Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhamnoxantin - Rhamnus. Brakvedssläktet - Rhamnus, forngrekisk landtkommun - Rhamphastus. Se Pepparätarna - Rhamphorhynchus. Se Pterosauria - Rhandeia - Rhaphania. Se Ergotism - Rhapis - Rhapsodi. Se Rapsodi - Rhapsodomanti - R. Hart. - R. Hartm. - Rhat. Se Ghat. - Rhazes (eg. Abu Bekr Muhammed Ben Zakarijja el-Rhazi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rhamnoxantin, kem., dets. som frangulin
(se Frangula).
Rhamnus L., Brakvedssläktet, bot.,
farm., ett till fam. Rhamnaceæ hörande släkte af
buskar eller låga träd med spiralställda eller
motsatta blad och små gröna eller hvitaktiga,
tvåkönade eller polygama blommor i knippen eller
ensamma i bladvecken. Foderbladen äro 4—5,
kronbladen lika många eller saknas. Ståndarna äro
4—5, fria, lika långa. Frukten är en klotrund,
slutligen svart stenfrukt med 4 eller 2 frön. I Sverige
förekomma i skogar och skogsängar 2 arter: R.
cathartica L., vägtorn, getapel, samt R.
frangula L., brakved. Den förra är ett lägre träd
eller en högre buske, som har små 4-taliga,
vanligen enkönade gulgröna blommor i klasar,
utgående i bladskaftens närhet från de tornspetsade
grenarna; honblommorna sakna krona. Bladen äro
snarlika små äppelblad, ovala, spetsiga, finsågade.
Den mogna stenfrukten är svart och innehåller 4
frön. Frukterna användas, dock numera ej hos oss,
i medicinen för samma ändamål som bark af R.
frangula L. Saften ur den färska barken har varit
ett folkmedel mot "torsk", "tröske" hos barn,
hvaraf de svenska namnen "tröske", "troske",
"torske" och "toste" för släktet Rhamnus torde ha
uppkommit. Se f. ö. Frangula med fig. —
Släktet omfattar omkr. 100 arter, till största delen
förekommande i norra tempererade zonen. Frukter och
bark af många arter äro afförande, hvarför flera af
dem användas i medicinen, utom de båda svenska
arterna särskild R. purshiana (se Frangulabark).
Bladen, barken och i synnerhet frukterna
af flera arter innehålla gula eller gröna färgämnen,
som äro af teknisk betydelse (se Gulbär och
Saftgrönt). Träkol af R. frangula är
synnerligen lämpligt till krutberedning.
O. T. S. (G. L—m.)
Rhamnus (grek. Pauvovg], forngrekisk
landtkommun (demos) i nordöstra delen af Attika invid
Euripossundet. Orten egde betydelse dels genom
sin fästning, dels genom ett åt Nemesis
(hämndgudinnan) helgadt tempel med en af Fidias eller
af Agorakritos (se d. o.) utförd kolossalbild af denna
gudinna. Af båda dessa byggnader finnas betydande
fornlämningar. Tätt intill Nemesistemplet ligga
ruinerna af ett mindre tempel i äldre stil, sannolikt
det af perserna förstörda Nemesistemplet. Vid en
1891 af arkeologiska sällskapet i Aten företagen
utgräfning i detta tempel påträffades bl. a. en nästan
fullständigt bibehållen, från 4:e årh. f. Kr. härrörande
kolossalbild af gudinnan Themis. Orten heter
nu Ovriokastro.
A. M. A.
Rhamphatus, Rhamphastidæ, zool. Se
Pepparätarna.
Rhamphorhychus, paleont. Se Pterosauria.
Rhandeia (Randeia), fornarmenisk fästning
vid Arsanias (nu Murad Su, Östra Eufrat), nära
Charput, där under kejsar Nero den romerske
fältherren Cæsennius Pætus efter sin marsch från
Kappadocien för att skydda det af parterna hotade
Armenien hade 62—63 e. Kr. slagit vinterläger
för sina legioner. Innan detta var färdigt företog
han en framstöt öfver Taurus mot s. för att rensa
trakten kring hufvudstaden Tigranocerta från fiender,
men drog sig skyndsamt tillbaka för den
anryckande parterkonungen Vologeses, sedan han
låtit besätta passen. Det oaktadt bröt Vologeses
genom passen och tvang Pætus att kapitulera och
utrymma Armenien. Henderson ("Journal of
philology", 1899) tror sig ha återfunnit R. i ruinerna
af en fornarmenisk borg på en basaltklippa i Murad
Su 1,5 km. ofvanför Peri Sus mynning.
Rhaphania, med. Se Ergotism.
Rhapis L., bot., palmsläkte af underfam.
Coryphoideæ, med 5 arter i Öst-Asien, som ha solfjäderslika
blad och genom utlöpare ett buskartadt växtsätt.
R. flabelliformis från Japan odlas ofta som
prydnadsväxt.
G. L—m.
Rhapsodi. Se Rapsodi.
Rhapsodomanti (jfr Rapsod och Mantik),
grek., spådom med tillhjälp af en vers e. d., som
blicken slumpvis faller på, då en bok slås upp
godtyckligt. Särskildt bibelspråk ha användts på
detta sätt.
R. Hart., vid växtnamn förkortning för Robert
Hartig (se Hartig 3).
R. Hartm., vid latinska djurnamn förkortning
för Robert Hartmann (se d. o.).
Rhat. Se Ghat.
Rhazes (eg. Abu Bekr Muhammed Ben
Zakarijja el-Rhazi), arabisk läkare, f.
850 i Raj (persiska provinsen Korasan), d. 932,
började i sitt 30:e år studera medicin i Bagdad
under ledning af en berömd judisk, till islam
öfvergången läkare, Ibn Zein et-Tabari, hvarefter
han återvände till sin födelsestad. Där vann han
snart stort anseende, så att han kallades till
kalifens hof i Bagdad och förordnades till föreståndare
för sjukhuset där. Hans rika kunskaper och stora
skicklighet förvärfvade honom namn af sin tids
Galenos, och hans rykte samlade till honom lärjungar
i mängd. — R. utöfvade jämte sin praktik och
undervisning en omfattande litterär verksamhet. Man
uppger, att han skulle ha författat 237 större
och mindre skrifter, men dessas äkthet är ingalunda
fastställd. Till vår tid ha af dem kommit 37, och
af dessa ha endast 7 utgetts i tryck (6 blott på
latin, 1 på originalspråket och med latinsk öfv.).
Den mest omfattande af dessa är el-Hawi, en af R:s
lärjungar efter hans död kritiklöst redigerad
samling af hans efterlämnade handskrifter. Ett annat
viktigt arbete är Kitâb altibb Almansuri (Liber
medicinalis Almansoris), som i 10 böcker innehåller en
öfversiktlig, väl ordnad framställning af hela
läkarkonsten. Den nionde boken var under hela medeltiden
en mycket använd lärobok och kommenterades
flitigt. Intressantast är dock R:s skrift om kopporna
(Liber de variolis et morbillis), som utgör den
äldsta kända skriften öfver denna sjukdom. — "Ehuru
fullständigt hängifven Galenos’ läror, representerar
R. likväl i praktiskt hänseende mera än de fleste
öfrige arabiske läkarna Hippokrates’ empirisk-rationella
ståndpunkt, och dennes företrädesvis dietetiska
terapi har tydligen varit hans förebild. Vidare
har R. grundligt och likaledes efter hippokratiska
grundsatser bearbetat läran om sjukdomarnas symtom
och prognos samt grundlagt det höga anseende
de arabiske läkarna egde som prognostiker. Hans
mest betydande verk och en glanspunkt i arabernas
hela medicinska litteratur är dock skriften om
kopporna, som ådagalägger sin författares själfständighet,
alldenstund han där icke hade Galenos att lita
till och i afseende på behandlingen var hänvisad till
sina egna iakttagelser och rön" (Haeser).
R. T—dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
