Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Réunion - Réunion du manège. Se Jakobiner, sp. 1191 - Reunioner - Reunionskamrar. Se Reunioner - Reus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man slagit sig på odlingen af sockerröret (infördt
1711), åt hvilket egnas större areal än åt öfriga
kulturer tillsammans (omkr. 35,000 har). Emellertid
har sockerodlingen lidit svårt genom konkurrensen med
den europeiska sockerproduktionen, hvilket tryckt
ned öns hela ekonomi, så att den med skäl kallats
ett ruineradt land. Andra jordbruksprodukter äro
vanilj, kaffe, majs, maniok, ris, grönsaker och frukt,
kryddnejlikor, tobak, bomull och kakao. Af dessa är
vaniljodlingen näst sockerkulturen den ekonomiskt mest
gifvande. I kaffeodlingen har man sökt en ersättning
för sockret som handelsvara med utlandet, men tills
vidare har den icke nått nog utveckling för att
fylla denna uppgift. De europeiska husdjuren äro
längesedan införda; de viktigaste äro omkr. 8,000
nötkreatur, 16,000 får, 12,000 getter, 2,500 hästar,
8,000 mulåsnor och 30,000 svin. Siffrorna för öns
handel med utlandet visa bäst hvad sockerodlingens
tillbakagång betyder för densamma. 1861 hade den ett
värde af 111 mill. frcs och ännu 1880 60 mill. frcs,
men 1905 endast 28 mill. Sedermera har den något
ökats och hade 1912 ett värde af 36,8 mill. frcs
(hvaraf export 16,1 mill., import 20,7 mill.). Af
exporten gick för 15 mill. till Frankrike, från
hvilket land importen var 13,5 mill. S. å. ankommo
från och afgingo till utlandet 217 fartyg om 449,650
ton. Hvarje månad besökes S:t Denis af ångbåtar
tillhörande Messageries maritimes. Öns järnvägar,
som följa kusten från S:t Benoit till S:t Pierre,
ha en längd af 126 km. En af öns viktigaste hamnar
är Pointe des Galets, som anlades 1848, på nordvästra
kusten som hamn åt S:t Denis.
Befolkningen, nästan uteslutande katolsk, räknade
1911 173,822 pers., hvaraf 159,218 européer eller
af europeisk härkomst, 8,341 indiska kulier, 1,868
malagasser, 2,927 afrikaner, 884 kineser och 584
araber. Ehuru första franska republiken proklamerat
slafveriets upphäfvande, fortfor detta på ön ända till
1848, då 60,829 slafvar af staten friköptes mot en
ersättning af 41 mill. frcs till deras egare. Sedan
1871 ega de full jämlikhet med de hvite. Ön är
delad i två arrondissemang: arrondissement du-Vent
(hufvudstad S:t Denis, tillika hela öns hufvudstad)
och arrondissement sous-le-Vent (hufvudstad S:t
Paul). R. representeras i franska nationalförsamlingen
af 1 senator och 2 deputerade samt styres af en
guvernör med biträde dels af ett conseil privé af 4
pers., dels af ett folkvaldt conseil général af 36
pers. Ön utgör ett biskopsstift (S:t Denis) under
ärkebiskopen af Bordeaux. För folkundervisningen
har under senare årtionden åtskilligt gjorts; för
1911 uppgåfvos 165 skolor, bl. a. ett lycée och en
normalskola i S:t Denis. Öns lokala budget upptog
för 1912 inkomster och utgifter till något öfver 5
mill. frcs. Moderlandets utgifter för ön upptogos i
1914 års budget till 2,35 mill. frcs. Kolonien har
ingen skuld, men de enskilda kommunerna hade vid 1913
års början skulder om 6,7 mill. frcs.
Öns upptäckt tillskrifves af somliga en portugis,
Pedro Mascarenhas, och året uppges mycket olika
(1505–40), men sannolikt är R. identisk med Santa
Apollonia, som upptäcktes 9 febr. 1507 af Diego
Fernandes Pereira. Ön besöktes af holländare 1598,
koloniserades 1631 af franska köpmän från Dieppe och
togs 1643 i besittning af Frankrike samt
fick namnet Ile de Bourbon. 1809–14 kallades den Ile
Bonaparte, 1814–48 åter Ile de Bourbon samt efter 1848
R. 8 juli 1810 eröfrades ön af engelsmännen, hvilka
dock återlämnade den till Frankrike 2 april 1815. Som
en alltifrån början fransk koloni, vid hvilken många
historiska minnen, särskildt ur historien om Englands
och Frankrikes strider i Indien, äro knutna, har
R. alltid betraktats som en af Frankrikes förnämsta
kolonier.
J. F. N.
Réunion du manège [reyniå7 dy mana]]. Se
Jakobiner, sp. 1191.
Reunioner (fr. réunions). De fredsfördrag, som
från 1648 till 1679 ingåtts mellan å ena sidan
Frankrike och å den andra Tyska riket och Spanien,
voro af omstridd innebörd i fråga om omfånget
af de landafträdelser, som genom dem skett
till Frankrike. Flera städer, stift och andra
områden hade t. ex. afträdts med, som det hette,
"alla sina tillhörigheter" (avec toutes leurs
dépendances). Särskildt oklart formulerade voro
i westfaliska freden Frankrikes rättigheter öfver
biskopsstiften Metz, Toul och Verdun samt öfver en
del områden i Elsass. Af denna oklarhet begagnade
sig Ludvig XIV, då han efter freden i Nijmegen
(1679) stod på höjden af sin makt, i det han lät
igångsätta undersökningar om hvilka områden, som
rätteligen tillhörde de till honom afträdda områdena
och borde med dem återförenas (fr. réunir). Inför en
för ändamålet inrättad domstol, "reunionskammaren"
(chambre de réunion) i Metz, inrättad okt. 1679,
fingo biskoparna i Metz, Toul och Verdun göra sina
anspråk gällande. Gamla, för länge sedan glömda
rättigheter framletades och godkändes utan undantag
af domstolen. Domarna verkställdes genast, i det
Ludvig lät sin armé, som han icke upplöst efter
freden, besätta de platser, öfver hvilka Frankrike
tillerkändes suveränitet. Reunionskamrar inrättades
sedan också i Besançon, Breisach och Tournay. -
På detta sätt vann Ludvig under djupaste fred
omkr. 20 viktiga städer utmed den franska gränsen,
bl. a. Saarbrücken, Zweibrücken, Luxemburg,
Montbéliard och framför allt Strassburg (1681);
flera tyska furstar blefvo franska vasaller; hela
Elsass blef franskt. I stilleståndet i Regensburg
(1684) måste Spanien, kejsaren och Tyska riket
tillerkänna Ludvig 20-årig besittningsrätt
till de flesta af de s. k. återföreningarna
(fr. réunions). Missnöjet med dessa var emellertid
stort och allmänt (äfven Sverige var, i och med
Zweibrückens ockupation, intresseradt), och Ludvig
lyckades ej få stilleståndet förvandladt till en
definitiv fred. Härigenom blef reunionspolitiken en af
orsakerna till det europeiska krig, som utbröt 1688.
N. H-tz.
Reunionskamrar (fr. chambres de réunions). Se
Reunioner.
Reus [reros], stad i spanska prov. Tarragona, 13
km. n. v. om Tarragona, vid järnvägen mellan Tarragona
och Lerida. 25,196 inv. (1910). R. är näst Barcelona
den förnämsta fabriksstaden i Katalonien och har
linne-, bomulls- och sidenväfverier, spinnerier
samt garfverier och maskinverkstäder. Stadens
handel går till större delen öfver den lilla
hamnstaden Salou, 6,5 km. från R. Titeln "grefve
af Reus" bars af generalerna Zurbano och Prim.
(J. F. N.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
