Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 1379-1380 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renard ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kung René. Efter en medaljong.

krona. Hans gemål öfvertog tills vidare landets
styrelse. Först 1438 anlände R. själf, som fri-gifvits
1437, till Neapel, men måste 1442 efter flera strider
lämna det åt konung Alfons af Arago-nien. Han slog
sig då ned i Lothringen, men lämnade det snart åt
sin äldste son, titulärhertigen Johan af Kalabrien,
och flyttade till sitt land Anjou. 1467 kallades
R. till Arago-niens tron, ett slags arf från modern,
men hans ofvannämnde son kämpade förgäfves om densamma
med konung Juan II af Aragonien. Konung Ludvig XI
be-röfvade R. 1473 Anjou, då R. en gång för alla
förlade sitt residens till Provence. R.

var fader till Margareta af Anjou, drottning af
England. - "Kung René" var en stor vän af poesi,
måleri och trädgårdskonst och äfven skald. Bland
hans poetiska arbeten (utg. af Quatrebarbes 1845-46)
må nämnas pastoralen Amours du bergier et de la
bergeronne, den politiska allegorien L’Abusé en
court och framför allt Le livre des tournois,
en liflig skildring af medeltidens tornerspel på
vers och prosa (ett i Nationalbiblioteket i Paris
bevaradt manuskript af detta arbete är försedt med
målningar, som uppges vara af R:s hand). Litt.:
Lecoy de la Marche, "Le roi R." (2 dlr, 1875).
Kj.«

René, pseudonym för fru A. M. Ch. Branting (se Branting 2).


Renée (lat. Renata) af Lothringen, Erik XIV:s
trolofvade, f. 2 april 1544, d. 23 maj 1602,
var dotter af hertig Frans af Lothringen och
Kristina af Danmark, dotter till Kristian II af
Danmark. Hennes anspråk på danska tronen syntes
göra henne till en lämplig brud åt Erik XIV af
Sverige, som därigenom kunde få en "vedergällning"
för danskarnas anspråk på Sverige. Erik utskickade
därför 1565 Hans Klasson (Bielkenstierna), Knut
Knutsson (Lillie) och sekreteraren Lars Knutsson för
att skaffa underrättelser angående prinsessans kropps-
och själsegenskaper. Ständerna tillrådde giftermålet
(mars 1566). I juni 1566 fick Nils Sture uppdrag att
framföra konungens anbud till prinsessan, och i maj
1567 ankom han till Uppsala med hennes ja. Men de
därpå följande händelserna i Sverige omöjliggjorde
giftermålet, som från början varit motarbetadt från
flera håll, och redan 22 febr. 1568 förmäldes R. med
hertig Vilhelm V af Bajern. I sitt äktenskap med
honom hade hon 10 barn, ibland hvilka den frå»
30-åriga kriget bekante hertig Maximilian, som i
spetsen för ligan kämpade mot protestanterna och
Gustaf Adolf. Kj. (Fr. W.)

Renegat (af lat. re, ånyo, och negare, förneka),
affälling; person, som öfvergett kristna tron för att
omfatta islam (eller annan religion); politiker, som
af egennyttiga bevekelsegrunder afsvär sina åsikter
och förråder sitt parti.

Ren ekvation, mat. Se Kvadratisk ekvation.

Renen, zool. Se Rensläktet.

Renes (plur. af lat. ren), njurar (se d. o.).

Renett (fr. reinette, "drottningäpple"), gruppnamn
för äppelsorter med fast, senmognande kött och
vanligtvis tämligen starkt "rostig" yta. Se Äpple.

Renfana, bot. Se Tanacetum.

Renfanebaggen, Adimonia tanaceti, zool.,
en till fam. bladätare, Chrysomelidoe, hörande
skalbagge, hvars larv stundom anställer skadegörelse
på gräsväxten. Den fullt utbildade skalbaggen är
glänsande svart med rynkigt punkterade teckningar,
längden 8-10 mm. Larven är på ryggsidan svart, på
buken smutsgrön och är öfver hela kroppen försedd
med i tvärrader ställda, svarta, tornbärande
vårtor. Larvens vanliga värdväxt synes vara
Achillea mille-folium (ej Tanacetum), men vid
massförökning slår den sig på de gräsartade
växterna och har hos oss ett par gånger,
särskildt i Norrland, uppträdt som skadedjur.
G. G.

Renfrew [re’nfrō]. 1. Grefskap i västra Skottland,
omgifvet af Lanark i ö., Ayr i v. och Clydes mynning
i n. 620 kvkm. 314,552 inv. (1911). Norra och östra
delarna äro slättland, södra och västra bergiga,
men bergen nå ej någon större höjd (högst 326
m.). Hufvudfloden är Clyde, som bildar större delen
af norra gränsen. Grefskapet är rikt på stenkol och
järnmalm och har liflig industri, företrädesvis
bomulls- och linnefabrikation, järngjuterier,
skeppsbyggen och maskintillverkning. – 2. Hufvudstad
i nämnda grefskap, nära södra stranden af Clyde, 3
km. nedanför Glasgow. 12,565 inv. (1911). Siden- och
muslintillverkning. – Sedan Robert III 1404 gett sin
son, sedermera Jakob I, titeln baron af R., har denna
titel burits af prinsen af Wales.
1 o. 2. (J. F. N.)

Reng, socken. Se Räng.

Rengen, Stora och Lilla, insjöar i Östergötland i
Stångåns dalgång, 84 m. ö. h., ingå i Kinda kanal. På
östra sidan af Stora R. ligger Bjärka-Säby, vid södra
ändan af Lilla R. det Falkenbergska fideikommisset
Brokind.

Rengg., vid latinska djurnamn förkortning för
schweiziske zoologen J. R. Rengger, f. 1794,
d. 1832.

Rengo (fi. Renko), tidigare kapell under
Tavastehus och Vånå pastorat, numera (1915)
ett eget konsistoriellt pastorat af 3:e kl.,
Tavastehus län, Finland, Tavastehus kontrakt,
Borgå stift, Hauho härad, Janakkala domsaga. Areal
201 kvkm. 3,041 inv., finsktalande (1911).
A. G. F.

Rengsjö, socken i Gäfleborgs län, Ala tingslag.
12,885 har. 1,826 inv. (1914). R. utgör ett pastorat i
Uppsala stift, Hälsinglands östra kontrakt.

Renholm, Johan Gottfrid, skriftställare,
f. 13 juli 1834 i Örebro, d. 20 dec. 1908 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>