Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 69-70 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reynolds, sir Joshua - Reynolds, John Hamilton - Reyscher, August Ludwig - Rez-de-chaussée - Rezek, Anton - Rezia - Reznicek, Emil Nikolaus von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

on painting" att i stället studera konst, läste böcker
om måleri och perspektiv, for till London och var
1741-43 lärjunge till T. Hudson, slog sig därpå ned
som porträttmålare i Devonport, återkom till London
1746 och tillbragte åren 1749-52 i Italien, hvaraf två
år i Rom. Sedan förblef han bosatt i London, där han
vardt landets mest ansedde konstnär och konstlifvets
medelpunkt. När akademien instiftades 1768, vardt
han dess president och året därefter baronet.


Sir Joshua Reynolds. Efter ett själfporträtt.

- Under sin första tid hade R. varit i främsta rummet
påverkad af Hogarth. Han var alltid eklektiker mer
än själfständigt skapande; sitt måleri byggde han
på studium af italienska renässansmålare samt af
Rubens, Rembrandt och van Dyck. Ytterst receptiv,
tillegnade han sig smidigt resultaten af långa
tiders utvecklingsarbete. Men han var ej endast
eftersägare. Energisk och med stora anspråk på sig
själf, sökte han för hvarje ny uppgift dess bästa
lösning, sökte jämvikt mellan idé och utförande. Och
man kan icke säga, att han som karaktärsskildrare
gick i de store mästarnas spår, han målade porträtt
af sin tids England, och han skildrade både rasen
och individen med klarhet och skärpa. Först och sist
intellektuellt anlagd, glömde han dock aldrig, att
han var målare, sökte verksam komposition, vältaliga
linjer, praktfull och fyllig kolorit. Han blef sin
samtids smakuppfostrare och fastslog den engelska
målarskolans metod, stil och karaktär. Hans fåtaliga
historiemålningar äro utan betydelse, han var så
godt som uteslutande porträttör. Bland hans porträtt
äro praktmålningar såsom hertigparet af Hamilton
(hertiginnan till häst, hertigen stående bredvid,
en typisk engelsk aristokrat- och familjetafla), de
tre Montgomery, som gracerna kransa, Hymensbyst i en
park (National gallery) och mrs Siddons, framställd
som sorgespelets sånggudinna på sin tron. Bland hans
damporträtt äro sådana mästerstycken som Nelly O’Brien
(sittande rätt en face med en pudel i knäet), mrs
Carnac (båda i Wallacegalleriet), hertiginnan af
Devonshire lekande med sin lilla dotter, och bland
barnporträtt Oskuldens ålder (National gallery)
och den lilla prinsessan Sofia Matilda (ligger
framstupa jämte en hund). R. står dock högst i sina
mansporträtt, som ofta nog äro individualiserade med
största skärpa, fyndighet och säkerhet. Många af hans
yppersta verk finnas i privatsamlingar i England. Han
är dock rikt representerad i London i National
gallery (bl. a. ett själfporträtt; jfr fig.),
National portrait gallery, South-Kensingtonmuseet,
Wallacegalleriet, dessutom i Kaiser-Friedrich-museum
i Berlin (mrs Boone med dotter), Louvre (Master
Hase), Musée Jacquemart André i Paris, museet i
Bruxelles m. fl. Nationalmuseum i Stockholm eger
ett
porträtt af Th. Mills (måladt omkr. 1773. -R. målade
sex porträtt af sir Th. Mills). R:s svenske
lärjunge, K. F. v. Breda, målade 1791 hans
porträtt (Konstakademien). R. var en af sin tids
främsta teoretiker i hvad, som rörde konsten. Han
skref artiklar i Johnsons tidskrift "The idler"
(1758). Efter en resa till Holland och Belgien 1781
skref han en vacker bok om nederländsk konst. De 15
"discourses" öfver måleri han som akademiens president
höll vid dess årshögtider utkommo 1778 och 1905;
hans samlade skrifter utkommo 1801 (3 dlr, flera
uppl.). - Jfr monografier af Leslie och Taylor (2
dlr, 1865), Stephens (1866), Conway (1868), Chesneau
(1887), Phillips (1893), W. Armstrong (1901, mindre
uppl. 1905), Gower (1902), Boulton (1905), Ortlepp
(1907), F. Benoit (s. å.) och M. Osborn (1908). G-g N.

Reynolds [re^elds], John Hamilton, engelsk skald,
f. 1796, d. 1852, lät 1814 trycka två band dikter,
följda af flera senare band, i hvilka han visar sig
påverkad af bl. a. Byron, Wordsworth, Shelley och
Keats, hvilken sistnämnde var hans nära vän.

Reyscher [ra’j-], August Ludwig, tysk rättslärd,
f. 1802 i Württemberg, d. 1880, blef 1837 professor
i tysk och württembergsk rätt vid Tübingens
universitet, men afsattes 1851 till följd af sin
oppositionella hållning i ständerkammaren och egnade
sig sedermera åt advokatverksamhet. 1871-72 var han
ledamot af tyska riksdagen. R:s förnämsta verk är Das
gemeine und württembergische privatrecht (1836-42;
2:a uppl., 3 bd, 1846-48). Han utgaf vidare bl. a. en
samling af Württembergs grundlagar (3 bd, 1828-30)
jämte en historik af detta lands författning. R:s
Erinnerungen utkom 1884.

Rez-de-chaussée [rectejåse], fr. ("jämnhöjd med
landsvägen"), jordvåning, bottenvåningen i ett hus.

Rezek, Anton, österrikisk historiker och politiker,
f. 13 jan. 1853 i Neuhaus i Böhmen, promoverades 1875
till filos. doktor i Prag samt blef 1882 e. o. och
1888 ordinarie professor i österrikisk historia
vid tjechiska universitetet därstädes. R. blef
1896 ministerialråd och 1897 afdelningschef i
österrikiska undervisningsministeriet samt var
jan. 1900-juli 1903 minister utan portfölj i Körbers
ministär. Af hälsoskäl nedlade han 1906 sitt mandat
i bömiska landtdagen och drog sig tillbaka till
privatlifvet. Bland R:s historiska arbeten märkas
Geschichte der regierung Ferdinands I in Böhmen
(1878), Die geschichte Böhmens und Mährens zur zeit
Ferdinands III bis zur beendigung des dreissigjährigen
krieges och en endast på tjechiska utkommen öfversikt
öfver Böhmens och Mährens historia i nyare tid
(1892-94).

Rezia, astron., en af småplaneterna.

Reznicek [re;snitsek], Emil Nikolaus von, friherre,
österrikisk tonsättare, f. 1861 i Wien, studerade
juridik i Graz, men öfvergick till musikstudium och
utbildades vid Leipzigs konservatorium, hvarefter
han var teaterkapellmästare i olika städer och under
sju år egnade sig åt komposition i Prag. Han var
1896-99 hofkapellmästare i Mannheim, inrättade 1902
"orkester-kammarkonserter" i Berlin, blef där 1906
lärare vid Scharwenka-konservatoriet och 1909
kapellmästare vid Komiska operan. Han har äfven
uppträdt som gästdirigent. Af R:s operor vann Donna
Diana (1894) ansenlig framgång genom finhet i arbetet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>