- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1199-1200

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regenbogenschüsselchen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1199

Regenbogensehiisselchen-Regenerator

1200

yrket smed, inlät sig i direkta sångartäflingar med
den ojämförligt öfverlägsne Heinrich Frauenlob och
skref mot denne stridsdikter, fulla af grof heter. Han
diktade hufvudsakligen ’ ’spriiche’’. Se Bartsch,
"Meisterlieder aus der Kolmarer handschrift" (1862).

Regenbogenschiisselchen, ty. ("små regnbags-lås"),
myntv. Se Mynt, sp. 53.

Regenburg, Theodor August Jes, dansk ämbetsman, f. 20
april 1815 i Aabenraa, d. 7 juni 1895, blef 1841 juris
kandidat och anställdes sedan i kansliet. Sept. 1850
ställdes R. i spetsen för Sles-vigs kyrko- och
skolväsen och utverkade nu, att med hänsyn till
språket i kyrka och skola Slesvig delades i 3
språkbälten, ett danskt (Nordslesvig), ett tyskt
(Sydslesvig) och ett blandadt (Mellansles-vig och
särskildt Ängel). 1852-64 var R. departementschef i
det slesvigska ministeriet och som sådan en trofast,
men ensidig förkämpe för danskheten. 1870-90
var han stiftsamtman i Aarhus stift, öfver honom
restes 1898 en minnessten på Skamlin gs-banken.
E- Ebg.

Régence [rejä;s], La, fr., "regentskapet",
benämning på hertig Filips af Orleans ("Regentens")
genom sedeslöshet beryktade styrelse i Frankrike,
1715-23. Se Filip, franska prinsar 2.

Régence-stil [rejä’s-]. Se Rokoko.

Regeneradores [-dåres], polit, hist. Se Fran-co,
J o a o, och Portugal, sp. 1462-64.

Regeneration (af lat. regeneräre,
återföda). 1. Bot. Se Mosse, sp. 1199. -
2. Med., väfnads-återbildning. Man har att
särskilja fysiologisk regeneration och patologisk
regeneration. Den förra försiggår oafbrutet inom
djur- och människoorga-nismen för att ersätta
genom normal funktionell förbrukning undergångna
väfnadsdelar, hvarvid fullständig återbildning
af de förbrukade väfnads-delarna eger rum. Den
patologiska regenerationen afser att ersätta genom
sjukliga processer förstörda väfnadsdelar, hvarvid
en fullständig återbildning af den förstörda väfnaden
ofta ej kommer till stånd; i hvilken utsträckning en
återbildning eger rum, är hufvudsakligen beroende
på arten af den förstörda väfnaden. - Redan under
normala förhållanden är olika väfnaders förmåga af
regeneration väsentligt olika. Såväl ontogenetiskt
som fylogenetiskt gäller den allmänna lagen, att
en högre utvecklad väfnad har mindre förmåga af
regeneration än en lägre utvecklad. Embryonala
celler ha sålunda större regenerationsförmåga
än fullt utdifferentierade celler; äfvenledes
har t. ex. det mindre differentierade täckepitelet
större regenerationsförmåga än det för mera speciell
funktion differentierade körtelepitelet. I djurserien
ha lägre stående djur större förmåga af regeneration
än högre stående, så att regenerationsförmågan
aftar kontinuerligt nedifrån uppåt. De lägre djuren
ha en mycket omfattande regenerationsförmåga; hos
vattenpolyper är nästan hvarje cellkomplex i stånd
att regenerera ett utbildadt djur; äfven tagghudingar
och maskar ha stor regenerationsförmåga ; kräftdjuren
kunna återbilda ben och klor; spindlar kunna återbilda
extremiteter; insekter ha särskildt i sitt larvstadium
stor regenerationsförmåga. Vid regenerationsprocesser
hos en del lägre djur kan stundom inträffa, att en
annan väfnadsdel nybildas än den förlorade (h eteromor
j os], såsom

t. ex. då hos Palinurus vulgaris efter förlust af
ögat i stället för ett öga en känselsprötdelartad
bildning uppstår. Hos ryggradsdjuren, äfven hos
de allra lägst stående, är regenerationsförmågan
betydligt mindre. Likväl ha amfibier och reptilier
afsevärd regenerationsförmåga i förhållande
till fåglar och däggdjur; så t. ex. kunna
ödlor återbilda extremiteter, svansen och
t. o. m. ögonlinsen. Fåglarnas regenerationsförmåga är
föga större än däggdjurens. Dessa senare kunna äfven i
gynnsammaste fall blott återbilda en del väfnader, men
ej hela organ eller större kroppsdelar. I hvarje fall
af regeneration, hos hvilket djur den än förekommer,
utgår nybildningsprocessen från organismens
celler. Hos människan är regenerationsförmågan mycket
olika hos olika väfnader. Sålunda ha hudens epitel,
slem-hinneepitelen, bindväfvens och benväfvens
celler samt kärlens endotel synnerligen stor
förmåga af regeneration; mindre ha körtelorganens
celler, t. ex. cellerna i lefvern, i njurarna, i
spott-körtlarna. Ännu mindre regenerationsförmåga eger
muskulaturen, och högre differentierade cellarter,
som t. ex. nervcellerna, sakna den fullständigt. Vid
undergång af sådana väfnader, som icke alls eller
endast ofullständigt kunna regenereras, ersattes
väfnadsförlusten genom bindväf. Se vidare Sårläkning.
2. G. H.

Regenerativ ugn. Se Koks och Regenerator.

Regenerator (af lat. regeneräre, återframbringa),
metall., en af bröderna Siemens uppfunnen
anordning för att åstadkomma hög temperatur
vid gasugnar. I en vanlig gasugn införas luft
och en brännbar gas genom hvar sin kanal till
förbränningsrummet. Förbränningsgaserna ledas
sedan genom ugnen och vidare genom en kanal till
skorstenen. Vill man stegra temperaturen i en sådan
ugn, kan man antingen per tidsenhet förbränna mera
gas eller använda en regenerator, som lämnar högre
ugnstemperatur utan ökad gasförbrukning. Om i en
vanlig ugn per tidsenhet tillföres en viss mängd
luft och gas, alstras ett visst antal värmeenheter,
som förmå höja förbränningsgasernas temperatur till
ett visst gradtal. Är detta gradtal exempelvis 1,200,
då den ingående luften och gasens temperatur äro
0° och dessa senare förvärmas till 300°, så blir
förbränningsgasernas temperatur 1,500°. Vid användning
af regenerator inledas luften och gasen i hvar sin
kanal c och

b’ (se fig.). Förbränningsgaserna gå genom två
andra kanaler, b och c7, till skorstenen. Efter
ett visst tidsmoment äro kanalerna b och c! starkt
uppvärmda, och då omkastas gasströmmarna genom
en spjällanordning, så att luft och gas tillföras
ugnen genom c’ och b, där de förvärmas, under det
förbränningsgaserna afledas genom c och b’. Hårige-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:18 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free