Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rembrandt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1355
Rembrandt
1356
konstnärens död väckte ingen uppmärksamhet,
och hans sista hviloplats är obekant. Hans dotter
Cor-nelia utvandrade med sin man, målaren Suythoff,
till Batavia, där de döpte en son med morfaderns
namn. Titus’ postuma dotter Titia gifte sig
med sin förmyndare Fr. van Bylaert. Detta är
allt, hvad man känner om R:s ättlingar. - Första
hustruns död föranledde intet afbräck i mästarens
arbete. Fastmer synes han ha sökt en tröst i intensiv
verksamhet. Han fullbordar året därpå, 1643, det
härliga porträttet af Saskia (Berlin) och utför
bl. a. Batsebas toalett (ännu för ett par år sedan i
Steengrachtska saml. i Haag) och bilden af en Gammal
dam, sittande, med hoplagda händer (Petersburg). Hans
viktigaste målningar 1644 äro Äktenskapsbryterskan
(National gallery, London) och Den heliga familjen,
på Downton castle i England. För 1645 äro främst att
anteckna Josefs dröm och Tobias’ hustru med geten
(Berlin) samt Den heliga familjen (Petersburg),
för 1646 Herdarnas tillbedjan (Munchen, National
gallery i London) samt Den heliga familjen och ett
be-undransvärdt Vinterlandskap (Kassel), för 1647
Susanna (Berlin; se pl. II, fig. 6) och Hvilan på
flykten till Egypten (Dublin) samt Ung man stående
vid ett fönster (Köpenhamns glyptotek). 1648 målar
mästaren ett par af sina mest bekanta nytestamentliga
framställningar, Den barmhärtige samaritanen i Louvre
samt Jesus och lärjungarna i Emmaus (Köpenhamn), som
kan anses taga priset framför en liknande komposition
från s. å. i Louvre. Från 1649 eller 1650 förskrifva
sig den lifliga kompositionen Josefs blodiga rock
(lord Derbys saml., London), det mäktiga Landskapet
med ruiner (Kassel) och den berömda Väderkvarnen
i aftonstämning och troligen en reminiscens från
faderns maltkvarn (täflan såldes för ett par år
sedan af markisen af Lansdowne till Amerika), två
porträtt af R:s broder Adrian van Ryn (det ena,
det berömda, med den förgyllda hjälmen, i Berlin,
det andra hos grefve Potocki i Paris), från 1651
Jesus och Magdalena (Braunschweig) samt det utsökta
ungdomsporträttet af Hendrikje Stoffels (Stockholms
Nationalmuseum) och ett förträffligt Mansporträtt
(Wachtmeisterska saml. på Yanås), från 1652 ännu två
porträtt af Hendrikje Stoffels (Berlin och Louvre;
jfr pl. I, fig. 3), från 1654 Batseba (Louvre),
porträttet af en Åttio-årig jude (Petersburg) och
den berömda bilden af borgmästare Jan Six (Sixska
saml. i Amsterdam) och från 1655 två lika utsökta,
varierade ex. af Josef anklagas af Potifars hustru
(Berlin och Petersburg), tre förtjusande porträtt
af sonen Titus (hos earlen af Grawford i England,
Wiens kejs. hof museum och i Metropolitan museum, New
York), porträtten af en Gammal man och en Gammal dam
(Stockholms Nationalmuseum), den världsberömda och
underbara framställningen af en Slaktad oxe (Louvre)
samt troligen också två bilder af sonen Titus som Mars
(Petersburg och Glasgow) och det storslagna, först
för några år sedan hos grefve Tar-nowski i Dzikow
upptäckta porträttet af en Polsk officer till häst
(nyligen såldt till Amerika). Men mästarens produktion
fortfar alltjämt utan afbrott. Sålunda målar han 1656
bl. a. en af sina yppersta bibliska framställningar,
Jakob välsignar sina sonsöner (Kassel), och D:r
Deymans anatomiska fö-
reläsning, af hvilken förstörda målning Amsterdams
Rijksmuseum bevarar ett fragment, som i en detalj
visar inflytande af Mantegna. Bland mästarens
öfriga förnämsta målningar, för många för att här
kunna uppräknas, må nämnas: från 1657 Konungarnas
tillbedjan (Buckingham palace, London), från 1658
ett utmärkt Själfporträtt (H. C. Frick, New York),
Gumma, som klipper sina naglar (Metropolitan museum,
New York), Hendrikje Stoffels (E. v. Mendelssohn,
Berlin) och ett svårmodigt Själfporträtt (hert. af
Buccleuch, London), från 1660 Själfporträtt och
Matteus (Louvre), idealbilden Den återuppståndne Jesus
(Aschaffenburg), den förut nämnda, storslagna täflan
Batavernas sammansvärjning, ett af konstnärens
yppersta mästerverk, af hvilket ett fragment -
lyckligtvis hufvudpartiet - tillhör Konstakademien
och förvaras i Stockholms Nationalmuseum, samt ännu
ett annat af hans mästerverk, den berömda gruppbilden
Föreståndarna för klädesväfvarnas skrå (se fig. till
art. Regent-stycke), fem svartklädda män sittande
kring ett med en röd duk betäckt bord (Amsterdams
Rijksmuseum) och Jesus och lärjungarna i Emmaus
(Louvre). Från 1662 förskrifva sig PorträM af en ung
man (Wachtmeisterska saml. på Vanas) och Hendrikje
Stoffels med sitt barn som Venus och Amor (Louvre),
från 1663 Homeros (Bredius, Haag), från 1664 eller
1665 Pilatus tvår sina händer (Metropolitan museum,
New York), den gripande bilden David spelande för
Saul (Bredius, Haag), Maria Magdalena (grefvinnan
v. Hallwyl, Stockholm) och ett Själfporträtt med
ett hemskt verkande skratt (Carstanjenska saml.,
Berlin), från 1668 Jesus gisslas (Darmstadt) och
Judebruden (Amsterdams Rijksmuseum) samt från samma
år eller 1669, mästarens dödsår, Den förlorade
sonens återkomst (Petersburg) och en vida berömd
Familjebild (Braunschweig). I denna sistnämnda målning
och i "Judebruden" har mästaren med våldsam kraft
skrifvit slutorden till sin konstnärs-gärning. Med
en förr aldrig uppnådd bredd i föredraget, i hvilket
palettknifven och fingerspetsarna tydligen ha sin
rikliga andel, har han med en jäktande brådska,
som hade han fruktat, att döden före målningarnas
fullbordan skulle vrida penseln ur hans hand, skapat
storartade färg-symfonier "med guldets flammande
glans och ädelstenarnas gnistrande lek". Från
dödsåret härstammar hans sista Själfporträtt, förr
på Grittle-ton House i England - bilden af en gammal,
bruten man, som man icke skulle kunna tilltro sådana
konstnärliga kraftprof. - R:s honom till-skrifna
målningar uppgå till omkr. 600, hvaraf de allra flesta
äro odisputabelt äkta - af det föregående framgår, att
14 befinna sig i svensk ego -, och det märkliga är,
att årligen nya taflor af mästarens hand, i synnerhet
förut förbisedda ungdomsarbeten, upptäckas. Hans
geniala hand-teckningar, hvari han ofta med några
få, flyktiga streck skisserar sina kompositioner,
men detta med en sådan underbar förmåga att framhålla
det väsentliga i konceptionen, att man ofta tycker sig
stå framför ett genomarbetadt konstverk, torde uppgå
till omkr. 1,500, om hvilka den kritiska forskningen
dock ännu icke sagt sitt sista ord, utan bland hvilka
åtskilliga elevarbeten eller falsarier befinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
