Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstod, än man trott. De deputerades verksamhet fortfor
därför in under Karl XII:s regering. Äfven sedan
denne 13 april 1700 efterskänkt en mängd af de kraf
kronan ännu hade till följd af Stora kommissionens
1. Keduktionskommissionens domar, fortsatte de
deputerade sitt arbete, ehuru i förminskad skala,
och erhöllo efter Gyllenborgs död, 1701, en ny
ledare i assessor P. Franc. Om reduktionsarbetets
fortsättning se ock Likvidationskommissionen.
J. F. N.*
Reduktionskur, med. Se Diet, sp. 369.
Reduktiönslåga, kem., en låga, som innehåller
rikliga mängder kol eller kolväten och därför verkar
reducerande på oxider, som däri upphettas. Särskildt
begagnas uttrycket vid blåsrörsförsök om lågor,
som genom passande inriktning af blåsrörs-spetsen
samt lindrig inblåsning af luft komma att i stor
mängd innehålla kol och reducerande gaser. Motsats
till reduktionslåga är oxidationslåga (se Oxidation),
hvilken alltså innehåller ett öfverskott af syre och
därför verkar oxiderande på ämnen, som upphettas däri.
P. T. C.*
Reduktionsmedel, kem., ämnen, som kunna användas för
reduktion af kemiska föreningar. För reduktion af
si/reföreningar vid hög temperatur användes i äldre
tider nästan uteslutande kol, koloxid eller vätgas.
Men betydligt mycket kraftigare verka emellertid
de starkt positiva metallerna kalcium, magnesium och
aluminium, af hvilka i synnerhet den sistnämnda fått
betydlig användning äfven i tekniken (se Aluminoterm ,
sp. 741, samt Krom). – Som reduktionsmedel
i lösningar vid vanlig eller föga höjd temperatur
("på våta vägen") användas dels metaller, såsom
natrium (i form af amalgam), zink, järn o. s. v.,
dels ett stort antal kemiska föreningar på lågt
mättningsstadium, såsom svafvelväte, svafvelsyrlighet,
underfosforsyrlighet, oxalsyra, hyd-roxylamin och
hydrasin, aldehyder, ferrosalter, tennklorur (bäst
i alkalisk lösning). Af de senast uppräknade verka
underfosforsyrlighet samt alkalisk tennklorurlösning
kraftigast (jfr Reduktionspotential). – För reduktion
af sulfider (t. ex. af metallerna antimon,
bly och kvicksilfver) användes i den kemiska
industrien stundom metalliskt järn. Klorider af
svagt positiva metaller, såsom koppar, silfver och
guld, kunna reduceras genom upphettning i vätgas;
mycket kraftigare verka alkalimetaller och alkaliska
jordmetaller. Så t. ex. framställdes aluminium förr
genom upphettning af dess klorid tillsammans med
metalliskt natrium. – I den kemiska industrien
såväl som på kemiska laboratorier åstadkommes
reduktion af både oxider och klorider numera ofta
på elektrolytisk väg (se A l u m i n i u m, sp. 737,
Elektrolys och Magnesium) - För reduktion af organiska
föreningar, t. ex. förvandling af den flytande
oljesyran till fast stearinsyra, användes ofta med
stor fördel den franske kemisten Sabatiers metod:
upphettning i vätgas vid närvaro af fint fördelad
nickel eller andra katalytiskt verksamma metaller.
K. A. V–g.
Reduktions- och likvidationskommissionen. Se
Likvidationskommissionen 2.
Reduktionspassare, dets. som reduktionscirkel (se d. o.).
Reduktionspotential, kem., utgör ett mått på
reduktionsförmågan hos ett reduktionsmedel (se
d. o.). Den uppmätes lättast på det sätt, att man
sammansätter ett galvaniskt element (se d. o.),
i hvilket reduktionsmedlet ingår enligt schemat:
negativ pol | reduktionsmedel [ indifferent
elektrolyt | oxidationsmedel | positiv pol; och
bestämmer dess elektromotoriska kraft. Genom att
fråndraga oxidationsmedlets potential erhåller man
reduktionsmedlets, hvarvid bägge hänföras antingen
till vätets potential (vid normal väteionhalt) eller
till den s. k. absoluta nollpotentialen (se Volt). Som
exempel på reduktionspotentialer må anföras följande,
som äro uttryckta i volt och hänförda till väte som
nollpotential:
(Minustecknet betyder, att metallen i beröring raed
vätskan antar negativ elektrisk laddning):
Kalium ............... -2,93 volt
Natrium ............... -2,72 ,,
Magnesium............ -1,55 ,,
Aluminium............ -1,3 ,,
Zink ................... -0,76 ,,
Tennklorur + alkali -0,55 ,,
Järn ................... -0,43 ,,
Bly .................... -0,i2 "
Väte.................... ±0
Reduktionspotentialen för ett och samma ämne är
till en viss grad bero3nde af lösningens halt af
reduktionsmedlets produkter. Så t. ex. minskas en
metalls reduktionspotential i någon mån med lösningens
halt af samma metalls ioner. Ofvanstående siffror
gälla för lösningar af normal ionkoncentra-tion. För
de flesta icke metalliska reduktionsmedel äro
reduktionspotentialerna ännu icke bestämda med
tillräcklig noggrannhet.
K. A. V–g.
Reduktionstal, mat. Se Reducera 3. Reduktör,
konstind., en på matematiska principer grundad,
af A. C o 11 as (se d. o.) uppfunnen maskin för
fabriksmässig reproduktion af bildhug-geriarbeten.
Se Barbedienne, F.
Reduplikation (lat. reduplicatio, fördubbling,
upprepning), gramm., kallas hvarje upprepning af
ett ord eller ordelement, som tjänar till ord- eller
formbildning i språket. Ursprunget till reduplikation
är att söka i ordupprepning i satsen (gemination),
t. ex. drick drick. Denna gemination får vanligen
karaktären af ordbildning, d. v. s. den uppträder
oftast under form af komposition, i det att ett ord
sammansättes med sig själf för att ange upprepning,
fortvaro, intensitet eller andra modifikationer
af det enkla ordet. Sådana reduplikationer
äro t. ex. hopphopp, nånå, såså och, med afljud,
mischmasch, ticktack o. d. Gränsen mellan kompositum
och afledning är i allmänhet omärklig. Sålunda kan
också det ena ledet af ett genom gemination uppkommet
kompositum lätt nedsjunka till afledningselement:
prefix eller suffix. Reduplikationen kan i detta
fall vara a) hel, antingen så, att hela ordkroppen
upprepas, t. ex. kaffr. hamba hamba, löpa omkring,
eller ock så, att det s. k. rotelementet i sin helhet
är upprepadt, t. ex. grek. már-maros, eg. glans, sedan
glänsande sten, marmor, b) stympad reduplikation, som
består i en (antydningsvis gjord) upprepning af en del
af ordroten. Vanligen är det den första stafvelsen,
som uppträder i stympad form och oftast har form och
funktion af prefix. Af detta slag äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
