- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
87-88

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhen - Rhenanus, Beatus (eg. Bild von Rheinau) - Rhen-Bajern. Se Rhen-Pfalz - Rhendepartementen - Rheneia - Rhenen - Rhenfrankiska. Se Fornhögtyska - Rhenförbundet. 1. Försvarsförbund från 1658

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stället (30 m.) är midtemot Loreleiklippan; vid
Düsseldorf är djupet 16 m.

Den vattenmassa, som R. för, har beräknats vara,
omedelbart ofvanför dess delning i flera armar,
2,130 kbm. i sekunden (10-årigt medium).

Laxfiskena i R., hufvudsakligen mellan Bacharach
och S:t Goar, ha länge åtnjutit ryktbarhet,
men afkastningen har betydligt minskats efter
ångbåtarnas tillkomst. Dessutom fångas stör,
nejonögon, gädda och karp. Något guld nedföres
från Alperna och Schwarzwald, men i så ringa
mängd, att afkastningen ej lönar arbetet. R:s
och flera dess bifloders stränder äro hemorten
för de berömda renska vinerna (se Rhenviner).
R. är ryktbar äfven i poesien och konsten. –
Litt.: "Der Rheinstrom und seine wichtigsten
nebenflüsse, hydrographisch, wasserwirtschaftlich
und wasserrechtlich dargestellt" (1890; utg. af
Badens centralbyrå för meteorologi och hydrografi),
Chr. Eckert, "Rheinschiffahrt im XIX. jahrhundert"
(1900), Fr. Wickert, "Der Rhein und sein verkehr"
(1903), och E. Gothein, "Geschichtliche entwickelung
der Rheinschiffahrt im 19. jahrhundert" (s. å.).
J. F. N.

I politiskt hänseende har R. alltid spelat en stor
roll. Mellan germanerna och romarna utgjorde R. i
200 år ett bålverk. Augustus och hans efterträdare
uppförde skansar vid R., och en stor del af de
romerska legionerna låg beständigt i garnison
där. Under denna tid gjorde den vänstra l. romerska
stranden jättelika framsteg i civilisation. De
underbara romerska fornlämningarna vid Trier
och annorstädes, de romerska vägarna, broarna och
akvedukterna bära tydligt vittne om de fördelar Rhen
trakterna skördade af det romerska väldet. Denna
romerska civilisation uppslukades emellertid af
den germanska folkvandringens vågor. Under Karl den
store, hvars förnämsta residens var Aachen, började
Rhendalens kultur åter uppblomstra, och resultaten
kunna ännu skönjas i de storartade byggnadsverken från
denna period. Vid delningen af Karl den stores rike
(843) bildade R. gräns mellan Tyskland och Lothringen,
men 870 kom floden helt och hållet inom Tyskland. I
nära 800 år var förhållandet så, och Tyska rikets
gräns sammanföll mer eller mindre med Rhônelinjen. Men
i Frankrike kvarlefde idén om, att R. hörde till
landets "naturliga gränser": Cæsar hade ju uttalat,
att Gallien sträckte sig till Pyrenéerna och R. Ett
stort steg till denna tankes förverkligande togs,
då Frankrike genom westfaliska freden fattade
fast fot vid öfre R.; i Rijswijksfreden (1697)
erkändes R. som gräns mellan Tyskland och Frankrike
från Basel till trakten af Germersheim. I hela sin
utsträckning blef det franska idealet förverkligadt
genom freden i Lunéville (1801), då hela vänstra
Rhenstranden från Basel till Emmerich afträddes
till Frankrike. Wienkongressen (1814-15) återgaf åt
Tyskland nedre Rhendalen; men tyskarna ville ha mera
("Sie sollen ihn nicht haben, den freien deutschen
Rhein" hette det med afseende på fransmännen), och
genom Elsass’ och Lothringens förening med Tyskland
1871 blef R. ännu en gång "Tysklands flod, icke
Tysklands gräns". I krigshistorien har R. alltifrån
den tid (55 f. Kr.), då Cæsar, ovisst hvar, slog
sin ryktbara pålbrygga öfver floden,
spelat en framstående roll. Den utgör nu Tysklands
viktigaste försvarslinje mot väster, och dess
betydelse i detta afseende var ännu större, innan
Tyskland förvärfvade sig den starka västgräns,
som det för närvarande eger. Rhenlinjens betydelse
ökas ytterligare genom en rad starka fästningar:
Neu-Breisach, Strassburg, Mainz, Koblenz, Köln
och Wesel. Jfr K. J. Simrock, "Rheinsagen" (10:e
uppl. 1891) och W. O. v. Horn, "Der Rhein; geschichte
und sagen seiner burgen, abteien, klöster und städte"
(4:e uppl. 1893).
(N. H-tz.)

Rhenanus, Beatus (eg. Bild von
Rheinau
), tysk humanist, f. 1485 i Schlettstadt (Elsass), d. 1547
i Strassburg, studerade vid Paris’ universitet
och knöt i Basel vänskap med den berömde Erasmus,
hvars samlade skrifter han sedermera redigerade (i
8 bd, 1540-41). R. utmärkte sig som en omsorgsfull
häfdaforskare i arbetet Rerum germanicarum libri
III (1531). Han utgaf skrifter af flera humanister,
editioner af antika författare, bl. a. Curtius (1518),
Vellejus Paterculus (1520), hvilken sistnämnde först
af R. drogs fram i ljuset, Tacitus (1533) och Livius
(1535). Därjämte utgaf han Tertullianus’ och Origenes’
m. fl. kyrkofäders arbeten. Se arbeten af Horawitz
(1872 och 1874) och Knod (1889).

Rhen-Bajern. Se Rhen-Pfalz.

Rhendepartementen kallades till 1871 de östligaste
departementen i Frankrike, hvilka, med undantag af
territoriet Belfort, i Frankfurtfreden afträddes
till Tyskland. Departementet Haut-Rhin [å rä]
motsvarade ungefär nuv. Ober-Elsass och Bas-Rhin [ba rä] Unter-Elsass. Territoriet Belfort är nu
departement under namnet Haut-Rhin (se Belfort 1).

Rheneia, ö bland Cykladerna. Se Delos.

Rhenen, kommun i nederländska prov. Utrecht vid
Rhens norra strand. 6,097 inv. (1909), inberäknadt
köpingen R., vid järnvägen Amersfoort-Nijmegen.
J. F. N.

Rhenfrankiska. Se Fornhögtyska.

Rhenförbundet (ty. Rheinbund). 1. (Fr. Alliance
du Rhin
) Ett försvarsförbund, som, riktadt emot
Österrike och Spanien, på initiativ af kurfurst
Johan Filip af Mainz och under fransk medverkan 15
aug. 1658 afslöts emellan kurfurstarna af Mainz
och Köln, pfalzgrefven af Neuburg, hertigarna af
Braunschweig, Celle och Hannover, landtgrefven af
Hessen och konungen af Sverige i hans egenskap
af tysk riksfurste. De förbundne förpliktade
sig att med vapenmakt upprätthålla westfaliska
fredens bestämmelser och att hindra genomtåg af
trupper, som skulle kämpa mot Frankrike eller dess
bundsförvanter. 16 aug. s. å. tillträdde Frankrike
förbundet, som sedermera omfattades af äfven andra
furstar, bl. a. kurfurstarna af Brandenburg och
Trier. Det upplöstes 1667. Litt.: Joachim, "Die
entwicklung des rheinbundes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free