Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raynal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformationen en berättigad reaktion mot
medeltidskristendomens urartning från den apostoliska
och nyromantiken (se d. o.) en i mycket berättigad
reaktion mot upplysningstiden. Oberättigad blir
åter en reaktion, när den vill återinsätta afgjordt
föråldrade åskådningssätt och institutioner i de nyas
ställe. I allmänhet, ehuru mindre riktigt, begagnas
uttrycket i sistnämnda mening och sammanställes
då med en konservatism, som i sitt motstånd mot
omstörtningar själf går till ytterligheter. Ofta
utgör en reaktion af såväl ena som andra slaget en
blandning af berättigade och oberättigade moment. –
Om katolska reaktionen se Motreformationen. – Med
den politiska reaktionens tid menas skedet från
Napoleon I:s fall (1814) till julirevolutionen
(1830). – Reaktionär, som innebär reaktion, oftast
i öfverdrifven konservativ riktning; främjare af en
sådan reaktion. – 5. Psyk. I vidsträckt bemärkelse
kan hela själslivet betraktas som en medvetandets
reaktion (återverkan) mot intryck utifrån eller inre
upplefvelser. Medvetandet är nämligen aldrig rent
passivt, utan utvecklar äfven en viss själfverksamhet
vid bildandet af hvarje förnimmelse, tanke, känsla
eller viljeyttring. Men vanligen fattas inom den
experimentella psykologien termen i inskränkt
bemärkelse, hvarvid man med reaktion förstår det
sätt, hvarpå den psykofysiska organismen med en
rörelse svarar på ett sinnesintryck. Sker detta
omedelbart, kallas reaktionen enkel; om däremot
någon särskild medvetenhetsfunktion inskjutes
mellan sinnesförnimmelsen och rörelsen, kallas
reaktionen sammansatt. Den enkla reaktionen närmar
sig karaktären af en reflexrörelse; mellan dessa
rörelseformer kan ingen bestämd gräns uppdragas,
ehuru vid den enkla reaktionen uppslaget till rörelsen
antages vara något psykiskt, en sinnesförnimmelse,
under det att den rena reflexrörelsen helt och hållet
förlöper inom det fysiska (fysiologiska). Inom den
experimentella psykologien ha i stor utsträckning
planmässiga reaktionsförsök (reaktionsexperiment)
anställts för att mäta den tid, som förflyter
mellan sinnesintrycket och den däraf föranledda
rörelsen. En enkel form för ett sådant försök
är t. ex. följande. Försöksledaren framkallar en
viss öfverenskommen ljudsignal genom en rörelse,
som på samma gång sätter den tidmätande apparaten
i gång; försökspersonen gör en aftalad rörelse, så
hastigt som möjligt efter uppfattningen af ljudet,
t. ex. trycker med fingret på en knapp, som genom
en elektrisk ledning står i förbindelse med den
tidmätande apparaten. Denna sistnämnda är antingen
ett elektriskt ur, på hvilket en tusendels sekund kan
afläsas (registrerande metod), eller ock en med känd,
regelbunden hastighet roterande cylinder, å hvars
sotade yta en skrifanordning automatiskt upptecknar
en kurva, utmärkande såväl sinnesintrycket som
reaktionen (grafisk metod). Reaktionstiden (mellan
sinnesintrycket och rörelsen) är beroende på flera
omständigheter, bl. a. äfven på försökspersonens
förberedelse. Är han alls icke förberedd, förlänges
reaktionstiden väsentligt. Riktas hans uppmärksamhet
på det väntade sinnesintrycket (sensoriell eller
fullständig reaktion), blir reaktionstiden längre,
än om den riktas på den rörelse, som han vid signalen
skall utföra (motorisk eller förkortad reaktion). Den
sensoriella reaktionen kräfver en tid af mellan
0,120 och 0,290 sek., hvarvid reaktionstiden är
kortast vid ljudintryck, längst vid ljusintryck. Den
motoriska reaktionen växlar mellan 0,120 och 0,190
sek. Reaktionstiden är något olika för olika
personer. Af särskildt intresse äro de försök,
som gjorts med sammansatta reaktioner. Genom att
draga tiden för den enkla reaktionen från den tid,
som den sammansatta kräfver, söker man sluta sig
till den tid, som den inskjutna psykiska funktionen,
t. ex. ett val, ett särskiljande, en association,
ett omdöme e. d., upptagit; men denna beräkning kan
ej lämna ett fullt exakt resultat, bl. a. emedan
förberedelsen vanligen är olika vid den enkla
och den sammansatta reaktionen. Äfven öfningen
spelar härvid en stor roll, hvarigenom t. ex. kan
förklaras, huru den skicklige pianospelaren kan
få den rätta fingerrörelsen att följa nästan
omedelbart på uppfattningen af det enskilda
nottecknet. Reaktionsförsöken ha särskildt
användts för att studera viljeyttringarna,
hvartill komplicerade metoder utbildats af
N. Ach m. fl. Första uppslaget till psykologiskt
användande af reaktionsförsök gafs af Donders 1868;
sedan ha hithörande problem framkallat en omfattande
litteratur, införd bl. a. i Pflügers "Archiv für
physiologie", Du Bois’ "Archiv für physiologie"
samt Wundts "Philosophische studien".
1. A. Bi-n.* 2. K. A. V-g. 4. S. B. 5. S-e.
Reaktiönsexperiment 1. Reaktionsförsök, psyk. Se
Reaktion 5.
Reaktionsfärger, tekn., detsamma som
framkall-ningsfärger. Se F arg ni n g, sp. 296.
Reaktionshastighet, fys. kem. Som mått på den
hastighet, hvarmed en kemisk reaktion fortlöper,
använder man den mängd, som per tidsenhet om-sättes
eller nybildas af ett i reaktionen deltagande ämne. Om
man med ax betecknar den mängd, som omsattes på tiden
dt, så blir det matema-
dx tiska uttrycket för reaktionshastigheten -
(se
(tu
Hastighet). Hastigheten vid en kemisk reaktion är
beroende dels på den mängd oomvandladt ämne, som
finnes kvar, dels på temperaturen, dels på eventuellt
närvarande katalysatorer (se Katalysator). Är
temperaturen under hela reaktionen densamma, blir
hastigheten direkt proportionell mot den återstående
ännu oomvandlade mängden af ämnet i fråga. Antag, att
vi ha ett ämne, som sönderfaller i två andra enligt
reaktions-formeln: A = B4-G, och att det finnes a
gram-molekyler vid början af reaktionen (tiden = 0)
samt att efter tiden t sek. x grammolekyler omsatt
sig. Den återstående mängden blir då (a-x]
clx grammolekyler och hastigheten - = k (a-x). I
denna formel är k en konstant, den
s. k. reaktionskonstanten 1. specifika
reaktionshastigheten.
Integreras denna formel, erhålles k = - log ––-.
. .t
a-x
Då den specifika reaktionshastigheten under hela
tiden är konstant till skillnad från den verkliga
hastigheten, som blir mindre och mindre, allteftersom
reaktionen fortskrider, så användes densamma som mått
på den hastighet, hvarmed en reaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
