Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regula virginum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1251
Rehabilitera-Rehbinder
1252
än genom att benådas i vanlig ordning. I Frankrike
lades genom en lag af 1885 befogenheten att
meddela rehabilitation helt i domstolarnas händer;
och på samma sätt ordnades institutet i den nya
norska strafflagen af 1902. Nyssnämnda franska
lag gaf emellertid äfven åt rehabilitationen ett
vidsträcktare innehåll, i det densamma af ser
icke blott ett återinsättande i de rättigheter
delinkventen på grund af brottet dömts förlustig,
utan att han öfver hufvud för framtiden skall
i straffrättsligt afseende behandlas så, som om
brottet icke vore begånget. Med denna innebörd
blir institutet användbart äfven på sådana brott,
som icke medföra dylika rättighetsförluster såsom
påföljd. Fullt genomförd innebär denna uppfattning
vidare, att brottet, resp. domen och bestraffningen,
i fråga icke får medräknas som återfalls grundande
vid senare för-öfvade brott samt att de icke utesluta
villkorlig doms användning på senare brott, äfven
om de eljest skulle utgjort hinder därför. Dessa
konsekvenser ha äfven dragits i en nyare belgisk lag i
ämnet af 1896. Slutligen har i nyaste tid genom lagar
af 1899 och följande år uttrycket rehabilitation
i den franska rätten äfven kommit till användning
för att beteckna det utplånande i visst afseende af
betydelsen af anteckningar i straffregistren i fråga
om mindre svåra brott, som eger rum oberoende af någon
myndighets beslut omedelbart på grund af att viss
tidrymd förflutit från det straffets verkställighet
fullbordades eller detsamma bortföll genom benådning
eller preskription (den s. k. rehabilitation de
droit). Litt.: Delaquis, "Die rehabilitation im
strafrecht" (1907). N. S-g.
Rehabilitera, jur. Se Kehabilitation.
Rehatsek (Whatjek], E du ar d, ungersk orientalist,
f. 1819, d. 1891, blef efter vidsträckta resor 1847
lärare i persiska och arabiska vid Wilson college i
Bombay. Starkt påverkad af indisk åskådning, lefde
han till sist som indisk asket. Förutom åtskilliga
afhandlingar i tidskrifter utgaf han en öfversättning
af den persiske historieskrifvaren Mir-chond (tr. i
Bombay efter hans död). K. F. J.
Rehau, stad i bajerska reg.-omr. Oberfranken,
vid järnvägen till Eger. 6,045
inv. (1910). Sten-huggerier, två
porslinsfabriker, garfverier o. a. industri.
J. F. N.
Rehausen, Gotthard Maurits von, friherre,-diplomat,
f. 29 sept. 1762, d. 8 dec. 1822, blef 1782 löjtnant
vid lifgardet och avancerade i armén slutligen (1812)
till öfverste. Sina krafter egnade han nästan utan
afbrott åt den diplomatiska banan. 1789 blef han
legationssekreterare i Haag och kom 1795 i samma
egenskap till Lissabon, där han 1797 utnämndes till
chargé d’affaires och 1801 till minister. 1805-07
och sedermera från 1812 till sin död var han envoyé i
London, där hans post var af stor betydelse på grund
af de viktiga mellan-hafvandena mellan Sverige och
England 1812 och 1813. 1814 fick han friherrebref. Han
lät 1818 resa monumentet på Engelbrektsholmen. - Hans
son Johan Gotthard E., f. 8 juni 1802 i Lissabon,
blef 1847 minister i London och dog där 2 mars 1854.
Rehbivnder, svenska och finska adliga ätter, som
äro grenar af en ursprungligen westfalisk, sedermera
(redan på 1200-talet) i östersjöprovinserna bosatt
ätt och härstamma från H e n r i k E. (f. 1604
i Livland, d. 1680 i Stockholm, vapenpage hos Gustaf
II Adolf, 1673 generalmajor af kavalleriet). Denne
blef 1668 naturaliserad svensk adelsman och 1680
friherre. 1818 immatrikulerades ätten på finska
riddarhuset. En medlem af densamma, E o-bert Henrik
E. (se E. 3), blef 1826 grefve, men tog som sådan
ej introduktion.
1. Bernhard Otto E., friherre, sonson till Henrik E.
(se ofvan), krigare, f. 21 nov. 1662 i Eeval, d. 12
nov. 1743, ingick vid lifgardet 1680, men sökte 1685
lyckan i främmande land, där dock hans öden äro delvis
höljda i dunkel. 1706 kommenderade han i sardinska
armén i fältslaget vid Turin, 1713 utnämndes han till
sardinsk generallöjtnant, blef sedermera guvernör i
Pinerolo, stormarskalk öfver sardinska krigsmakten,
riddare af Annunciataorden och 1730 marskalk af
Sardinien. Se "Personhistorisk tidskrift", IX (1907).
2. Johan Adam E., friherre, den föregåendes kusins
son, biografisk och genealogisk samlare, f. 29
juni 1733 i Gottröra församling i Uppland, d. 28
jan. 1809 i Stockholm, blef 1745 student i Uppsala,
inträdde 1756 i Civilexpeditionen af konungens
kansli, där han 1773 befordrades till registrator,
fick 1777 fullmakt som sekreterare i kansliet och
1783 lagmans titel. Bevis på E:s samlar-flit äro,
utom åtskilliga i Eiksarkivet befintliga arbeten i
handskrift (bl. a. genealogiska uppgifter rörande
släkten Eehbinder), de af trycket utgifna
Matrikel öfver Svea rikes ridderskap och adel, ifrån
1755 til närvarande tid (1781; med forts. 1782 och
1794), Biographisk, historisk och genealogisk
beskrifning öfver svenske landtmarskalkar (1784) och
Biographisk, historisk och genealogisk beskrifning
öfver svenske riks-canzlerer, riks-canzli-råd,
hof-och justitice-canzlerer; jemte en bifogad kart
canzli-historia (1786).
3. Eobert Henrik E., grefve, den föregåendes
sysslings sonson, finsk statsman, f. 15 juli
1777 på Viksbergs säteri i Pemar socken, d.
8 mars 1841 i Petersburg, blef 1791 student i Åbo,
där han bodde
hos H. G. Porthan, som öfvervakade hans studier,
1795 auskul-tant vid Åbo hofrätt, öfverflyttade
1797 till Stockholm, hvarest han tjänstgjorde vid
Justitie-revisionsexpeditionen. 1805 vardt han
adjungerad ledamot af Åbo hofrätt, där han 1807
befordrades till assessor. E:s statsmanna-bana
begynte 1808, då han af Åbo hofrätt utsågs till
dess representant i den s. k. finska de-putationen
(se d. o.). Till följd af ett benbrott hindrad att
taga del i deputationens gemensamma uppträdande i
Petersburg, åtnöjde han sig med att vid ankomsten till
nämnda stad inlämna en promemoria, innehållande frågor
angående justitieären-denas gång under de förändrade
förhållandena, hvarpå ett särskildt kejserligt svar
afgafs. Vid en audiens hos kejsar Alexander I vann
han genom sitt distingerade väsen dennes välvilja
och användes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
