Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 141-142 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ribbert, Hugo - Ribbing, svensk adlig ätt - Ribbing. 1. Bengt R. - Ribbing. 2. Seved R. f. 1552 - Ribbing. 3. Bo R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ribbert, Hugo, tysk läkare, f. 1855 i Hohenlimburg,
blef 1878 med. doktor, 1880 docent och 1883
e. o. professor i patologisk anatomi och
allmän patologi i Bonn. Han kallades 1892 till
ord. professor i Zürich och öfvergick därifrån
1900 till Marburg, flyttade 1903 till Göttingen och
1905 till Bonn. Förutom smärre tidskriftsuppsatser
och afhandlingar har R. utgett Lehrbuch der
allgemeinen pathologie und der allgemeinen
pathologischen anatomis (1901; 4:e uppl. 1911),
Geschwulstlehre (1904), Beiträge zur entstehung
der geschwülste (1906-08), Das wesen der krankheit
(1909), Das karcinom (1911) och Die bedeutung der
krankheiten für die entwicklung der menschheit (1912).
R. T-dt.


Ribbing, gammal svensk adlig ätt, som med full
säkerhet kan ledas tillbaka till en Peder R. vid
midten af 1400-talet, för så vidt som denne var fader
till Knut R. (i slutet af 1400-talet häradshöfding
i Marks härad), ty från Knuts sonson Peder Svensson
härstamma alla nu lefvande grenar af ätten. Med
Peders son Kristofer introducerades ätten 1625
på riddarhuset. Två grenar af ätten ha erhållit
friherrlig värdighet. Den ena, friherrliga ätten R. af
Zernava (utgången på svärdssidan 1882, på kvinnolinjen
1909), härstammade från landshöfdingen Peder R. (se
R. 5), som 1654 utnämndes till friherre, den andra,
friherrliga ätten R. af Koberg (utg. på svärdssidan
1883), från landshöfdingen Bengt R. (f. 1686,
d. 1741), som 1731 upphöjdes i friherrligt
stånd. Bengts son Fredrik (se R. 9) blef 1778 grefve,
men grefliga ätten R. upphörde 1792, när hans ende då
lefvande son (se R. 10) dömdes förlustig adelskapet.

1. Bengt R., riksråd, f. "måndagen före
Margareta dag" 1541 på Fästerid i Älfsborgs län,
d. 9 juli 1594, framträder som politisk personlighet
egentligen vid början af Johan III:s regering, då
han 1568 jämte en annan utsågs till medhjälpare åt
öfverste befallningsmannen på Kalmar Anders Persson
Lilliehöök till Fårdala. På Kalmar vistades han äfven
de följande åren (möjligen med undantag af 1570-72)
till och med 1583, under hvilken tid han fick mottaga
åtskilliga uppdrag rörande slottet. 1582 utnämndes
han till lagman på Öland, och 1588 inkallades han i
riksrådet. Efter Erik Sparre erhöll han 1590 Dalarnas
och Västmanlands lagsaga och synes icke ha delat den
öfver de fleste öfrige rådsherrarna s. å. utbrytande
kungliga onåden. Hans namn saknas bland de rådsherrar,
hvilka voro närvarande vid mötet i Reval 1589,
och han var en af de förste, som underskref den nya
rådsed, hvilken Johan III affordrade rådsherrarna
1690 efter hemkomsten. Efter konung Johans död var
han en af de rådsherrar, som 1592 ingingo föreningen
med hertig Karl till styrelsens förande i Sigismunds
frånvaro. 1592-94 finnes R:s namn ofta i handlingarna
vid sidan af hertigens. Så underskref han 20 mars 1593
Uppsala mötes beslut och var med om rådets allvarsamma
föreställningar till Sigismund i nov. 1593 och maj
1594. Att döma
af en diktad berättelse om den personliga
misshandling, som R. skulle ha undergått vid ett
tillfälle af uppbrusning från hertigens sida, en
berättelse, som hvars upphofsman den sistnämnde
formligen lät anklaga Erik Stenbock, synes dock
förhållandet mellan R. och hertigen ha ansetts
mindre godt.

2. Seved R., den föregåendes broder, riksråd,
riksskattmästare, f. fastlagssöndagen 1552 på
Fästerid, d. 29 juni 1613, tjänade
redan 1580 vid Johan III:s hof. 1582 var
han bland dem, som undertecknade rådets och
adelns försäkran med afseende på stadgan om kunglig
och furstlig rättighet, och stod högt i konungens
ynnest, hvilket framgår bl. a. däraf, att han af
honom fick flera förläningar i Västergötland,
där han äfven 1588 skötte lagmanstjänst.
1591 utnämndes R.till Johans hofmarskalk.
I de följande inbördes striderna synes R.
i enlighet med sitt lynne till en början ha förhållit
sig, så vidt sig göra lät, neutral och användes 1594
af Sigismund att i Västergötland mottaga allmogens
skriftliga trohetsed. Senare ställde han sig dock
på hertigens sida. Man finner hans namn under
ständernas beslut i Söderköping 1595, i Arboga
1597 samt i Jönköping 1599, och han lär ha varit
en af dem, som utsåges till domare öfver rådsherrarna
i Linköping 1600, ehuru man saknar hans namn under
domen. 1604 blef han medlem af lagkommissionen
och representerade i denna det konungska elementet.
På sommaren s. å. fick han, dock utan att
ännu vara medlem af riksrådet, fullmakt att vara
"rickzens öffwerste rentemästare", med uppdrag
att hålla god "politieordning" och tillse att med
"riksens inkomst må desto upriktigere och troligare
tillgå". Vid 1605 års riksdag i Stockholm utsågs han
till bisittare i domstolen öfver Hogenskild Bielke,
men icke heller denna dom undertecknade han.
Mot slutet af året mottog han i förläning
åtskilliga gårdar, som förut tillhört den dömde.
Vid denna tid inkallades han äfven i rådet. Under
konungens frånvaro hösten 1605 skall R. ha varit
medlem af den då tillförordnade regeringen. 1606
var han en bland den våldsamme ärkebiskopen
Abraham Angermannus’ domare. 1607 utnämndes
han till lagman i Västergötland. Vid Karl IX:s
kröning 1607 officierade R. som riksskattmästare, på
hvilket ämbete han 1612 efter Gustaf Adolfs
tronbestigning fick bekräftelse. Genom
Karl IX:s testamente insattes han till medlem af
Gustaf II Adolfs kortvariga förmyndarregering.
Som riksskattmästare i de mest bekymmersamma tider
måste han ofta genom försträckningar ur egen
kassa fylla hvad som fattades i kronans. Han synes
ha varit en något långsam, men redbar och
ärlig man, om hvars juridiska kunskaper,
att döma efter de många befattningar af sådant
slag, som åt honom anförtroddes, samtiden synes ha
haft höga tankar. - Hans dotter Elisabet (f. 28 juni
1595, d. omkr. 1663) trädde 1620 i hemligt gifte
med hertig Karl Filip, Gustaf Adolfs broder, hvilken
hon skänkte en dotter (se Gyllenhielm 4).
Efter hertigens död (25 jan. 1622) ingick hon nytt
gifte, med sedermera landshöfdingen Knut Lilliehöök.

3. Bo R., den föregåendes broder,
riksråd, f. 21 okt. 1560 på Fästerid, d. i juli
1640, var 1584 i hoftjänst hos hertig Karl, blef 1590

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>