- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1399-1400

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reni, Guido - Renier, Petrus Joannes - Renier, Charles Alphonse Léon - Reniformia, bot. Se Njurformiga - Rening. Se Helig och Katharsis - Reningskista. Se Lysgas, sp. 97 och 103 med fig. - Reningsmassa. Se Lysgas, sp. 97 - Renitens, lat., motstånd, motspänstighet - Renk, Friedrich Georg - Renklor, svensk ombildning af fr. Reine-Claude (se d. o. och Plommon, sp. 1086) - Renkonterstrid, fr. rencontre - Renks prof, mejerisk. Se Mjölkprofning, sp. 750 - Renkultur, Renodling - Renlaf, bot., landtbr. Se Cladonia och Fodermedel - Renlärig. Se Ortodox - Ren mobilis, lat., med. lös l. vandrande njure. Se Njursjukdomar, sp. 1092 - Renmossa, bot. Se Cladonia - Renmärke. Se Lappar, sp. 1208 o. 1209 - Rennebu, härad i S. Trondhjems amt, Norge - Rennefoss. Se Reinefoss - Rennelanda, socken. Se Rännelanda - Rennell, James

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Consolazione i Rom), S. Sebastian (flera: i Kapitolinska
museet, i Bologna, Madrid, Louvre), Atalantas
och Hippomenes’ kapplöpning (museet i Neapel),
själfporträtt m. fl. porträtt (i Uffizigalleriet i
Florens). Dessutom en mängd kvinnobilder, sibyllor,
Magdalena, Venus, Kleopatra,
flera af dessa efter
föredömet af de antika bilderna af Niobe och hennes
döttrar, samt den törnekrönte Kristus i halffigur
eller bröstbild (främst bland dem står kanske en
kritteckning i Bolognas galleri, målningar finnas i
Dresden — flera olika —, i Wien, London m. fl.). Hans
sista skede medför en betydande afmattning. öfverhopad
af beställningar — och därjämte af spelskulder,
som tvungo till massalstring — kunde den firade
mästaren ej uppehålla sina konstnärliga fordringar
på sig själf. Hans form blef slapp och mjuk, färgen
blef fadd. Men hans sätt att framställa de heliga
gestalterna slog i högsta grad an på hans landsmän
och motsvarade tidens smak för sötaktig skönhet och
sentimentalt uttryck. Hans rykte höll sig uppe,
och vid sin död blef han ärad som en af landets
stora medborgare. R. är representerad i många
museer utanför Italien, i Louvre (David), Madrid,
Gamla pinakoteket i München (Marias himmelsfärd),
Eremitaget i Petersburg (Maria omgifven af sina
väninnor)
, Kaiser-Friedrich-museum i Berlin (Paulus’
och Antonius’ samtal i öknen)
och Dresden (Venus och
Amor, Semiramis).
I samlingen på Gaunö (Själland)
finns en intressevärd skiss till en stor komposition
Galatea flyende öfver hafvet undan Polyfem och
en David med Goliats hufvud, tillskrifven R. af
J. Lange. — Jfr monografi af M. v. Boehm (1910).
(G—g N.)

Renier [renié], Petrus Joannes, flamländsk skald,
f. 1795, d. 1859 som kantonalskol-inspektör i
Courtrai, författade bl. a. fabler (Fa-belen, 1843;
10:e uppl. 1859), som äro de bästa flamska, Beginselen
der vlaemsche spraekkunst (1831; 10 uppl.) och dikter,
bland hvilka många vunnit pris och som till stor del
äro intagna i "Vlaemsche mengeldichten" (1843).

Renier [renié], Charles Alphonse Leon, fransk
arkeolog, f. 1809, d. 1885, var en af de förnämste
medarbetarna i "Dictionnaire encyclo-pédique de la
France" (1840-45), antogs 1847 som tjänsteman vid
Sorbonnes bibliotek, där han 1860 blef bibliotekarie,
och utnämndes 1861 till professor i epigrafik vid
College de France. Sedan 1856 var han medlem af
Institutet. Under resor i Algeriet (1850, 1852)
samlade han material till det utomordentligt
rikhaltiga arbetet Recueil des inscriptions romaines
de VAlgérie (1855-58). På kejsarens uppdrag inköpte
han 1861 en del af Pala-tinen i Rom och anställde där
gräfningar. R. ombesörjde utgifningen af 5:e delen
af Catacombes de Rome (1853) och är författare till
bl. a. Mélanges d’épigraphie (1854).

Renifo’rmia, bot. SeNjurformiga.

Rening. Se Helig och Katharsis.

Reningskista. Se L y s g a s, sp. 97 och 103 med fig.

Reningsmassa. Se Lys g as, sp. 97.

Reniterns, lat., motstånd, motspänstighet.

Renk, Friedrich Georg, tysk hygieniker, f. 1850 i
Munchen, studerade där under Yoit och Pettenkofer,
vardt assistent och 1879 docent hos den senare,
1887 anställd i Statsmedicinska an-

stalten i Berlin och regeringsråd, 1890 professor
i Halle, 1894 föreståndare för Centralanstalten
för offentlig hälsovård i Dresden och är professor
i hygien vid tekniska högskolan därstädes. Sedan
1897 är R. medicinalreferent i inrikesministeriet
och sedan 1901 medlem af rikssundhetsrådet. Af
viktigare vetenskapliga arbeten, som R. utfört,
må nämnas Vber die permeabilitet des bodens jur luft
("Zeitschrift fiir biologie", 1879), en monografi Vber
kanalgase, der en hygienische bedeutung und technische
behandlung (1882), Öffentliche bäder (1883), Die
luft (1886, i Pettenkofer och Ziemssens-"Handbuch
der hygiene"). Andra hygieniska afhandlingar
af R. äro publicerade i "Archiv fiir hygiene",
"Arbeiten aus dem kaiserlichen gesund-heitsamte"
m. fl., äfvensom i "Gesundheitsinge-nieur",
af hvilken tidskrift R. 1886-87 var redaktör
och därefter varit medredaktör. R:s arbeten från
senare år finnas i "Arbeiten aus den hygienischen
instituten zu Dresden" m. fl. publikationer.
G. Wrgn.

Renklor, svensk ombildning af fr. Reine-Claude (se
d. o. och Plommon, sp. 1086).

Renkonterstrid [rankå^ter-], fr. rencontre (eg. möte,
sammanträffande), oförberedd strid, hvarje strid,
som icke är på förhand planlagd, utan uppkommer
därigenom, att arméer, enskilda afdelnin-gar eller
kolonner oväntadt träffa på hvarandra. Jfr Slag 1.
C. O. N.

Renks prof, mejerisk. Se Mjölkprofning^ sp. 750.

Renkultur, Renodling, bot. Se Bakteriologi,
sp. 715. Renkultur af fanerogamer kallas
pedigreeodling (se Nilsson, N. Hj., sp. 1034).

Renlaf, bot., landtbr. Se Cladonia och Fodermedel.

Renlärig. Se Ortodox.

Ren mö bilis, lat., med., lös 1. vandrande njure. Se
Njursjukdomar, sp. 1092.

Renmossa, bot. Se Cladonia.

Renmärke. Se Lappar, sp. 1208 o. 1209.

Rennebu, härad i S. Trondhjems amt, Norge,,
omkring Orklas dalgång, i v. gränsande till Romsdals
amt. 737,33 kvkm. med jämnt fördelad befolkning (2,257
inv.). Dalbottnen ligger på omkr. 200’ m. höjd, medan
fjällen på gränsen till Troldheimen med Svarthatten
uppnå 1,572 m. Viktigaste näringsgrenar äro jordbruk
och skogsskötsel. K. V. H.

Rennef oss. Se R e i n e f o s s.

Rennelanda, socken. Se Ränneland a.

Rennell [re’nl], James, engelsk geograf, f. 1742,
d. 1830, ingick först vid engelska flottan, trädde
1762 i Ostindiska kompaniets tjänst och deltog som
officer i åtskilliga expeditioner, hvarunder han
kartlade kuststräckor i Ostindien. 1764 utnämndes
han till ingenjör och landtmätare i kompaniets
besittningar i Bengalen, befordrades 1767 till
kapten och generallandtmätare (surveyor-gene-ral)
samt 1775 till major. Under dessa år kartlade
han Bengalen (arbetet utkom 1781 i 21 kartor) och
samlade en stor del af det material, som han sedan
använde vid bestämmandet af alla viktiga punkter,
som ingå i den första jämförelsevis korrekta kartan
öfver Indien. 1777 erhöll han afsked med pension och
bosatte sig i London. Sin långa ledighet egnade han
åt geografiska studier och arbeten, som ställa honom
i främsta ledet af.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:36 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free