 1877 "Denkwürdigkeiten des
staatskanzlers fürsten von Hardenberg" (5 bd). Af
R:s Sämmtliche werke utarbetades 48 bd (1867–81)
af honom själf (fortsättningen, bd 49–52, 1887–88,
har publicerats af A. Dove). – R. är den tyska
historieskrifningens yppersta namn. Han är framför
allt universalhistorikern, i det att han, äfven när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
