Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renhållningsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäljas till traktens jordbrukare. Vid komposteringen
blefvo sopor och latrin ofta tidigare sammanförda,
men på grund af den osnygghet och vidriga lukt detta
åstadkom söker man numera, så vidt omständigheterna
det medge, behandla latrinen för sig, hvarvid
man genom dess blandning med kalk eller torfströ
förvandlar den till en lätt transportabel massa,
ej särskildt obehaglig att handtera. De nyare
framstegen inom renhållningsväsendet ha i första
rummet framsprungit ur krafvet på ytterligare
förbättringar i den flerstädes alltjämt
otillfredsställande afträdesrenhållningen samt
ur nödvändigheten att på ett nöjaktigt sätt sörja
för att slutgiltigt bli kvitt affallet. I Stockholm
genomfördes eller påbörjades i dessa afseenden mycket
stora förändringar i slutet af 1880- och i början
af 1890-talen. Särskild station för stadsaffallets
emottagning och vidare behandling anlades vid Löfsta
(Löfsta och Riddersvik äro två gårdar, ehuru staden
köpte dem samfälldt), dit affallet föres med järnväg;
den ännu begagnade kärltypen för uppsamling af
afträdesorenlighet, stålplåtkärl, infördes, och 1892
utfärdade Öfverståthållarämbetet kungörelse om nämnda
plåtkärls allmänna användning samt gaf de föreskrifter
om hämtning och afträdenas anordning m. m., som ännu
gälla. Bland dessa må särskildt framhållas den viktiga
bestämmelsen om kärlens fullständiga rengöring före
återinsättandet i afträdena, något som tack vare
anordningarna vid Löfsta alltid på det noggrannaste
kunnat följas. I anslutning till nyssnämnda kungörelse
utgaf hälsovårdsnämnden "Råd och anvisningar vid
inrättandet af afträden i Stockholm".
I landsortsstäderna blef det alltmera klart, att
åtminstone i fråga om de olika latrinarbetena bättre
renhållningsförhållanden ej stodo att vinna på annat
sätt, än att städerna själfva öfvertoge bestyret
härmed, såsom skedde i Stockholm 1859. Förslag om
renhållningsväsendets kommunalisering med undantag
för gatsopning förelåg också i Göteborg så tidigt
som 1877, men då beslut i ärendet fattades 1884,
gjordes staden blott till husegarnas entreprenör
med afseende på affallets bortforsling, då
dessa så önskade, hvilket förhållande ännu eger
rum. Då det renhållningssystem, som samtidigt
med ofvanberörda förändring infördes i Göteborg,
eller latrinens uppsamling i utdragbara kistor
för att i dessa dagligen blandas med torfströ
eller släckt kalk, för den tiden måste anses ha
inneburit stora förbättringar, har detta särskildt
för Göteborg utmärkande system ("Göteborgssystemet")
alltjämt bibehållit sig. Nu föreligger dock beslut
om renhållningsväsendets i Göteborg fullständiga
omläggning och i samband därmed dess kommunalisering i
stor utsträckning. Det var rikets tredje stad, Malmö,
förbehållet att näst Stockholm, och med afseende på
anordnande af fabriksmässig sammanblandning af latrin
och torf samtidigt med Stockholm, 1898 genomföra det
modernare renhållningssystem, som med vissa växlingar
och i olika former tillämpas i ett antal städer och
för närvarande bildar utvecklingens slutpunkt. De
nuvarande förhållandena kunna i korthet sammanfattas
sålunda: Latrinen uppsamlas i stålplåtkärl af viss
form och storlek, stående på tätt underlag af asfalt
eller cement. Vid hämtningen bortföres
kärlet med sitt innehåll, täckt med lufttätt
anslutande lock (se fig. 2), och i stället insättes
väl rengjordt kärl, som härvid ej kan intaga annan
plats än den för kärlet bestämda. Till förekommande
af elak lukt i afträdet är afträdesstommen försedd
med luftväxling, eller också beströs latrinen i
kärlet dagligen med torfströ eller torfmull,
för hvilket ändamål särskilda själfverkande
s. k. torfmullsklosetter enligt Ceres-systemet
sedan flera år tillbaka varit i bruk, i synnerhet i
en del skånska städer. Då elak lukt åtminstone ej i
nämnvärd grad kan uppstå vid hämtningen eller under
transporten, sker detta arbete utan olägenhet under
dagens lopp med undantag för hufvudstaden. Affallet,
såväl latrinen, innesluten i sina kärl (fig. 4), som
soporna (fig. 5), afhämtas mot eller utan afgift genom
stadens försorg och transporteras med hästfordon
eller järnväg till en för ändamålet särskildt
inrättad mottagningsstation eller renhållningsverk,
där latrinkärlen rengöras genom vattenspolning och
borstning och latrinen genom maskinella hjälpmedel
blandas med torfströ. Den erhållna produkten,
torfpudrett, utgör en lätt transportabel gödsel, som
fått god afgång. Beträffande hussoporna fördelas dessa
(såsom framgår af det i fig. 11 meddelade diagrammet)
i tre skilda grupper med hvar sitt uppsamlingskärl,
nämligen matrester (svinmat), skräp och öfrigt affall,
hvilket senare, bestående af aska, golfsopor och
finfördelade ämnen i allmänhet, tillsammans med
gatsoporna bildar s. k. gödselsopor. Dit räknas
gifvetvis äfven stallspillning, men detta affall
uppsamlas oftast särskildt. Matresterna användas
efter föregående ångkokning till utfodring af
svin. Antingen säljes den sålunda beredda födan
till enskilda svinuppfödare eller förbrukas
den i till vederbörande renhållningsverk hörande
kommunala svingårdar. Skräpsoporna förbrännas eller
tjäna till fyllning, och gödselsoporna försäljas
till landtbrukare efter att under längre eller
kortare tid ha varit upplagda vid vederbörande
renhållningsverk. En del städer har eget landtbruk
i samband med renhållningen, hvarigenom de bli
mera oberoende af enskilda afnämare. Vid dessa
vanligen 2–3 km. från vederbörande stadsgränser
belägna renhållningsverk, som man i och för gödselns
afsättning, tillförseln af torf m. m. alltid söker
förlägga vid järnväg, äro förutom byggnader för
latrinens beredning till pudrett, matresternas
kokning o. s. v. äfven förlagda stall och
vagnsskjul m. m. dylikt jämte bostäder för en del
af arbetarna. Där stadsrenhållningens olika delar
ordnats på detta sätt, har bestyret med att göra sig
kvitt affallet i främsta rummet blifvit en uteslutande
kommunal angelägenhet.
Då renhållningen af torg och öppna platser af ålder
ålegat kommunerna, återstår för hus- och tomtegare
hufvudsakligen endast att verkställa gatsopningen
framför vederbörande fastigheter och tomter, att
inlägga den härvid sammanbragta orenligheten i
härför och för hussopornas gödselaffall afsedda
behållare samt att under vissa omständigheter
ombesörja skräpsopornas bortforsling. Det nu angifna
renhållningssystemet är, med en del mindre väsentliga
afvikelser i fråga om sopornas behandling, under de
senaste 15 åren infördt i Malmö, Ystad, Hälsingborg,
Linköping, Karlskrona,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
