- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1045-1046

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ras el-Milh ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1890-talet förbättrats. Bland raskolnikerna särskiljas
följande grupper: 1) popovsjtjini (prästerliga) ega
efter kyrkans föredöme en prästerlig organisation;
ett parti bland dem, jedinovertser (trosförvanter,
d. v. s. med kyrkan), har t. o. m. ingått union
med kyrkan och får sina präster från denna. 2)
Bezpopovsjtjini (prästlösa) representera en radikalare
strömning, förkasta prästerskap och sakrament (utom
dopet); kyrkans medlemmar och allt, som de berört,
gälla som orena; de prästerliga funktionerna fullgöras
af föreläsare och äldste. Fastor och reningsceremonier
spela en stor roll. Egendomlig är deras ställning
till äktenskapet. Åtskilliga proklamera den fria
kärleken. Andra svärma för celibat samtidigt med
sexuella utsväfningar. Bezpopovsjtjini äro splittrade
i ett stort antal mer eller mindre excentriska
sekter. – Bredvid dessa raskolniker i sträng mening
och egande åtskilliga beröringspunkter med dem stå "de
andlige kristne". De skilja sig från starovertserna
liksom från kyrkan genom att förkasta all kult och
all yttre gudstjänst, i hvars ställe de sätta andens
fria verksamhet. Att tillhöra någon af dessa sekter
är belagdt med straff; de flesta hålla sig därför
i det yttre till kyrkan. Gemensamt för alla är ett
svärmiskt sjukligt drag i former, som stundom slå
öfver i det förryckta eller vanvettiga. Bland det
stora antalet hithörande sekter urskiljas följande
hufvudgrupper: 1) Chlystovstjini (gisslare); som
stiftare af denna sekt namnes bonden Danila Filipov,
i hvilken Gud tagit sin boning. Den nye Sebaot gaf
sina anhängare 12 bud, hvaribland maning att tro på
den helige Ande (d. v. s. fullständig undergifvenhet
under hans inflytande), att döda allt köttsligt
och all egen vilja (i sammanhang härmed förbud mot
spirituosa och äktenskap), maning att hålla samtliga
de gifna föreskrifterna hemliga o. s. v. Filipov
tog bonden Suslov till Kristus. Denne gjorde
propaganda genom 12 apostlar, säges ha korsfästs
liksom Kristus och vara uppstånden liksom han. Vid
andaktsöfningarna är målet att genom vilda danser
under gisselslag försättas i extatiskt tillstånd,
hvilket utlöser ett slags tungomålstalande. Huruvida
de många beskyllningarna för orgier och sedliga
förvillelser äro berättigade, därom råda delade
meningar. 2) Skoptser (själfstympare), som åberopande
misstydda bibelställen (Matt. 5: 28–30; 19: 12)
förklara könsdriftens dödande genom kastrering och
kvinnobröstens afskärande som nödvändigt villkor för
salighet. 3) Molokaner (se d. o.), 4) Duchobortser (se
d. o.), 5) Morelsjiki och med dem besläktade sekter,
som enligt grundtanken, att endast den, som uthärdar
ett martyrium, blir salig, frivilligt söka döden. Det
har getts fall, där tusentals personer tillsammans
undergått "elddopet", och andra, då på en på förhand
bestämd dag familj efter familj villigt låtit sig
slaktas, hvarvid den, som begynt dödandet, snart
nog öfverlåter fortsättningen åt en annan och själf
mottar det dödande hugget, efterträdaren i sin ordning
låter bringa sig om lifvet af en tredje o. s. v. – En
tredje grupp bredvid de gammaltroende och de andlige
kristne utgöres af stundisterna (se d. o.). – Den
första historiska framställningen af raskolväsendets
uppkomst och utveckling var Andrej Zjuravlevs
"Polnoe istoričeskoe izvěstie o staroobrjadcach"
(1794, ny uppl. 1795).
Grundligare, men mera polemisk är metropoliten
Makarijs "Istorija russkago raskola" (1855). 1858 och
1860 utgaf ryska inrikesministeriet ett rikhaltigt
material från 1716–1858 med titeln "Sobranija
postanovlenij po časti raskola". 1875 började i Moskva
utges tidskriften "Bratskoe slovo", uteslutande egnad
åt raskolnikerna, och professorn vid Kazans andliga
akademi A. P. Stjapov upprättade en vetenskaplig
skola för deras utforskning. Bland hans efterföljare
må nämnas Kozjantjikov, "Opisanie raskolnitjich
sotjinenij", I. Filippov, "Raskolnitjija djela XVIII
stoljetija", P. I. Melnikov, "Istoritjeskie otjerki
popovstjiny", I. F. Nilskij, "Semejnaja zjizn v
russkom raskolje", och V. V. Andrejev, "Raskol i
jego znatjenie v narodnoj russkoj istorii". Jfr
J. Stadling, "De religiösa rörelserna i Ryssland"
(1891), och A. Jensen, "Rysk kulturhistoria", II
(1909).
D. Fehrman. A-d J.

Raskolnikov [-åff], ryktbar roman af
F. M. Dostojevskij (se d. o.).

Raskultur. Se Rashygien.

Rasmus Berg. Se Erasmus Montanus.

Rasmusen, Sören, norsk vetenskapsman, f. 1768,
d. 1850, deltog 1809 i stiftandet af Sel-skabet
for Norges vel, tillhörde 1813 den första
uppsättningen professorer vid norska universitetet
med matematik och fysik som ämnen. 1815-16 var han
hufvudstadens förste representant i stortinget och
1825-38 direktör för statskassans affärskontor.
K. V. II.

Rasmus Ludvigsson, historieskrifvare, genealog, föddes
något före 1520-talet, d. 1594, inskrefs 1539 vid
Rostocks högskola och kom på 1540-talet i Gustaf Vasas
tjänst. R. var sedan sekreterare hos hertigarna Erik
och Johan. Han hade i uppdrag att granska kyrkornas
och klostrens bref för pröfning af konungens rätt
till återbördande af gods i anslutning till Västerås
recess, och fick därunder en omfattande kännedom om
de adliga släkternas ursprung och sammanhang. Sina
släktutredningar nedskref han i en mängd böcker,
som nu finnas förvarade i riksarkivet och offentliga
bibliotek. Med allt skäl kan han kallas "Sveriges
förste genealog". Hans genealogier ha användts som
material af följande genealoger, och då hans ofta
gissningsvis nedkastade anteckningar kritiklöst
upptagits, har man att däri söka den yttersta grunden
till den osäkra och förvirrade kännedom om våra
medeltidssläkter, som ännu är rådande. Han upprättade
äfven ett register öfver de gods adeln med orätt
"ryckt och rappat" från det forna andliga frälset samt
gjorde vidsträckta undersökningar rörande den danska
adelns gods i Sverige äfvensom den svenska adelns i
Danmark. I alla dessa handlingar lämnas viktiga bidrag
till medeltidens gods- och släkthistoria. - Vidare
lämnade han en fortsättning till Peder Svarts historia
om Gustaf Vasa (det är denna, som förr varit känd
under namn af "Rasmus Karlssons krönika"). Äfvenledes
finnas af hans hand några annalanteckningar rörande
Sveriges historia, hvilka delvis synas vara hämtade
från någon nu förlorad kronologi. Därjämte må nämnas,
att han författat inskrifterna på de under Johan III:s
tid i Värnhems kyrka nedlagda konungagrafstenarna,
äfvensom efterlämnat några smärre skrifter af mindre
vikt. Jfr H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:49 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free