Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfrihet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
affaller, skall skiljas från prästämbetet samt
innehafvande särskilda tjänst inom kyrkan, eller
dissenterlagens föreskrift i § 15 att, om någon,
som anmält sig till utträde ur kyrkan, innehar
offentlig tjänsteanställning, han kan därifrån
skiljas, såvida ej tjänsten är af beskaffenhet, att
han utan afseende på trosbekännelsen kunnat till
densamma nämnas, och vederbörande tillika finner
skäligt att bibehålla honom vid densamma. Lika
litet utgör det något intrång i bekännelsefriheten,
att vid tillsättning af vissa befattningar särskild
undersökning erfordras, huruvida den, som är i fråga
att erhålla befattningen och därför måste bekänna den
rena läran, också kan anses så göra, hvarvid i vissa
fall redan det faktum, att något utträde ur kyrkan
ej skett, skapar en enkel rättspresumtion för den
rena lärans bekännande, under det att i andra fall
presumtionen upphör, så snart något faktum föreligger,
som försvagar dess kraft. Enligt Regeringsformen §
2 måste konungen och enligt § 4 statsråden alltid
vara af den rena evangeliska läran, hvarjämte enligt
Successionsordningens § 4 hvarje medlem af det
kungliga huset, som ej bekänner sig till samma lära,
är från all successionsrätt utesluten, liksom enligt
Regeringsformen § 28 dels till prästerliga ämbeten
och till tjänster, hvarmed är förenadt åliggande att
meddela undervisning i kristendom eller teologisk
vetenskap, ingen må nämnas, som ej bekänner den
rena läran, dels utlänning, som erhåller ett icke
militärt ämbete i Sverige af hvad natur det vara må,
skall tillhöra den rena evangeliska trosbekännelsen. –
Litt.: G. Broomé, "Statsreligion och religionsfrihet"
(1856), K. Naumann, "Svenska statsreligionen" (1857),
R. Sundelin, "Kyrkans och statens förhållande till
hvarandra" (1872), H. Levin, "Religionstvång
och religionsfrihet" (1896), K. J. Ekman,
"Religionsfrihetens utveckling" (1907), E. Rodhe,
"Kyrka och stat" (1912), och G. Aulén, "Till belysning
af den lutherska kyrkoidéen" (s. å.) m. fl.
Rld.
Religionshistoria, framställningen af religionens
utveckling inom dess olika områden. Man kan skilja
mellan allmän religionshistoria, som företrädesvis
sysslar med den utomkristna religionsutvecklingen,
och särskild religionshistoria, som företrädesvis
behandlar den bibliska religionsutvecklingen.
N. S
Religiönshistoriska kongresser hållas sedan 1897, då
en s. k. religionsvetenskaplig kongress på initiativ
af S. A. Fries (se d. o., sp. 1399) i samband med
utställningen i Stockholm hölls i Riddarhuset med
svenska, danska, norska, finska, tyska och franska
deltagare, hvarjämte Max Muller hade in-sändt ett
föredrag, som upplästes. Emellertid kallade sig
den kongress, som kom till stånd i samband med
världsutställningen i Paris 1900, för den första
och begränsades efter något meningsbyte till den
historiska religionsvetenskapen, såsom redan dess namn
hade angett. Följande kongresser ha hållits: i Basel
1904, Oxford 1908 och Leiden 1912. Det permanenta
utskottets sekreterare är professor A. Bertholet
i Göttingen. N. S.
Religionskrig kallas sådana krig, som förts mellan
anhängare af olika religiösa åskådningar och haft
till orsak olikheten i religiös tro samt till mål
försvarandet af den egna religionsutöfningen eller
undertryckandet af motpartens. Här må först nämnas
makkabéerkrigen (från 167 f. Kr.), som fram-
kallades af syriske konungen Antiochos Epifanes’
försök att påtvinga judarna den grekiska poly-teismens
kult (se M a k k a b é e r); Muhammeds och hans
efterföljares krig (fr. 622), som gingo ut på
att utrota af gudadyrkan och bringa "bokens folk"
(judarna och de kristne) till underkastelse och
skattskyldighet; korstågen (se d. o.) eller
de västerländske kristnes härnadståg till de
"heliga orternas" eröfring från muhammedanerna
(fr. 1000-talets slut till slutet af 1200-talet)
samt korståg inom Europa för hedniska folks
underkufvande och omvändande till kristendomen
(Finlands eröfring af svenskarna från midten af
1100-talet, Preussens eröfring af Tyska orden och
Livlands af Svärds-riddarnas orden från förra delen
af 1200-talet). Vidare må nämnas krig för kättares
utrotande eller återförande till katolska kyrkan
under medeltiden, t. ex. kriget emot Syd-Frankrikes
albigenser (se d. o.) 1209-29. Med benämningen
religionskrig betecknas dock företrädesvis de
krig, hvilka föranleddes af 1500-talets stora
kyrkoreformation och af dess förberedelser på
1400-talet. Hit höra husitkrigen (se H u s i t e
r), 1419-34, Schmal-kaldiska kriget (se d. o.),
1546-52, Hugenottkri-gen (se Hugenotter), 1562-98,
och Trettioåriga kriget (se d. o.), 1618-48. Till
religionskrigen måste i visst afseende räknas
äfven Nederländska frihetskriget (1572-1648),
som föranleddes af Filip II:s försök att våldsamt
undertrycka reformationen i Nederländerna, och det
på 1640-talet förda kriget mellan Karl I i England
och Långa parlamentet, hvilket var en strid mellan
anglikanska kyrkan å ena sidan samt puritanerna och
independenterna å den andra. Det förstnämnda var dock
lika mycket en kamp för nationell själfständighet,
och det senare var öfvervägande en strid för politisk
frihet.
Religionspsykologi. Se Psykologi och Re-ligion^s f
i l o s o f i.
Religiönssamtal (ty. religionsgespräche,
lat. col-loquia) kallas i kyrkohistorien de
teologiska dis-putationer, hvilka, i synnerhet under
reformationstiden, föranstaltades af statsmakten för
att bilägga lärostrider mellan representanterna för
olika religiösa riktningar. Sällan ledde de till
det åsyftade resultatet. Ett bland de viktigaste
religionssamtalen är det, som 1529 hölls i Marburg
(se d. o. 1). Ett annat dylikt samtal hölls på
föranstaltande af Karl V i Worms 1540-41 och i
Regensburg 1541 (se Regensburger interim). Om
religionssamtalen i Zurich 1525, Baden 1526 och
Bern 1528 se Zwingli. Religionssamtal höllos också i
Poissy 1561 (mot reformationens början i Frankrike),
Maulbronn 1564 och 1576 (konkordieformels-förarbeten),
Montbéliard (Mömpelgard) 1586 (viktigt i Württembergs
historia), Frankenthal 1571 (mot vederdöparna), i
Haag 1608, 1609, 1611 (om arminianismen, med Gomarus,
se Arminianer), Fontainebleau 1600, Leipzig 1631
(fredsförsök mellan reformerta och lutheraner), Thorn
1645 (an-ordnadt i samma syfte af polske konungen
Vladislav IV, misslyckadt, uppmärksammadt i.Sverige,
början till synkretistiska striden, se C al i x tus,
Georg) och Berlin 1662-63. Hj. H-t.
Religionsvetenskap är det moderna namnet på den
forskningsgren, som samlar och förarbetar samtliga
till religionen hörande företeelser. Skill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
