Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 75-76 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhea - Rhea. 1. Astron. - Rhea. 2. grek. myt. - Rhea. 3. Zool. Se Nanduerna - Rhea Silvia (Rea Silvia) - Rheda, lat. - Rheda, stad - Rheede (Reede) tot Drakenstein, Hendrik Adrian van - Rhegas, Rhigas, Konstantinos - Rhegion

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rhea. 1. Astron. En af småplaneterna; en af planeten
Saturnus’ månar (se Saturnus). — 2. (Grek. Pea
1. Pén äfven Peia), grek. myt., en dotter till
Uranos (himmelen) och Gaia (jorden), syster till
Okeanos, Koios, Kreios, Hyperion, lapetos, Theia,
Themis, Mnemosyne och Kronos, hvilken sistnämnde äfven
blef hennes gemål. Hon var med honom moder till Zeus
och de andre olympiske öfvergudarna samt följaktligen
stammoder för hela den olympiska gudaskaran. I
denna sin egenskap af gudamoder omnämnes hon redan
af Homeros och Hesiodos, men tycks icke ha intagit
någon mera betydande plats i grekernas gudsdyrkan. Vid
beröringen med asiatiska religionsformer sammansmälte
den grekiska R. med den asiatiska Kybele (Cybele)
l. Kybebe, det alstringsrika naturlifvets
mäktiga gudinna, som i många delar af Mindre Asien
var föremål för en entusiastisk dyrkan. En af de
äldsta hufvudorterna för R. Kybeles dyrkan synes ha
varit Galatien, där hon i staden Pessinus vid foten af
berget Dindymos (däraf gudinnans binamn Dindymene)
egde ett urgammalt tempel med hennes enligt sagan från
himmelen nedfallna bild. Denna gudstjänst förestods af
kastrerade präster, kallade galli, och hade en i hög
grad passionerad karaktär med plötslig öfvergång från
den vildaste fröjd till den vildaste smärta, hvilken
ofta tog sitt uttryck i våldsamma stympningar. En
liknande dyrkan egnades denna gudinna i Frygien,
där hennes präster kallades korybanter (se d. o.),
och i Troas vid berget Ida, där hon tänktes omgifven
af idaiska daktyler (se Daktyl 1).


Gudamodern Rhea (den sittande gestalten), attisk
relief.

Inom Grekland dyrkades R.
hufvudsakligen på Kreta, där hennes följe utgjordes
af kureter (se d. o.), ofta förblandade med de
frygiske korybanterna. I deras hägn säges hon ha
lämnat sin nyfödde son, Zeus, då hans fader, Kronos,
ville uppsluka honom, såsom han förut gjort med sina
öfriga barn. Emedan gudinnans helgedomar i
allmänhet befunno sig på eller invid höga berg,
benämnes hon äfven "bergsgudinnan" (Oreia), likasom
hon efter de olika hufvudorterna för hennes dyrkan
betecknas som den frygiska, idaiska, berekynthiska,
pessinuntiska gudinnan o. s. v. I Rom infördes
hennes dyrkan omkr. 205 f. Kr. Hon dyrkades där
under namn af Magna mater ("den stora modern"),
och till hennes ära firades festen Megalesia (se
d. o.) l. Ludi megalenses. Af den bildande konsten
brukar R. framställas som en majestätisk kvinna
med en murkrona på hufvudet och handpuka (tympanon)
som attribut och sittande på en af lejon omgifven
tron eller åkande på en af lejon dragen vagn (se
fig. och jfr fig. till art. Kureter). — 3. Zool. Se
Nanduerna. 2. A.M.A.

Rhea Silvia (Rea Silvia), enligt fornsägnerna moder
till Romulus och Remus.

Rheda (Reda; eg. ett galliskt ord), lat., fornromersk
större vagn (resvagn) med 4 hjul och flera sitsar. Jfr
fig. 2 i art. Postväsen.

Rheda, stad i preussiska reg.-omr. Minden
(Westfalen), vid Ems. 3,924 inv. (1910). Furstens af
Bentheim-Tecklenburg residens och stamslott.

Rheede (Reede) tot Drakenstein, Hendrik Adrian
van, nederländsk botanist, f. 1637 i Utrecht,
d. 1691 (eller 1692), blef kommissarie i Surate
och generalguvernör öfver Malabarkusten. Han
utgaf det floristiska jätteverket Hortus indicus
malabaricus, continens regni Malabarici apud Indos
celeberrimi omnis generis plantas (12 bd fol.,
794 pl., 1678—1703) med namn på latin, arabiska,
malajiska och hindustanska; taflorna målades af
missionären pater Matthæus, och det hela redigerades
förnämligast af missionären Joh. Casearius.
C. Lmn.

Rhegas [ri-], Rhigas, Konstantinos, nygrekisk
politiker och skald, vanligen kallad Feraios (från
Ferai), f. 1760, d. 1798, uppväxte i Konstantinopel,
där han vid unga år blef sekreterare hos Alexander
Ypsilantis. 1786 öfvergick han till valakiske
hospodaren Maurogenes’ tjänst, blef sedan tolk
vid franska konsulatet i Bukarest och skref
vid denna tid sin grekiska efterbildning af
marseljäsen, som blifvit vida känd genom Byrons
bearbetning. Samtidigt bildade han
hetairian (se Hetairia 2). Den franska revolutionen fann i
honom en varm anhängare, då han hoppades, att den
skulle återverka på frihetskänslan i Grekland. 1793
eller tidigare flyttade han sina bopålar till Wien,
där han organiserade ett mot Turkiet revolutionärt
förbund och arbetade på att höja den grekiska
odlingen genom öfversättningar från västerländska
författare; han samlade äfven grekiska folkdikter
af fosterländskt innehåll, som i handskrift spredos
i de grekisktalande länderna. R. begaf sig 1796
till Venezia för att underhandla med Bonaparte,
förråddes af en landsman, utlämnades af österrikarna
åt turkarna och vardt skjuten. R. skref, i motsats mot
den tidens bildade greker, på folkspråket. Greklands
frihet och utveckling voro i hög grad, för att
begagna hans egna ord, "den frukt, hvars frön han
hade sått". Biografier bl. a. af C. Perrhaivos
(1860), mrs Edmonds (1890) och Sp. Lampros (1892).
J. C.

Rhegion (grek. ’Pfyiov, lat. Rhegium], forntida
betydande stad på sydvästra spetsen af Italien,
inom de forne bruttiernas land (nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>