Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ravenna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1093
Ravigote-Rawlinson
1094
Bayonne, d. 1858 i Paris, beträdde den juridiska
banan med de största utsikter till en lysande
framtid. Vid appellationsdomstolen i Paris erhöll
han 1817-22 en ovanligt snabb befordran, men
sistnämnda år nedlade han sitt ämbete och inträdde
i prästseminariet Saint Sulpice samt kort därefter
i jesuitorden, där han prästvigdes 1828. Först
1835 uppträdde han som andlig talare. Han hade i
ett tillbakadraget lif, förnämligast i Schweiz,
förberedt sig till predikokallet, som han sedermera
på ett glänsande sätt utöfvade i de flesta större
städer i Frankrike, men äfven i Rom och London. Den
största ryktbarheten beredde honom hans föredrag
1837-46 i katedralen i Paris, dit hans varma och
okonstlade vältalighet lockade tusentals åhörare
ur alla samhällsklasser. Dessa föredrag ha utkommit
under titeln Conférences (1859; 6:e uppl. 1904) och
Entretiens spirituels (1859; 7:e uppl. 1884). Som
försvarare af den då förföljda jesuit-orden utgaf
han en uppseendeväckande skrift, De Vexistence et de
l’institut des jésuites (1844; 10:e uppl. 1901). Se
A. de Ponlevoy, "Vie du R." (15:euppl. 1900).
J. M-r.»
Ravigote [-gå’t], kokk., blandning af körfvel,
sommarkrasse, dragon och pimpinella med eller
utan tillsats af persilja, gräslök m. m. Därmed
beredes ravigotesmör genom tillsats af smör och
salt. Ravigotesås göres af ravigotesmör med ljus
sås och buljong och användes kall till fisk eller
grönsaker. Sammansättningen kan stundom något
förändras.
Ravigotesmör och Ravigotesås. Se Ravigote.
Ravin (fr. ravin och ravins, af lat. ra’per e,
bortrycka), genom vattenflöden urholkad ränna i marken
; hålväg.
Ravioli [-åli], it., klimpar af makaroner eller deg,
fyllda med färs af fisk, hönsfågel, vildt m. m. De
användas dels som ensam rätt, dels som garnityr till
kötträtter, dels slutligen i buljong.
Rawitsch (po. Rawicz), stad i preussiska
reg.-omr. Posen, nära Schlesiens gräns, vid Breslau-
Posen-järnvägen. 11,525 inv. (1910). Gymnasium,
lärarseminarium. Tillverkning af cigarrer,
borstar, bryggerimaskiner, möbler m. m. Handel
med säd och ull. I R. hade Karl XII sitt
högkvarter 16 nov. 1704-28 juli 1705.
(J. F. N.)
Ravius (Ra u e), Kristian, tysk orientalist, f. 25
jan. 1613 i Berlin, d. 21 juni 1677, blef 1630 student
och 1636 filos, magister i Wittenberg. Efter besök
i Holland och England sattes han 1639 i tillfälle
att resa till Smyrna och Konstantinopel samt
färdas i Mindre Asien, där han samlade nära 1,000
handskrifter på olika språk, som han 1642 hemsände
till Europa. 1643 blef R. professor i Utrecht,
1645 i Amsterdam och 1648 i Oxford samt utgaf en
mängd skrifter rörande Österlandets språk. Genom
Freinshemius lät drottning Kristina inbjuda
R. till Uppsala, där han 1650 blef e. o. professor
i österländska språk och året därpå ordinarie. Denna
befattning innehade han till 1655 och åter från 1659
till 1669. Dessemellan var han k. bibliotekarie. I
ingendera befattningen utvecklade han något synnerligt
nit, låg i delo med sina medlärare inom teologiska
fakulteten för sina tillämnade lärda verk och lämnade
landet 1669. I Kiel, dit han sedan begaf sig, utkom
hans Unica ver a et infallibilis
chronologia liblica (1670), hvilket arbete
snart befanns tämligen underhaltigt och
byggdt på ohållbara förutsättningar. 1672 blef
R. professor i österländska språk i Frankfurt
a. d. Öder och slöt där sitt oroliga lif.
-rn.*
Rawka, biflod fr. h. till Bzura, en biflod till
Weichsel. Vid R. och Bzura fördes under kriget 1914-15
månader igenom ett envist befästnings-krig.
Rawlinson [rå’linsən]. 1. Sir Henry
Creswicke R., engelsk arkeolog och kilskriftstolkare, f. 11
april 1810 i Chadlington, d. 5 mars 1895 i London,
tjänade vid brittiska armén i Indien (1827–33)
och kallades sedan jämte några andra engelska
officerare till Persien för att reorganisera
schahens armé. Där började han sysselsätta sig
med studiet af kilinskrifter och upptäckte (1835)
på en klippvägg vid Behistan den största och
viktigaste trilingva inskriften samt lyckades
liksom Grotefend, men oberoende af denne, tolka
den dittills obegripliga kilskriften (se
Kilskrift, sp. 14). 1840 utnämndes han till brittisk
resident i Kandahar, men flyttades 1844 som konsul
till Bagdad, där han med ifver egnade sig åt studiet
af den assyrisk-babyloniska kilskriften. Efter sitt
viktiga arbete On the inscriptions of Assyria and
Babylonia (i "Journal of Royal asiatic society",
1850) befordrades han till öfverstelöjtnant och
generalkonsul (1851) samt ledde sedan på uppdrag
af British museum de engelska gräfningarna vid
Ninive och Babylon (1853–55). Återkommen till
England, blef han en af direktörerna för Ostindiska
kompaniet (1856), medlem af "Indiska rådet" och
parlamentsledamot (1858). 1859–60 var han engelskt
sändebud med generalmajors rang vid persiska
hofvet. Sedermera var han ånyo ledamot af underhuset
(1865–68) och medlem af Indiska rådet (1871–73) samt
innehade 1875–78 presidentstolen i K. geografiska
sällskapet. R., som är att räkna till de förnämste
af kilskriftforskningens grundläggare, utgaf en
mängd hithörande afhandlingar i "Journal of Royal
asiatic society" samt dessutom i "Journal of Royal
geographical society", "Encyclopædia britannica"
och "Athenæum" flera värdefulla bidrag till Orientens
arkeologi och geografi. Hans förnämsta arbete, länge
det mest betydande inom hela kilskriftslitteraturen,
är The cuneiform inscriptions of Western Asia (5 bd,
1861–84). – 2. George R., den föregåendes broder,
engelsk arkeolog och historiker, f. 23 nov. 1812 i
Chadlington, d. 6 okt. 1902 i Canterbury, egnade sig
åt arkeologiska och teologiska studier, var 1861–89
professor i Gamla tidens historia vid universitetet
i Oxford (1861) och blef 1872 kanonikus i Canterbury
samt 1888 kyrkoherde vid All Hallows-församlingen i
London. Från 1876 var R. styrelseledamot i British
museum. Hans förnämsta arbeten äro The five great
monarchies of the ancient eastern world (3 bd,
1862–67),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
