Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 1175-1176 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reflektor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(AB). En rätvinklig prisma kan äfven med fördel
användas för att vid optiska instrument rätvända upp
och nedvända bilder. Om en sådan prisma af tillräcklig
storlek anbringas t. ex. framför en projektionsapparat
på sådant sätt, att hypotenusan blir horisontell och
parallell med de infallande

Fig. 2.

ljusstrålarna (1, 2, fig. 2), eger totalreflexion rum
vid hypotenusan. De utgående strålarna byta emellertid
läge i förhållande till de infallande, hvarigenom
bilden vändes. Vid vissa kikare användas två prismor
för rätvändning af bilderna. Den bild, som erhålles
medelst objektivet i en kikare, är reell och omvänd,
hvarvid icke blott en upp och nedvändning af bilden
i förhållande till föremålet eger rum, utan äfven en
vändning från höger till vänster. Bilden af bokstafven
P kommer därför att se ut sålunda: d. Med

Fig. 3. Vinkelspegel.

tillhjälp af en vinkelspegel (S_l S, fig. 3) kan en
vändning af bilden ega rum. De från objektivet (L)
kommande strålarna, som skulle ha förenat sig till

Fig. 4. Reversionsprisma.

bilden a₁ b₁, komma efter reflexion vid de båda
speglarna att ge upphof till bilden a₂ a₂, som är
vänd åt motsatt håll i förhållande till den

förstnämnda bilden. För en fullständig rätvändning
fordras, att bilden vändes i två mot hvarandra
vinkelräta riktningar, hvilket skulle kunna
åstadkommas medelst två par vinkelspeglar, ställda
så, att infallsplanen äro vinkelräta mot hvarandra. I
stället för speglar användas två totalreflekterande
prismor (reversionsprisma), anordnade så som fig. 4
visar. Denna princip för vändning af bilden vid en
terresterkikare angafs först af franske ingenjören
Porro 1849 och afsåg ursprungligen att minska
kikarens längd. Idén har i senare tider upptagits och
tillämpats vid konstruktioner af teater- och fältkikare
af Zeiss i Jena och Görz i Berlin m. fl.
(se Kikare). Litt.: Se Reflexion 1.

^{T. E. A.}

Reflexionspsykologi (se Reflexion 2 och Psykologi),
psyk., kallas en riktning inom psykologien, som i stället för att
börja med erfarenhetsmässig undersökning af de psykiska fakta utgår från
begreppsmässiga utredningar.

^S–e.

Reflexionsspegel, fys., kallas dels plana speglar, som
återge de framför dem varande föremålen, i synnerhet
då de äro placerade utanför fönster på boningshus
för att möjliggöra för i huset varande personer
att se det, som passerar utefter husets sida, dels
konkava speglar af metall eller glas (reflektorer),
då de användas till att i en viss riktning återkasta
skenet från framför dem ställda lampor eller andra
belysningsapparater.

^{A. Bi–n.}*

Reflexionsvinkel, fys. Se Reflexion.

Reflexiv (af lat. reflexivus, återböjande,
tillbakavändande), tillbakasyftande, återverkande;
gramm., (lat. reflexivum, med underförstådt verbum,
ord), ett sådant ord, som i något afseende syftar på
subjektet i satsen. Vanligen förstås därmed det slag
af personliga pronomina (pronomen reflexivum), som
syftar på subjektet i samma eller, t. ex. i lat.,
på subjektet i en styrande sats, när den styrda
satsen uttrycker ett yttrande eller en tanke af den
förra satsens subjekt (se Pronomen). I de
äldre indoeuropeiska språken samt ännu i de slaviska
och litauiska användes samma pronomen som syftande
tillbaka på alla tre personerna (indoeur. en stam
se so eller sue, suo i sanskr.
svauam, grek. εε, ε,
lat. se, got. si-k o. s. v.). I öfriga moderna
språk är det ursprungliga reflexivet för första och
andra personen ersatt med personalpronomina: jag
gläder mig, du gläder dig o. s. v. Med reflexivt
verb menar man ett sådant verb, hvars handling
återgår på subjektet (såsom objekt). Vanligen är
det bildadt genom sammansättning med det reflexiva
pronominet, t. ex. erinra sig, påminna sig, förlöpa
sig o. s. v. Ofta ha sådana ursprungligen reflexiva
verb utvecklats till passivum, t. ex. kallas, där s
är rest af det reflexiva pronominet. I vissa språk
har mediet reflexiv betydelse, så i grekiskan och
i sanskrit.

^{K. F. J.}

Reflexkramp, med., en mer eller mindre allmänt
i ett eller flera af kroppens muskelområden
utbredd kramp, framkallad af ett periferiskt
appliceradt retmedel. Kramp kan naturligtvis
äfven på reflektorisk väg framkallas i flera
af de autonomt innerverade slutmusklerna
t. ex. i mage och tarm (stolgången) o. s. v.

^{I. H.}

Reflexrörelse, fysiol. Se Reflex.

Reflextid, fysiol. Se Reflex.

Reflödra, sjöv., lödra på stående liket af ett segel,
genom hvilken vid refning sladden af en vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>