- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1293-1294

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reinhart ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1293

Reinsaa-Reisenauer

1294

"Academia de las letras humanas", som egde bestånd
1793-1801. R. beklädde åtskilliga statstjänster och
var redaktör för "Gaceta de Go-bierno". Hans dikt La
inocencia perdida (syndafallet) prisbelönades 1799,
Öda al Ser Supremo contra los impios que niegan
su existencia och Elogio de Pelayo väckte stor
uppmärksamhet. Af mycket intresse är hans Examen de
los delitos de infidelidad imputados å los espanoles
sometidos bajo la dominaciön francesca. R. har
f. ö. publicerat Discurso acerca del estilo poético,
Curso filosöfico de literatura, många afhandlingar
i filosofi, litteratur och rättsvetenskap, och hans
Reparos sobre los capitulos primeros y sobre el estilo
del proyecto del cödigo penal är ett vittnesbörd om
R:s lärdom på det rättsvetenskapliga området. Se
Rivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles"
bd 29 och 67 med biografi af José Gallardo och
samlingen "Bibliofiles andaluces" med biografi af
Antonio Martin Villa. R:s namn är upptaget i Spanska
akademiens "Catålogo de autoridades de la lengua".
Ad. H-n.

Reinsaa [-å], biflod till Oddaelven (Hardanger, S
Bergenhus amt, Norge), i hvilken den utfaller genom
det utomordentligt vackra dubbelfallet Laatefossen
och Skarsfossen. K. V. H.

Reinsdorf [ra’jns-], landskommun i sachsiska
kretsen Zwickau, 5 km. s. ö. om Zwickau. 7,385
inv. (1910). Stenkolsgruvor, pappfabrikation.
J. F. N.

Reinskloster, urspr. Rein (kungsgård), norsk
storgård på östkusten af Trondhjemsfjorden,
S. Trondhjems amt. Rein skänktes af Olof Kyrre 1060
till Skule Tostesson Kongsfostre, som blef stamfader
till konung Inge Baardssön (d. 1217) och dennes
yngre halfbroder, tronpretendenten hertig Skule
(d. 1240). Den sistnämnde upprättade omkr. 1226 i
Rein ett nunnekloster. Första abbedissan var Skules
syster, fru Sigrid Baardsdatter. Klostret antändes af
blixten och brann ned 1317; dess ännu vackra ruiner
äro bevarade. Efter reformationen öfvergick R. till
kronogods, och den mäktiga fru Inger Ottesdotter på
östråt blef dess "föreståndarinna". Efter hennes död
(1555) blef R. med tillhörande jordagods, inalles 202
gårdar, ett världsligt län. Fastän många gårdar under
tidernas lopp försålts, är R. ännu ett af de största
jordagodsen i nordanf jällska Norge. K-
V. JI.

Reinstalléra (jfr Installera), ånyo insätta i
utöfningen af ämbete.

Reinthaler [ra’jn-], Karl Martin, tysk musiker,
f. 1822 i Erfurt, d. 1896 i Bremen, studerade först
teologi, sedermera musik för Marx i Berlin samt
1849-52 i Paris och Rom. 1853 blef han lärare
vid Kölns konservatorium, 1858 musikdirektor,
domkyrkoorganist och dirigent för sångakademien i
Bremen, sedermera äfven för stadens "liedertafel"
och konsertorkester. R. fick 1888 professors
titel. Af hans kompositioner äro mest bekanta
det flerstädes uppförda oratoriet Jephta, en
prisbelönt Bismarckhymn, körverken In der wu&te
och Das mädchen von Kola, operorna Edda (1875)
och Kätchen von Heilbronn (1881) samt körsånger.
A. L.*

Rein w., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten
Kaspar Georg Karl Reinwardt (f. 1773, d. 1854 som
professor och föreståndare

för botaniska trädgården i Leiden; företog resor i
Nederländska Ostindien).

Reinöy, en långsträckt, fjällrik ö strax n. ö. om
Tromsö, Norge. 138,44 kvkm. Glest bebyggd; 640
inv. (1910). R. är deladt mellan häradena Trom-söysund
och Karlsöy. I v. skiljes ön af det trånga Langsund
från Ringvassöy, i s. från fastlandet af det bredare
Grötsund, som är den vanliga ångbåtsfarleden.
K. V. H.

Reis [reij ; plur. af port. myntnamnet real, se
d. o.], ett 1911 aflyst portugisiskt räknemynt,
som motsvarade ung. 0,4 öre och utmyntades endast i
mångfalder, näml. i koppar stycken å 3, 5, 10 och 20
reis, i silfver å 50, 100, 200 och 500 reis, i guld å
1,000 (= milreis, se d. o.), 2,000, 5,000 och 10,000
reis. I Brasilien, där valutan af detta myntslag är
ung. hälften lägre, präglas reisstycken å ännu högre
belopp (de högsta i guld å 20,000 o. s. v.). Jfr
Portugal, sp. 1450.

Reis, Re j j is (arab. re3is, af ras, hufvud), "chef",
president, kapten, är en inom den muhammedanska
och särskildt den turkiska ämbetsmannavärlden
ofta förekommande titel. - Reis e 1-kuttäb eféndi,
"skrifvarnas chef" (oftast ensamt reis ejéndi), var
förr den officiella benämningen på utrikesministern,
som nu kallas charidjijja nazyr-y (se Näzir). -
Reis p äsch a, president i ministerrådet,
premiärminister, rikets högste ämbetsman under
de tider, då storvesirsämbetet varit upphäfdt.
H. A.*

Reis [rajs], Philip p, tysk fysiker, f. 7
jan. 1834 i Gelnhausen, d. 14 jan. 1874, erhöll
1850 anställning vid en färgfabrik i Frankfurt
a. M., men bedref samtidigt sedan 1853 studier i
matematik och naturvetenskap, blef 1858 lärare
vid Garnierska institutet i Friedrichsdorf
vid Homburg. R. konstruerade 1860 den första
telefonen. 1885 restes en staty öfver honom i hans
födelsestad. T. E. A.

Reischle [ra’jjle], Max, tysk evangelisk teolog,
f. 1858, d. 1905, studerade i Tubingen först
filosofi, sedan teologi, besökte därefter A. Ritschl
i Göttingen och England samt var repetent i Tubingen
1883 -88. Efter några års skolverksamhet kallades han
1892 till professor i Giessen, 1895 till Göttingen
och 1897 till Halle. R. var anhängare af den
s. k. ritschlska teologien, men insåg tidigt dennas
begränsning. De af Ritschl förbisedda problemen, som
kommo på dagordningen, sedan den ritschlska teologien
nått höjdpunkten af sitt inflytande, ville R. lösa med
medvetet fasthållande af déii insats Ritschl, enligt
hans uppfattning, gjort utöfver Schleiermacher. R:s
tidiga död afbröt hans samvetsgranna och gedigna
arbete på en dylik vidare-bildning af hans
läromästares teologi. Bland R:s arbeten må nämnas
Ein wort zur kontroverse uber die mystik in der
theologie (1886), Werturteile und glaubensurteile
(1900) och Theologie und religions-geschichte (1904).
E. M. H.

Reis-efendi. Se E f e n d i och under Reis.

Reisendal. Se Reisenelven.

Reisedaler [ra’js-]. Se Daler, sp. 1164.

Reisenauer [ra’jåe-3, Alfred, tysk pianist, f. 1863
i Königsberg, d. 1907 i Libau (på en konsertresa),
elev af Köhler och Liszt, uppträdde 1881 i Rom på en
konsert jämte Liszt, men afbröt sin knappt påbörjade
artistbana för att under halft-annat år studera
juridik i Leipzig. Därpå åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free