Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regissör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1223
Registrum-Reglemente
1224
papperet inrutadt på lämpligt sätt, hvarvid är att
märka att, då ritstiftets rörelse sker efter en
cirkelbåge, hvilket mestadels är fallet, ordinatorna
(se Koordinater) böra vara krökta, eller också
papperet genom någon anordning buktas, så att de
ursprungligen räta linjerna under registreringen
bilda cirkelbågar. Den förra metoden tillämpas på
Richards barogrrf.
t. ex. Richards mycket använda barograf (se
fig.). Fig. 20, art. Elektriska mätinstrument,
sp. 298, visar en typ för rätliniga koordinater. Den
kontinuerliga teckningen fordrar af mätinstrumentet,
att visaren vrides med en tämligen afsevärd kraft,
om ritstiftets friktion mot papperet ej skall medföra
olägenheter. I de många fall, då detta villkor ej står
att uppfylla, får man använda andra metoder. Så kan
man låta en elektrisk gnista med lämpliga intervaller
passera från visarens spets genom papperet öfver
till ett ledande underlag, hvarvid en serie fina hål
slås i papperet, och ett dis-kontinuerligt diagram
erhålles. En annan anordning med diskontinuerlig
teckning framställes i art. Luftelektricitet,
sp. 1292, fig. 4. En kontinuerlig registrering
utan berörda olägenheter erbjuder slutligen den
fotografiska metoden. Man kan härvid låta skuggan af
visaren (resp. vätskepelaren) falla på en af urverket
frammatad ljuskänslig film. Bättre är dock i de
flesta fall att använda spegelmetoden. Instrumentets
visare ersattes af en spegel, som får reflektera ett
från en kraftig ljuskälla kommande ljusknippe mot
den fotografiska filmen. Fig. till art. Magnetograf
visar en dylik anordning med för flera instrument
gemensam ljuskälla och kamera. Till fotografisk
registrering af åtskilliga elektriska och magnetiska
fenomen användes äfven Brauns rör (se K a-todstrålar),
hvarvid man låter katodstrålar direkt inverka på en
fotografisk hinna..
Ofta önskar man erhålla registreringen på ett helt
annat ställe än det, där de egentliga mätinstrumenten
måste vara uppställda. För att vinna detta mål
använder man mest elektrisk öfverfö-ring, hvarvid man
kan nyttja anordningar, som i hufvudsak öfverensstämma
med någon af de för vi-sartelegrafer brukliga
(se Telegrafering). Särskildt för meteorologien ha
dessa metoder stor betydelse (jfr Meteorograf). I
vissa fall, då det gäller uppmätning af tryck eller
då tryckändring, gående parallellt med den sökta
storhetens variation, bekvämt kan åstadkommas, kan
trycket ge-
nom rör, fyllda med luft eller lämplig vätska,
fort-ledas till registreringsapparaten, som då
oftast utgöres af en registrerande Bourdons eller
Breguets metallmanometer (se Manometer). Vid
Mareys kardiograf m. fl. instrument användes
som skrifap-parat den s. k. Mareys skrifkapsel
1. Mareys tambur (af fr. tambour, trumma), en flat
dosa, hvars botten utgöres af en tunn membran, mot
hvilken trycker den kortare armen af en hafstång,
som med sin längre arm uppbär ritstiftet, så att
vid tryckändringar membranens rörelser förstorade
återges af ritstiftet. - Vid registrerande regnmätare
användas ofta mottagningskärl, så konstruerade,
att de tömmas automatiskt, när den uppsamlade
vattenmängden stigit till en viss gräns (vippa
1. tantalus-bägare n, se d. o.), hvarvid ritstiftet
återgår till sitt noll-läge. Härigenom blir det
möjligt att uppmäta praktiskt taget obegränsade
kvantiteter med en apparat, hvars utslag hålles
inom relativt små gränser. - Till registrerande
instrument räknas äfven kronografen (se Astronomiska
instrument, sp. 293), som tjänar att noggrant fixera
tidpunkten för en viss tilldragelse, vare sig denna
automatiskt påverkar en känslig mottagningsapparat
eller måste med iakttagarens eget öga uppfattas.
L. B. B.
Registrum, mlat. (eg. regestum, se R e g e s-ter),
kallades på medeltidens kanslispråk kopieböcker öfver
utgående och ingående skrifvelser. De berömdaste
äro de, som fördes i det påfliga kansliet. Äfven
de svenska domkyrkorna hade dylika kopieböcker,
hufvudsakligen fast ej uteslutande öfver privilegii-
och gåfvobref, som stundom kallades "registrum"
(eljest rätt och slätt "liber" eller "co-dex"). De
förnämsta äro de, som fördes i Uppsala, Linköping,
Åbo samt (utom det dåvarande Sverige) i Lund. Under
senare delen af medeltiden hade äfven den svenska
regeringen en sådan kopiebok, Registrum regni,
i hvilken viktigare statsakter infördes. Denna
dyrbara urkundsbok fördes af Kristian II eller
ärkebiskop Gustaf Trolle ur riket och har sedermera
förgäfves efterforskats. "Registra" kallas ock de
äldsta kopieböckerna öfver Gustaf I:s utgående
skrifvelser. De motsvara i hufvudsak hvad som
sedermera kallats riksregistratur (se R e-gistratur).
Ehd.
Regis volu’ntas supréma lex, lat., konungens vilja
högsta lag, absolutismens grundsats.
Regjeringskommissionen, no., polit. hist. Se
Regeringskommissionen.
Reglementari’ster. Se Reglementering.
Reglemente (fr. réglement, af lat. régula,
rättesnöre), stadga, föreskrift; en sammanfattning
af generella direktiv, som af se att ordna en
institutions eller korporations verksamhet
eller vissa förvaltningsförhållanden för
öfrigt. Reglementen kunna ges af K. M:t
som högste utöfvare af förvaltningsmakten och
statsregementet, t. ex. resereglementet, reglementen
för telegrambefordringen. för barnmorskor,
för sjömanshusen, för pensionsinrättningar,
för läroanstalter o. s. v. Reglementen kunna
uppgöras eller fastställas af lägre myndigheter,
som därtill erhållit befogenhet. Så utfärdar
t. ex. Kommerskollegium reglementen för begagnande
af kanaler och farleder, K. M:ts befallnings-hafvande
fastställer reglementen för sparbanker, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
