Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhyzelius, Andreas Olavi - Rhätien. Se Rätien - Rhätikon. Se Rätikon - Rhätiska alperna. Se Alperna, sp. 698 - Rhätizit - Rhön - Ri, skpsb. - Ri, vägmått. Se Japan, sp. 1279 - R. I. - Ria, sp. geogr. - Ria, byggnad - Riad, Er-riad - Riaia - Rialto, Ponte di - Riant, Paul - Riario
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karolinska tiden, men hans betydande flit har sammanfört
ett material, som, kritiskt sofradt, gjort forskningen
i Sverige betydande nytta. R:s barn adlades under
namnet Odencrantz.
–rn. (E. M. R.)
Rhätien. Se Rätien.
Rhätikon. Se Rätikon.
Rhätiska alperna. Se Alperna, sp. 698.
Rhätizit, miner., smalstängliga, hvita eller af kol
gråa aggregat af cyanit (se d. o.) från Pfitsch i
Tyrolen och Schönberg i Mähren.
Ant. Sj.*
Rhön (Rön), berggrupp i mellersta Tyskland på gränsen
mellan bajerska reg.-omr. Unterfranken, preussiska
prov. Hessen-Nassau och det till storhertigdömet
Weimar hörande furstendömet Eisenach, begränsas af
Werra, som skiljer R. från Thüringerwald, och öfre
Fulda, Sinn och Frankiska Saale, som flyta v. om R.,
samt sammanhänger i s. med Spessart. Underlaget
utgöres af en triasplatå, som räcker till 630
m. höjd och öfver hvilken utbredt sig vulkaniska
bergarter, fonolit, basalt och trakyt, som uppstiga
i sällsamt formade käglor och kupoler och äfven i
gångar nedträngt i triasunderlaget. Gruppen delas
i en sydlig del (Hoher R.) och en nordlig (Vorder R.).
De största höjderna, hvilka alla ligga i Hoher R.,
äro Grosse Wasserkuppe (950 m.), Kreuzberg (931
m.) och Dammersfeld (925 m.). Kreuzberg är märkligt
därigenom, att kristendomen anses ha utgått därifrån
öfver Franken, sedan den helige Kilian 668 skall ha
planterat korset på dess kala topp. Till minne däraf
står ett träkors på platsen, och något längre ned
ligger ett franciskankloster med kyrka, som utgör
en mycket besökt vallfartsort. R. hade förr stora
bokskogar; nu finnas endast små rester kvar af dem,
och barrskogen har flerstädes aflöst bokskogen. R. är
vildt och ödsligt i sina högsta delar. Ofantliga
snömassor betäcka det om vintern; regn och dimmor
dränka om sommaren de skoglösa platåernas mossar och
gräsbevuxna marker. De stora mossarna ge berget en
prägel af enformighet. Industrien har hittills varit
föga utvecklad. Brunkolen, som brytas i berget,
ha af brist på kommunikationer ringa afsättning;
äfven torfmossarna ha föga bearbetats. Däremot
lämnar R. förträfflig lera för krukmakargods och
fajanser.
(J. F. N.)
Ri, skpsb., en smal, af rätvuxen och kvistfri
fur tillverkad ribba, som nyttjas vid
uppdragning af kroklinjer dels på ritningar,
dels såväl på fartygsutslag som på själfva
fartygskroppen. Rina ha, alltefter sina olika
användningssätt, högst olika dimensioner. Jfr Mall.
J. G. B.*
Ri, vägmått. Se Japan, sp. 1279.
R. I., förkortning för lat. rex imperator, konung
(och) kejsare, och it. riproduzione interdetta,
reproduktion förbjuden (på fotografier o. d.).
Ria, sp., geogr., flodmynning, namn på krokiga eller
kilformiga vikar vid diskordanta kuster, liksom
fjordarna under hafvet sänkta dalar, som vidgats
genom hafvets erosion. Namnet lånade Richthofen
från spanska nordvästkusten, där långsträckta,
om dalar erinrande vikar, kallade rias, med breda
mynningar tränga ända till 30 km. in i landet. Rias
ha i allmänhet mindre utsträckning än fjordarna och
skilja sig från dem genom sin jämna botten, emedan
de uppträda på kuster, som under istiden ej voro
begrafna under isen, hvarför de
ock i regel sakna den för fjordarna utmärkande
bottentröskeln utanför, öar finnas liksom i fjordarna,
ehuru i mindre skala. Typiska riaskuster ha Galicien i
Spanien, Bretagne, västra Corsica, sydvästra Irland,
Brasiliens östkust i närheten af Rio de Janeiro samt
Kinas sydkust s. om 30:e breddgraden.
Ria (af fi. riihi), byggnad, hvari fuktig säd
torkas genom upphettad luft (eldria) eller af
den fria luften (väderria). I den finska eldrian
torkas den hvarftals på stänger upplagda otröskade
säden genom den varma luft, som utströmmar
från en ugn, hvars af kullerstenar täckta hvalf
genomsläpper förbränningsgaserna och kvarhåller
deras värme. Genom torkningen, som tar 3–4 dagar,
och genom de desinficerande rökgaserna bevaras sädens
grobarhet, men de senare meddela äfven säden mörk
färg och röksmak, hvarför hvete ej torkas i dylika
rior. På grund af den stora vedåtgången användas
dylika rior numera ej i Sverige, men i stället,
om än mindre än önskligt vore, torkugnar af plåt
för tröskad säd. En sådan är den efter Hults
bruk benämnda viktoriarian. Äfven väderrior
eller mer eller mindre öppna byggnader, där
säden upplägges luftigt, så att den genomblåses
af vinden, användas föga, emedan sädens
uppläggning och nedtagning kräfver mycket arbete.
H. J. Dft.
Riad, Er-riad ("trädgårdarna"), vahhabiternas 1824
anlagda, välbefästa, nästan endast af krigare bebodda
hufvudstad, i Nedjd, Arabien, 10 km. s. ö. om den
af Ibrahim pascha 1818 förstörda staden Dera’ie
(se d. o.), omges af en stor palmlund vid foten af
Djebel Arid. Omkr. 20–25 tusen inv. Vid R. mötas
alla karavanvägarna till det inre Arabien.
(J. F. N.)
Riala, socken i Stockholms län, Åkers skeppslag. 8,626
har. 988 inv. (1914). R. bildar med Roslags-Kulla
ett pastorat i Uppsala stift, Sjuhundra kontrakt.
Rialto [ria’ltå], Ponte di, berömd bro i Venezia (se d. o.).
Riant [riã’], Paul, grefve, fransk historieforskare,
bibliofil, f. 1836 i Paris, d. 1888 i La Vospillière
(i schweiziska kantonen Valais), anställde grundliga
forskningar, bl. a. i Stockholms och Uppsalas
bibliotek (1863), öfver korstågens period och
egnade sin uppmärksamhet äfven åt de nordiska
folkens historia vid nämnda tid, hvarom ett
vittnesbörd föreligger i hans arbete Expeditions
et pèlerinages des scandinaves en Terre Sainte aux
temps des croisades (1865; "Skandinavernes korstog og
andagtsreiser til Palæstina", 1868). Vidare må nämnas
hans Inventaire critique des lettres historiques des
croisades (1880). Under sina sista år intresserade
R. sig mycket för Birgittaforskningen. Han var
en stor boksamlare och egde bl. a ett ovanligt
rikt bibliotek af äldre svensk litteratur. Detta
såldes till Yale university, hans öfriga boksamling
till Harvard. R. var led. af Franska institutet
(sedan 1880) och korresponderande led. af
Vitt. hist. o. ant. akad. (1865).
Riario, italiensk adelssläkt från Savona, som vann
anseende och inflytande genom Paolo R:s giftermål
med sedermera påfven Sixtus IV:s syster, Bianca
della Rovere. Deras son Pietro R., d. 1474,
blef 1471 kardinal och innehade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
