- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1313-1314

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekrytera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1313

Rekvirera-Rekvisitionsförplägnad

1314

ceternam dona eis, domine ("Gif dem, Herre, den
eviga hvilan"). Musikaliskt skiljer den sig från den
vanliga mässan (se d. o.) genom att "Kyrie" föregås
af den ofvannämnda antifonien samt att "Gloria" och
"Credo" ersättas af den gamla sekvensen Dies irce
(se d. o.), som skildrar yttersta domens fasor och
vanligen anses som själamässans förnämsta sats,
samt af offertoriet Domine Jesu Christe. Berömda
själamässor äro komponerade af Palestrina,
Orlando Lasso (i deras är "Dies irse" utelämnadt),
Cavalli, Jommelli, Mozart, Cherubini (två), Berlioz,
Kiel (två), Brahms, Verdi och Sgam-bati. Brahms’
storslagna och gripande "Ein deut-sches requiem"
är icke byggdt på de vanliga text-orden, utan
på fritt valda bibelställen. J. A. Josephsons
uttrycksfulla rekviem (för manskör a cappella)
är tonsatt endast till begynnelsesatsens text.
A. L.*

Rekvirera (af lat. requirere, söka efter, begära),
beställa, tinga, införskrifva, efterskicka; utskrifva
leveranser till trupper. - Rekvisitum, erforderlig
sak, någonting oumbärligt; plur. rekvisita,
tillbehör, förnödenheter, på teaterspråket de
icke till dekorationerna eller garderoben hörande
utrustningsföremål, som behof vas för uppförande af
ett skådespel.

Rekvisition ise E ek vi re ra). 1. Beställning,
tingande, begäran om handräckning; till följd af
rekvisition lämnade varor. - 2. Folkr, och krigsv.,
pålaga, som fienden utkräfver af den fredliga
befolkningen på besatta (ockuperade) orter för härens
underhåll eller andra ändamål och som består antingen
i vissa ting, såsom lifsmedel, furage, persedlar
af olika slag, bostäder, fordon, hästar m. m.,
eller i vissa arbetsprestationer, såsom dagsverken
och körslor. Rätt till sådana rekvisitioner har i
alla tider utöfvats af fientlig truppstyrka. Den
bör dock hålla sig inom lämpliga gränser för att
ej få utseende af plundring, och endast högste
befälhafvaren för en armé eller befälhafvare för
själfständiga detachement bör rätt tillkomma att
anbefalla rekvisitioner; deras utkräfvande må icke
göras af lägre befälhafvare än regementschefer eller
detacherade bataljonschefer. Rekvisitioner böra
betalas, i synnerhet om orten tillika skall utgöra
kontribution (se d. o.). Anser man sig icke behöfva
ge ersättning för rekvisitioner, lämnas kvitto på
dem, hvarefter vid krigets slut af göres, huru med
dessa kvittons inlösen skall förfaras. Lämnas ej
rekvisitioner godvilligt, tagas de enligt gällande
krigsbruk med våld. I Sverige egde konungen enligt
Regeringsformens § 74 utan riksdagens hörande
till utförande af ett uppkommet krig mot omedelbar
ersättning i penningar af statsmedlen fordra "det
sammanskott af födande varor, som uti en landsort kan
blifva erforderligt till krigsfolks underhållande
under tåg eller marsch". Denna föråldrade lydelse
utbyttes slutligen enligt 1894 års riksdags beslut
mot följande: "Från den dag,

då––––rikets krigsmakt eller någon del däraf

ställes på krigsfot, vare sig för upprätthållande
af rikets neutralitet, därest den, vid krig mellan
främmande makter, af någon bland de krigförande
skulle hotas eller kränkas, eller för afvärjande
af ett befaradt eller börjadt angrepp, och intill
den dag, då krigsmakten skall återgå till fredsfot,
ege konungen att i den ordning, på det sätt och på

Tryckt den 12/7 15

de villkor samt med den skyldighet för staten till
ersättning, som bestämmas i särskild af konungen
och riksdagen samfälldt stiftad lag, låta af
kommuner eller enskilda utfordra förnödenheter och
tjänstbarheter, som må vara att i orten tillgå, och
som erfordras för fyllande af sådana krigsmaktens
oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna
med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses". De närmare
bestämmelserna, huru förfaras skall vid rekvisitions
utförande, innehållas i två lagar af 24 maj 1895 ("Lag
ang. skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra
rekvisitioner för krigsmaktens behof" och "Lag
ang. anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens
ställande på krigsfot", Sv. förf:s-saml. n:r 43), båda
med ändringar och tilläggsbestämmelser. Konungens
beslut rörande dagen, då rekvisitionsrätten
skall inträda, skall fattas i statsrådet. För att
behandla ärenden rörande rekvisition skall inom
hvarje landstingsområde finnas en kommission,
bestående af en af landstinget vald ledamot som
ordförande, en af vederbörande arméfördelningschef
utsedd officer eller intendenturtjänsteman samt
en af K. M:ts befallningshafvande utsedd civil
tjänsteman som ledamöter. - Rekvisition skall
göras genom rekvisitionsskrifvelse, ställd
till K. M:ts befallningshafvande eller denne
underlydande myndighet och angifvande de föremål
rekvisitionen omfattar. Betalning eller kvitto
på det levererade skall lämnas. Om rekvisition
af hästar och fordon se Hästanskaffning för
krigsbehof. Se vidare Rekvisitionsförplägnad.
2. C. O. N. Rekvisitionsförplägnad, krigsv., kallas
det sätt för truppers underhåll i krig, då lif smedlen
anskaffas medelst rekvisition. Med de stora arméer,
som fransmännen under revolutionen uppställde, och
med den nybildning, som inträdde i alla deras delar,
blef ett fasthållande vid magasinsförpläg-naden
(se d. o.) icke längre möjligt, och då revolutionen
tillika upplifvade plundringssystemets grundsats, att
kriget skall föda kriget, fanns icke annat medel än
att anlita rekvisition, som i de franska truppernas
händer föga skilde sig från plundring. Napoleon I
använde i öfvervägande grad detta underhållssätt,
och sedermera har det användts, i den mån det varit
möjligt, och väsentligt bidragit till den hastighet,
med hvilken krigs-rörelserna under 1800-talet i
allmänhet utfördes. I eget land bör man så vidt
möjligt ersätta rekvisitionen med frivilligt uppköp
i krigsorten, och äfven i fientligt land kan detta
sätt lämna bättre resultat. Rekvisitionerna användas
antingen för att bakom armén fylla förråd och tömda
lifsmedels-kolonner eller ock vid själfva armén, då
de större af delningarna, t. ex. arméfördelningarna
och möjligen ända ned till regementena, få hvar sitt
bestämda område, lämpligen förläggningsområdena, inom
hvilka de ega verkställa rekvisition. Detacherade
afdelningar, t. ex. det långt framsända kavalleriet,
måste vanligen erhålla rätt att omedelbart
rekvirera. Sådana förnödenheter, som icke kunna
anskaffas medelst rekvisition, måste tillhandahållas
från förråd. När enligt svenska bestämmelser (se
Rekvisition) truppers underhåll skall ske omedelbart
genom rekvisition, erhåller hvarje arméfördelning
eller motsvarande afdelning

22 b. 42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free