- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
57-58

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Revisionsrätten - Revisionssekreterare - Revisionsskilling - Revisionssumma. Se Summa revisibilis - Revisor - Revisorssamfundet. Se Svenska revisorssamfundet - Révoil, Pierre Henri - Révoil, Louise. Se Colet - Révoil, Paul Amedée

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framställts vid granskningen af offentliga
räkenskaper i revisionskontoret. Den lyder
under Senatens kammarexpedition och utgöres
af en öfverdirektör samt två assessorer, öfriga
tjänstemän äro en notarie och en kopist äfvensom vid
revisionskontoret en öfverrevisor, sju förste och
sex andre revisorer. Anmärkningsprocenten utgör 25
proc. af de utdömda medlen och tillfaller till 1/5
öfverrevisorn och till 4/5 vederbörande revisor.
T. C.

Revisionssekreterare, jur., ledamot i Nedre
justitierevisionen (se d. o.) med skyldighet att
bereda och föredraga de mål, som förekomma i Högsta
domstolen. - Redan före Nedre justitierevisionens
inrättande som en särskild afdelning af K. M:ts
kansli upptogs bland de personer, hvilka
hörde till Kanslikollegium, "en sekreterare af
revisionen" (kansliordningen 22 sept. 1661). I
följande kansliordningar bibehölls benämningen
"sekreterare vid revisionen" på de ämbetsmän i
kansliet, hvilka i Rådet skulle föredraga de mål
och ärenden, som uti justitieväsendet inkommo till
K. M:ts revision, och denna benämning förändrades
i instruktionen för Nedre justitierevisionen
3 aug. 1809 till revisionssekreterare.
L. A.*

Revisionsskilling, jur., den penningsumma,
som skall inges af part vid fullföljd af talan
genom revisionsansökning. På visst sätt styrkt
medellöshet medför befrielse från denna afgift. Under
vissa förutsättningar återfår revisionssökanden
afgiften. 1915 års fullföljdslagstiftning har
infört den nyheten i svensk rätt, att en afgift,
motsvarande revisionsskillingen och utgående med
samma belopp (150 kr.), har föreskrifvits jämväl
vid fullföljd af talan i besvärsmål till högsta
instansen. Med hänsyn härtill och för att få en
för revisions- och besvärsmål gemensam benämning
på ifrågavarande afgift har man ej längre i
lagen bibehållit benämningen revisionsskilling,
utan upptagit termen fullföljdsafgift.
E. K.

Revisionssumma. Se Summa revisibilis.

Revisor (se Revidera), en person, som till följd af
sin tjänstebefattning eller genom särskildt uppdrag
granskar räkenskaper och förvaltningsåtgöranden samt
därom lämnar vederbörande besked. Benämningen fick
inom statsförvaltningen vidsträcktare användning
vid ämbetsverkens reglering på 1870-talet och senare
därigenom, att äfven tjänstemän, som hufvudsakligen
handlägga utredningar inom verket och afge förslag
till dess beslut, tilldelats denna titel. Af särskild
betydelse är kammarrättens revisionsafdelning
med för närvarande 2 revisionskommissarier, 20
revisorer, jämte extra revisorer, amanuenser och
kvinnliga räknebiträden. Kammarrättsrevisorerna,
hvilka åtnjuta högre lön och pension än öfriga
statens revisorer, granska uteslutande till
verket insända räkningar med verifikationer,
de flesta förut granskade inom vederbörande
specialverk. Granskningen i Kammarrätten är således
öfverrevision, och afdelningen, där den verkställes,
benämndes förr öfverrevisionsdepartementet. Ett
annat slags öfverrevision är den speciellt för
järnvägstrafiken inrättade, hvarom bestämmelser
influtit i den 1907 utfärdade instruktionen för
Järnvägsstyrelsen. Slutligen ega vi de 12 årligen af
riksdagens kamrar valde statsrevisorerna, hvilka bilda
Statsrevisionen, en öfverrevision för såväl stats-
och riksgäldsverken som riksbanksförvaltningen.

För granskning af kommunernas räkenskaper
och förvaltning skola årligen genom val
tillsättas revisorer, som ha att afge
revisionsberättelse. Äfven för enskilda företag,
hvilkas verksamhet reglerats genom offentliga
stadganden eller åtnjuta understöd af allmänna
medel, äro i allmänhet årliga revisioner stadgade
med ansvar för den reviderande, för den händelse
han icke rätt verkställer förtroendeuppdraget. Så
är förhållandet med aktiebolag i allmänhet. I fråga
om årlig revision af bank och försäkringsbolag samt
järnvägs- m. fl. bolag, hvilka inneha statsanslag,
gäller dessutom, att däri skall deltaga ett statens
ombud. Brännvinsförsäljningsbolags förvaltning och
räkenskaper granskas af ombud från stadsfullmäktige,
landsting, hushållningssällskap och länsstyrelse.
Kbg.

Revisorssamfundet. Se Svenska revisorssamfundet.

Révoil [-v<wa’l], Pierre Henri, fransk målare,
f. 1776, d. 1842, var jämte Fleury François Richard
(f. 1777, d. 1852) grundläggare af skolan i Lyon,
som inledde den romantiska rörelsen i Frankrikes
konst. Bägge voro lärjungar af David. Richard var
skolans egentlige grundläggare, men R. hade större
begåfning. R. var professor vid akademien i Lyon
1809-30, Richard blef 1825 dess direktör. Bådas
sträfvan var att upptaga ämnen från medeltiden
och franska historien samt framställa dem med
noggrant iakttagande af tidskostymen. Det blef mest
historisk genre, som de målade. R. väckte mycken
förtjusning 1810 med Karl V:s ring (en målad anekdot,
inköptes för Luxembourgmuseet). 1840 ff. målade
han för Versailles Tankred intar Betlehem
och Filip August i S:t Denis. Både Richard
och R. äro representerade i Lyons, Cherbourgs
m. fl. museer. R. var äfven dramatisk författare.
C. R. N.*

Révoil [-vöja’1], Louise. Se Colet.

Révoil [-vöja’1], Paul Amedée, fransk diplomat,
f. 23 maj 1856 i Nimes, d. 23 april 1914 i Mouriés
nära Arles, blef 1877 advokat, anställdes 1886 i
marin- och kolonialministeriet och organiserade
på världsutställningen 1889 afdelningen för
Frankrikes kolonier. Han öfvergick sedermera först
till åkerbruks- och sedan till utrikesministeriet och
blef 1893 chef för dess konsulatafdelning. 1894 blef
han chef de cabinet åt utrikesministern Hanotaux
och 1895 adjoint åt generalresidenten i Tunis,
R. Millet. Efter 4 års förtjänstfull verksamhet
i Tunis sändes R. 1900 som fransk envoyé till
Marokko och var 1901-03 generalguvernör öfver
Algeriet, där han bl. a. organiserade provinsen
Sydterritorierna samt reformerade rättegångsväsendet
och skogslagstiftningen. Sommaren 1905 anlitades R.,
efter Delcassés fall, vid förhandlingarna med Tyskland
i Marokko-frågan och var därpå Frankrikes förste
delegerade vid Algeciraskonferensen (dec. 1905-april
1906), där han inlade stor förtjänst om de franska
intressenas tillgodoseende. Han blef 1906 franskt
sändebud i Bern, genomförde på denna post en
fransk-schweizisk tullöfverenskommelse, samt var
1907-10 ambassadör i Madrid och 1910-13 medlem
af Ottomanska bankens direktion. R. var sällspordt
kunnig och arbetsam; genom sin verksamhet i Algeriet
och på Algeciraskonferensen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free