Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Republikaner, politiskt parti i Nord-Amerikas förenta stater - Republiken Förenta Nederländerna. Se Belgien, sp. 1258 - République française, daglig tidning i Paris - Repulse bay - Repulsion - Repulsionskraft. Se Urkrafter - Repulsionsmotor, elektrot. Se Elektriska maskiner, sp. 289 - Repulsiv mening, språkv. Se Ljudmålning - Repussera - Reputation (af lat. reputatio, beräkning), anseende, rykte. - Reputerlig, aktningsbjudande - Requena, stad i spanska prov. Valencia - Requesens, don Luis de Zuñiga y - Requête, fr., ansökan, böneskrift, inlaga - Requiem, lat. Se Rekviem - Requescat in pace, lat., "hvile i frid!", den formel, med hvilken katolikernas själamässa lyktar - Rerer, nord. myt., konung i Hunaland, fader till Volsung (se d. o.) - Rerum novarum - Res, lat., sak, ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trustlagstiftning som sina energiskt förfäktade önskemål. Den
nye presidenten, W. H. Taft (1909–13) sökte, liksom
förut Roosevelt, i viss mån tillgodose åtskilliga
af de nya reformkrafven, men hans ansatser till
mera genomgripande tariffrevision förfuskades i
kongressen, och han fick sedan uppbära sin dryga
andel af klagomålen öfver kapitalistintressenas
obehöriga inflytande på partiets politik. Under
presidentvalkampanjen 1912 öfvergingo dessa
slitningar till öppen schism. Insurgenterna, nu
ofta kallade progressister (progressives) och i
senaten ledda af R. M. La Follette, motsatte sig
Tafts återval, och med dem förband sig Roosevelt,
som blef deras presidentkandidat. På partikonventet
i Chicago (juni 1912) led emellertid Roosevelt ett
förkrossande nederlag mot Taft, och progressisterna
konstituerade sig då, på ett nytt Chicagokonvent
(i aug. s. å.) som särskildt parti, National
progressive party, med ett ultrademokratiskt och
socialradikalt program, påyrkande bl. a. möjlighet att
i vissa fall genom folkomröstning få domstolsutslag
upphäfda samt tullnedsättningar och en vidtgående
arbetarskyddslagstiftning. Schismen bland
republikanerna ledde till en öfverväldigande
valseger för demokraterna, och under de första
åren af demokraten W. Wilsons presidentskap har
det republikanska partiet mest upptagits af att
genom inre rekonstruktionssträfvanden söka hämta
nya krafter efter det stora nederlaget 1912. –
Jfr J. F. Rhodes, "History of the United states
from the compromise of 1850" (7 bd, 1893–1907),
M. Ostrogorski, "La démocratie et l’organisation
des partis politiques", II (1903), och F. Curtis,
"History of the republican party" (1904).
V. S-g.
Republiken Förenta Nederländerna. Se Belgien,
sp. 1258.
République francaise [repybli’kk fräsas], daglig
tidning i Paris, uppsatt i nov. 1871 af Gam-betta, som
ledde den till 1882. Den är nu organ för de moderate.
Repulse bay [ripa’ls-bei], vik på sydvästra
kusten af halfön Mel ville i arktiska Amerika,
något s. om polcirkeln. Den upptäcktes 1712. Vid
densamma öfvervintrade Rae (i Fort Hope) 1846-47,
och Hall tillbragte där fyra vintrar (1864-68).
(J. F. N.)
Repulsion (af lat. repe’llcre, stöta tillbaka), fys.,
kallar man den ömsesidiga inverkan mellan två kroppar
eller mellan molekylerna inom samma kropp, hvilken
visar sig däri, att de stöta hvarandra ifrån sig
(jfr Attraktion 1). - R e-pulsiv, som stöter tillbaka.
Repulsiönskraft. Se Urkrafter.
Repulsionsmötor, elektrot. Se Elektriska maskiner,
sp. 289.
Repulsiv mening, språkv. Se Ljudmålning.
Repussera (fr. repousser), drifva i metall, pussera
(se d. o.). - I måleri kallades det att repus-sera,
när målaren höll sin målnings förgrund i starka
och mörka färger för att få bakgrunden att träda
tillbaka. - Repoussoir [-soär], fr., verktyg, som
begagnas vid drifning i metall. Jfr Drifvet arbete.
Reputatiön (af lat. reputätio, beräkning), anseende,
rykte. -. Reputérlig, aktningsbjudande.
Requena [reke’na], stad i spanska prov. Valencia,
vid Jiicars biflod Magro. 16,236 inv. (1900).
Vin- och saffransodling. I närheten
svafvelkällor-na Fuentepodrida.
J- F. N.
Requesens [-kese7ns], don Luis de Zuniga y, spansk
fältherre, f. 1526, d. 1576, var malteser-riddare,
storkommendator af Kastilien och storamiral,
då han 1569 sattes vid don Juan d’Austrias sida
som rådgifvare och underbefälhafvare i kriget
mot moriskerna. Det krigarrykte han, lättköpt,
förvärfvade under tre fälttåg, 1569 -71, ökades
vid Le-panto 1571, där han var vice-amiral under don
Juan. Hans förvaltning af hertigdömet Milano gaf honom
anseende äfven som statsman. 1573 skickades han att
efterträda Alba som styresman öfver de i uppror stadda
Nederländerna. Han försökte sig med underhandlingar,
men dessa slogo fel, och hans rörelser förlamades
af penningbrist. Ehuru hans soldater ofta segrade
(såsom på Mookerheden 14 april 1574), kunde han icke
vinna någon afgörande framgång.
Requete [rökat], fr., ansökan, böneskrift, inlaga.
Re’quiem, lat. S_e Re k vi e m.
Requie’scat in päce, lat., "hvile i frid!", den
formel, med hvilken katolikernas själamässa lyktar.
Rerer, nord. myt., konung i Hunaland, fader till V
o l s u n g (se d. o.).
Rerum novärum, lat. (jfr Res), namn på en
socialreformatoriskt vägledande påflig rundskrif-velse
af 15 maj 1891. Se Kristlig socialism, sp. 1444,
och Leo 13, sp. 182.
Res, lat., sak, ting. I den romerska rätten betecknade
emellertid res icke blott sak i konkret mening,
utan under begreppet innefattades allt, som ingick i
förmögenheten, och indelades res i denna vidsträckta
bemärkelse i res corporales (saker i egentlig,
konkret mening) och res incorporales (t. ex. arf,
nyttjanderätt, fordran). Res corporales åter indelades
i res mobiles (rörliga saker) och res im~ mobiles
(orörliga saker). Till de förra räknades allt, som
icke sammanhängde med marken, såväl liflösa saker som
lefvande, såsom djur och slafvar. Till res immobiles
åter räknades icke blott själfva marken, utan dit
ansågs äfven höra allt, som väsentligen sammanhängde
med marken, såsom hus, växande träd o. s. v. Rörande
motsvarigheten i vår rätt till denna indelning se
Lösöre n. - Den romerska rätten indelade vidare res i
sådana saker, som kunde vara föremål för enskild rätt
(res in commercio, af commercium, se härom C i v i t
a s 2), och sådana, som voro därifrån uteslutna (res
extra commercium) af religiösa skäl (res divini juris)
eller på grund af offentligt intresse (res publicce)
eller därför, att sakernas egen natur gjorde dem
otillgängliga för enskildas rättsliga förfogande (res
omnium communes). Bland res in commercio skildes åter
mellan res mancipi och res nec mancipi (se härom M a n
c i p i u m); vidare uppställdes bl. a. underarterna
res derelictce, res nullius (se^ Herrelöst gods) och
(i senare tids uttrycks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
