Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reflektor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Reflektor-Reflex
1170
rialismen reflekterad, när den är förbunden med kritik
af idealismen, men däremot naiv eller oreflekterad,
när den utan vidare tar för gifvet, att all verklighet
är kroppslig. s~e-
Reflektor (af lat. refle’ctere, återkasta) 1. R
e-verber, fys., en spegel, så formad, att den kraftigt
återkastar ljuset i en viss riktning. Den para-boliska
spegelformen är den lämpligaste, allden-stund det från
brännpunkten till en dylik spegel utgående ljuset
reflekteras fullständigt parallellt med axeln. Jfr
vidare Astronomiska instrument, sp. 290, och Kikare.
Reflektörisk. Se K e f l e x.
Refle7X (lat. reflefxus, eg. tillbakaböjning),
ljusstrålarnas tillbakakastning från ett föremål;
återsken ; återspegling; återverkan. Se Reflexion,
l Fysiol., med., af nervsystemet förmedlad
ret-ningsöfverföring mellan olika organ (se
Nervsystemet). Som exempel på reflexföreteelser kunna
anföras blinkningen och tårafsöndringen vid beröring
(mekanisk retning) af ögats bindehinna, hostan och
nysningen vid retning af slemhinnan i struphufvudet,
resp. näsan, pupillsammandragningen vid ljusretning
af näthinnan, spottafsöndringen vid smakretning på
tungan, ryckningen i armmusklerna vid ett stick
i fingret m. fl. mer eller mindre ofrivilliga
reaktioner för yttre intryck. Muskelsammandragningen
och körtelverksamheten i de anförda exemplen betecknas
som reflektoriska, reflexrörelser, reflexryckningar,
reflexafsöndringar eller helt enkelt re-f le
x er och sägas vara inledda eller utlösta "på
reflexväg". Reflexer ingå i en mängd fysiologiska
företeelser, såsom regleringen af andetagens djup och
frekvens, hjärtslagens frekvens (se Hämmande nerver),
blodtillförseln till de olika organen (se Blodomlopp),
sväljningen (se d. o.), magsaftsafsöndringen (se M
ägs a f t). Äfven muskelrörelser (se d. o.), som vi
äro vana att betrakta som uttryck för "viljeimpulser",
regleras reflektoriskt. - Yidstående figur framställer
schemat för en reflexmekanism hos ett
ryggradsdjur. Från receptorerna a, belägna i huden,
i en slemhinna eller i ett sinnesorgan, ledes
en retning (se d. o.) till ett reaktionsorgan 6
(muskel eller körtel) genom reflexbågen eller r
e-flexbanan c e d. Reflexbågen kan uppdelas i en
centripetal del c och en centrifugal d, förbundna
vid öfverföringsstä.llet, e, båda utgörande hvar för
sig ett n e u r o n (se d. o.) med gangliecellerna /
resp. g. öfverföringsstället utgöres af synapsen
(se d. o.) mellan dessa neuroner. I regel ingå
på såväl den centripetala som den centrifugala
sträckan flera neuroner, ordnade efter hvarandra,
öfverföringsstället betecknas som reflexcentrum, och
allteftersom detta är beläget i ryggmärgen, förlängda
märgen eller andra delar af centrala nervsystemet,
t. ex. i storhjärnsbarken, talar man om spinala,
bulbära, barkreflexer o. s. v. - Gang-liecellen g har
flera synapser än e och är genom dessa inkopplad med
ett flertal nervbanor. Reaktionsorganet b kan sålunda
påverkas jämväl från annat håll än receptorerna
a. Inträffa två eller flera dylika impulser från
olika håll samtidigt, kunna de antingen förstärka
eller försvaga och t. o. m. upphäfva hvarandra. I
förra fallet föreligger s. k. reflexbaning, i senare
fallet r e-flexhämning. - Några reflexmekanismer
äro medfödda, d. v. s. färdigbildade på ett
tidigt utvecklingsstadium. Detta är fallet med de
spinala och bulbära reflexerna. Barkreflexerna
tillkomma senare och förutsätta i regel en viss
"inöfning". Särdeles intressanta iakttagelser rörande
dylika s. k. villkorliga reflexer äro meddelade af
den ryske forskaren Pavlov. Ger man en hund kött,
utlöses en karakteristisk spottafsöndring. Genom att
man gång på gång blåste i en hvisselpipa samtidigt
med köttutfodringen, kunde djuret "dresseras" att
utföra den karakteristiska spottafsöndringen enbart
vid ljudet af hvisselpipan. Man hade uppenbarligen
åstadkommit en konnektering mellan hörselbanan
och reflexcentrum för spottafsöndringen (jfr
Hjärnverksamhet, sp. 858).
Från retningsögonblicket till reaktionen förflyter
en viss tid, ref l ex ti d en. Största delen af
denna kommer på öfverföringen mellan neuronerna
i reflexbanan. Benämningen reflex härrör från D
e s c a r-tes (1649), som därmed ville framhålla,
att intrycken från omgifningen ledas till centrala
nervsystemet och därifrån liksom återkastas till de
olika perifera organen. Ett ofta användt preparat
för studium och demonstration af reflexerna
har varit den s. k. r ef l e x g r o d a n: en
dekapiterad groda utför vanliga hopprörelser vid
mekanisk retning af extremiteterna. Hänger man
upp grodan i vertikal ställning och anbringar
en bit läskpapper, doppad i en utspädd syra,
någonstädes på huden, utlösas karakteristiska
rörelser, hvarigenom retmedlet aflägsnas. Förstöres
ryggmärgen, utebli alla dessa reaktioner. De anförda
rörelserna äro så ändamålsenliga, att man talat om en
"ryggmärgssjäl". En enkel själfiakttagelse lär oss
emellertid, att vi utföra en mängd komplicerade
rörelser utan medvetandets kontroll. Något skäl
att som förklaring till ändamålsenligheten i
reaktionen för intryck från omgifningen antaga
en "själsverksamhet" föreligger således icke. De
anförda experimenten med reflexgrodan visa endast, att
nervmekanismerna för förflyttnings- och skyddsrörelser
hos grodan äro belägna i ryggmärgen och att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
