Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhône
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning strömmar floden genom den 120 km. långa,
i bottnen 3 km. breda, mellan Penninska alperna i
s. och Bernalperna i n. nedsänkta längddalen i öfre
Valais, hvars sidodalar tillföra den en mängd från
trånga klipportar nedstörtande glaciärbäckar. Nära
Martigny (460 m.) vänder R. sig mot n. v., genombryter
vid S:t Maurice det smala nu starkt befästa passet
(Porte du R.) mellan Dent du Midi och Dent du Morcles,
hvarefter den som gränsflod mellan Valais och Pays de
Vaud flyter genom en bred alluvialslätt, som den själf
bildat genom sina aflagringar i Genèvesjön, hvilken
förr sträckt sig ända till Martigny och fortfarande i
sin östra del uppgrundas af flodens rika slammassa. I
denna sjö utfaller R. med tre armar. Längden dit
utgör 194 km. Vid Geneve lämnar R. som en klar,
blå ström åter sjön, men grumlas snart åter af den
fr. v. inströmmande, våldsamma Arve och slingrar
sig i sydvästlig riktning genom kantonen Genèves
bergland. Sedan den inkommit på franskt område genom
en trång klyfta vid Fort de l’Écluse, banar den sig väg
mellan Grand Credo, Juras ändbastion, och Mont Vuache,
tillhörigt Savojens alper. Omkr. 5 km. längre ned,
vid Valserines inflöde, befinner sig det ryktbara
Perte du R., en delvis underjordisk passage, som genom
sprängningar numera utvidgats. R. vänder sig tvärt åt
s. i Jurabergens riktning, bryter sig väg genom bergen
mot s. v. ända till Montagne d’Izieu och bildar där en
spetsig vinkel, i det den vänder sig mot n. v. Sedan
floden genombrutit de västra Jurakedjorna, inträder
den på Bresses tertiärbäcken, där den flera gånger
förändrat riktning, upptar fr. h. Ain, delar sig i
flera armar, men samlar åter sitt vatten i en bädd,
innan den vid foten af Cevennerna på 162 m. höjd
förenar sig med Saône och antar dennas riktning
mot s., som den sedan bibehåller till sitt utlopp i
Lionbukten. Innesluten t. h. af Cevennerna, t. v. af
Alpernas sista afsatser, öppnar sig nedre Rhônedalen
först vid Pont S:t Esprit, sedan floden med sig
förenat Isère och Drôme fr. v. samt Ardèche fr. h.,
och vid Avignon vidgar den sig till en bred slätt,
fordom en hafsvik, som fyllts af flodens aflagringar,
i hvilken den dittills snabba och djupa strömmen
mellan låga stränder sakta flyter fram i sin genom
aflagringar grunda bädd. De nämnda bifloderna äro,
med undantag af Durance, i allmänhet obetydliga,
men bli stundom fruktansvärda genom de vattenmassor
de kunna nedföra från bergen. Vid Fourques, strax
ofvanför Arles, 40 km. från hafvet, på 2 m. höjd,
börjar deltat, i det floden där delar sig i två hufvudarmar,
en västlig, Petit R. l. Rhodanet,
som åter delar sig i R. vif (kanaliserad) och R.
mort, och en östlig, Grand R., som för 86 proc.
af vattenmassan och åter utsänder några obetydliga
armar. Grand R. är i hela sin längd omgifven af
starka dammar. En mängd sumpiga och igengrundade laguner,
dammar och döda flodarmar såväl i den mellan de
båda hufvudarmarna belägna ön Camargue som i Crau
på östra sidan och på slätten kring Aigues-Mortes
v. om Petit R. vittnar om, att floden ofta växlat
bädd. Flodområdet omfattar 98,885 kvkm., hvaraf 90,600
kvkm. tillhöra Frankrike. Flodlängden utgör 812 km.,
hvaraf Genèvesjön omkr. 72 km. och omkr. 550 km. i
Frankrike. Såväl bredden som fallet är mycket
olika. I Jurabergen är floden flerstädes mindre
än 50 m. bred, vid Valence 670, vid Arles 1,600
m. bred. Fallet är ofvanför Genèvesjön i medeltal 8
m. pr km., mellan Genève och Lyon 1 m. pr km.; från
Lyon till Isère (98 km.) faller den 55 m., från Isère
till Drôme (29 km.) 17 m., från Drôme till Ardèche (61
km.) 50 m. och från Ardèche till Durance (55 km.) 27
m. Vid årets lägsta vattenstånd för floden vid Arles
endast 550 kbm. vatten i sekunden, i medeltal under
året 2,000–2,200 kbm. i sekunden, men vid högvatten,
som genom sin våldsamma framfart ofta anställer stor
skada, ända till 10–12 tusen kbm. Likväl skulle
de skador R. kan anställa vara betydligt större,
om ej Genèvesjön vore en viktig regulator och om
alla bifloderna hade sitt högvatten samtidigt. Trots
sin stora vattenmassa bär R. få fartyg. Flodbädden är
alltför ojämn, strömmen för häftig, och nedanför Arles
afsätter den alltför mycket alluvium, för att fartyg
med lätthet kunna passera den. På romarnas tid stod
Arles, som då låg närmare hafvet än nu, i förbindelse
därmed genom strandsjöar, genom hvilka Marius
gräfde en kanal, Fossæ Marianæ. Försök att upprensa
en segelbar hufvudkanal genom deltat rakt fram till
hafvet ha misslyckats, dels emedan bankarna ej förts
nog långt ut, dels emedan Medelhafvets tidvatten ej är
starkt nog att bortföra flodens slam. 1802-32 byggdes
en 47,4 km. lång kanal från Arles till Bouc på östra
sidan af Fos-viken (som har sitt namn efter Fossæ
Marianæ), men den har nu endast 2 m. djup. 1871
fullbordades en 4 km. lång, 6 m. djup och 60 m. bred
kanal från Tour S:t Louis på vänstra stranden af Grand
R. till Anse de Repos vid Fos-viken. Från Beaucaire
utgår en kanal till Aigues-Mortes och från Arles
och S:t Remy kanaler till nedre Durance. Slutligen
håller en kanal på att anläggas från R. till
Marseille (se d. o., sp. 1067-68). Äfven med andra
flodsystem är R. förenad medelst kanaler. Med Rhen
är Rhôneområdet förenadt genom Rhen-Rhônekanalen (se
d. o.), med Loire genom Canal-du-Centre (se d. o.),
med Seine genom Canal de Bourgogne (se Burgundiska
kanalen). Andra kanaler tjäna dels industrien,
såsom den lilla kanalen vid Perte du R., dels till
torrläggning eller bevattning af strandlandskapet och
till korrektion af strömmen. Rhônedalen är
berömd genom en mängd tjusande landskapsbilder,
med gamla minnesrika städer (Lyon, Vienne,
Valence, Orange, Avignon, Arles, Nîmes m. fl.).
Jfr Barron, ”Le R.” (1891), och Lenthéric, ”Le
R., histoire d’un fleuve” (2:a uppl. 1905).
(J. F. N.)
Rhône [rån], departement i sydöstra Frankrike,
bildades 1793 och omfattar delar af Lyonnais och
Beaujolais. 2,859 kvkm. 915,581 inv. (1911).
Saône och Rhône bilda departementets naturliga
gräns i ö. mot dep. Ain och Isère, i n. gränsar det
till Saône-et-Loire, i v. och s. till Loire. Departementet
tillhör nästan h. o. h. Rhônes flodområde.
Vattenskillnaden mellan denna flod och Loire,
belägen i västra delen af dep., utgöres af Monts
du Lyonnais, som fylla större delen af dep.
Jorden är stenig och endast måttligt bördig, med
undantag af några dalar, och lämnar knappt hälften
af den stora folkmängdens sädesbehof, men
däremot mycket vin. Departementets rikedom härrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
