- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
25-26

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reuter, Heinrich Ludwig Christian Fritz - Reuter, Paul Julius von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emellertid med 30 års fängelse och släpades från
den ena preussiska fästningen till den andra, i
det längsta behandlad med upprörande hårdhet och
förgäfves reklamerad af mecklenburgska regeringen,
tills han i juni 1840 frigafs genom Fredrik Vilhelm
IV:s utfärdade amnesti. R. stod nu som en främling för
det verksamma lifvet och hade i fångenskapen ådragit
sig en magneuros i förening med dipsomani. Efter
ett strandadt försök att återupptaga de juridiska
studierna egnade han sig i tio år åt landtbruk,
men kom ej långt på den banan.
illustration placeholder

Sedan han ingått
ett lyckligt äktenskap, 1851, bosatte han sig i
Treptow som privatlärare, och där fick han sin
skaldekallelse klar för sig. Under fängelselifvets
elände och afstängdhet hade han bevarat hänförelsen
för politisk och social frihet samt utbildat hos
sig en naiv gudsförtröstan; där hade han ock fått
blicken öppen för de minsta företeelsers poesi. Han
utgaf 1853 sitt förstlingsarbete, Läuschen un rimels,
natursanna och originella sedeteckningar i versform,
och 1855 den drastiska skämtdikten De reis’ nah
Belligen
(öfv. på prosa: "Resan till Belgien",
1872). Han bosatte sig 1856 i Neu-Brandenburg,
hvarest han skref sina bästa verk. Kein hüsung (1857;
prosaöfv. "Utan hus och hem", 1874) är en gripande,
starkt lidelsefull dikt om feodalherrens öfvergrepp
och de lifegnes hämnd. 1860 utgaf R. den på naturpoesi
rika djurfabeln Hanne Nüte un de lütte pudel och
sin första roman, Ut de franzosentid ("Från anno
tretton"), som i afseende på konstnärlig byggnad
är hans bästa. Han låter där på ett synnerligen
lyckligt sätt lustiga kälkborgarförhållanden
afteckna sig mot en världshistorisk bakgrund. Mindre
betydande är satiren Urgeschicht von Meckelnborg
(1862). Efter Schurr-Murr (1861; sv. öfv. 1872),
en samling smärre berättelser, delvis på högtyska,
följde Ut mine festungstid (1862; "Under lås och
bom"), som är genomträngd af frisk hjärtlighet och
eger stort värde äfven som kulturbild. Mest omtyckt
är dock R:s sociala roman Ut mine stromtid (1862;
"Lifvet på landet", 1872, många uppl.), en af den
moderna tyska vitterhetens pärlor. I dess midt står
R:s oförgätligaste karaktärsskapelse, "Onkel Bräsig",
den putslustige och bottenredlige gamle skalken,
som aldrig i sitt lif gjort något att skämmas
för eller varit rädd. Den af fullödig humor burna
berättelsen söker att på den rent mänskliga känslans
mark försona ståndsmotsatserna. De flesta af nämnda
arbeten utgaf R. under den gemensamma titeln "Olle
kamellen" (Gamla kamomillblommor). Han hade genom
dem kommit i goda omständigheter och njöt af lifvet
på kortare resor. Sedan behofvets sporre saknades,
aftog hans författarförmåga. Han bodde sedan 1863
på sin villa vid Eisenach och gjorde 1865 en färd
till Konstantinopel. Den komiska berättelsen
Dörchläuchting (1866; "Hans höghet", 1871) och den

svagare De mecklenbörgschen Montecchi un Capuletti
oder de reis’ nah Konstantinopel
(1868; "Resan till
Konstantinopel", 1871) voro hans sista. Han återföll
periodiskt i alkoholmissbruket. – R:s Werke utgåfvos
1863–68 i 13 bd jämte 2 bd efterlämnade skrifter
af A. Wilbrandt 1875 (flera uppl.). Goda senare
editioner ha ombesörjts af Seelmann (7 bd, 1905)
och C. F. Müller (18 bd, s. å.). En fullständig
bibliografi återfinnes i "Jahrbücher des vereins
für niederdeutsche sprachforschung". Hans bref
till fadern utkommo 1896 i 2 bd. "Valda berättelser"
utgåfvos i sv. öfv. 1882–84 (5 bd); de ha senare
utkommit i nya uppl. Se arbeten om R. af Glagau (2:a
uppl. 1875), Raatz (1895) Gaedertz (3 bd, 1896–1901
och 1906), Römer (1896 o. 1905), C. F. Müller (1902)
och Warncke (3:e uppl. 1910). I hans villa i Eisenach
öppnades 1896 ett Reutermuseum.

E. F–t.*

illustration placeholder

Reuter [rö’j-], Paul Julius von, friherre, grundläggare af
Reuterska telegrambyrån, f. 21 juli 1816 (felaktigt
1821) i Kassel af judisk familj (hans gossenamn
var Israel Beer Josaphat, sedermera i dopet
utbytt mot namnet Reuter), d. 25 febr. 1899 i Nizza,
stiftade våren 1849 i Paris en litografisk korrespondensbyrå,
som skulle meddela tidningarna de snabbaste underrättelser.
Då preussiska regeringen 1 okt. 1849 öppnade
telegrafledningen mellan Aachen och Berlin,
flyttade R. sin korrespondensbyrå till Aachen.
R:s byrå utvecklade sig snart till en telegrambyrå.
Då telegrafnätet alltmer ökades,
flyttade R. sin telegrambyrå först till Verviers,
därefter till Quiévrain och slutligen, 1851,
till London. Den har fortfarande sitt hufvudsäte
där, men eger många filialer och agenturer i alla
världsdelar. Genom R:s energi utvecklade telegrambyrån
sig till den förnämsta medelpunkten för politiska och
kommersiella underrättelsers insamling och spridning,
i synnerhet sedan "Times" och flera andra engelska
tidningar 1858 ingått kontrakt med R. att erhålla
hans telegram. Under italienska kriget 1859 och
nordamerikanska inbördeskriget 1861–65 förvärfvade
R:s telegrambyrå genom snabbheten och pålitligheten
af sina underrättelser från krigsskådeplatsen ett
världsrykte, som sedermera ytterligare stadgats
och vuxit. R. förvandlade 1865 sin storartade
affär till ett aktiebolag (Reuter’s telegram
company, förk. R. T. C.), hvars verkställande
direktör han förblef till 1878. 1865 anlade R. en
telegrafkabel från England till Norderney, Bremen
och Hamburg och 1869 en annan undervattenskabel
från Frankrike till Nord-Amerika. Han erhöll
1872 af schahen i Persien en mycket omfattande
koncession att bygga järnvägar och bearbeta grufvor
i Persien. R. upphöjdes 1871 i friherrligt stånd
af hertigen af Sachsen-Koburg-Gotha. – Hans son,
baron Auguste Julius Clemens Herbert de R.,
f. 10 mars 1852, öfvertog 1878 efter fadern ledningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free