- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
147-148

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ribbing. 9. Fredrik R. - Ribbing. 10. Adolf Ludvig R. - Ribbing. 11. Sigurd R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen placerat honom, råkade han genom sin oböjlighet
stundom i ganska skarpa konflikter med konungen,
hvilket åter förskaffade honom änkedrottningens gunst,
och 1779 utnämndes han till änkedrottningens öfverste
marskalk. I denna egenskap fick han i uppdrag att
åvägabringa försoningen mellan Lovisa Ulrika och
hennes son, då drottningen låg på sitt yttersta. 1778
hade han upphöjts i grefligt stånd. "Han var en djärf
och orädd man, som ej vägde sina ord och ofta sade
mera, än han borde, något framfusig och frispråkig
både i allvar och gyckel" (Odhner).

illustration placeholder

10. Adolf Ludvig R., grefve, den föregåendes son,
konspiratör, f. 10 jan. 1765, d. l april 1843 i Paris,
studerade några år vid krigsakademien i Berlin,
gick 1782 i fransk krigstjänst, återkom i slutet af
1784 till Sverige och tjänstgjorde vid lifgardet,
hvarifrån han med titel af kapten tog afsked 1789
under förbittring mot konungen. Hans faders opposition
emot Gustaf III torde tidigt ha gett hans åskådning
en viss kungafientlig riktning. Andra orsaker till
ovilja emot konungen funnos äfven. Vid tillsättning
af en kompanichefsbefattning, som R. önskat erhålla,
blef han förbigången. Därjämte skall konungen varit
orsak till, att han gått miste om ett giftermål,
vid hvilket han fäst sina förhoppningar. Men
därtill kom den allmänna adliga förbittringen
mot konungens inkonstitutionella, godtyckliga och
slösande regemente. Vid riksdagarna 1789 och 1792
tillhörde R. de häftigaste oppositionstalarna på
riddarhuset. Troligen har R. ända sedan statskuppen
1789 umgåtts med planer till kontrarevolution och
hämnd. Då han af Horn på nyåret 1792 sammanfördes med
Anckarström, fann han i denne ett lämpligt verktyg,
och redan i jan. s. å. enades R. med Anckarström och
Horn på hans egendom Hufvudsta utanför Stockholm om
att röja konungen ur vägen. Efter återkomsten från
Gäfle riksdag sökte R. på allt sätt gå Anckarström
till handa och förbereda den revolution, som
man väntade. 15 mars hade de sammansvurne nytt
möte på Hufvudsta, då mordet definitivt beslöts
för följande dag. På middagen 16 mars befästes
beslutet hos Pechlin, och på aftonen utfördes, som
bekant, mordet. R. var en af de i svart domino klädde
sammansvurne, som vid mordtillfället omgåfvo monarken
(se vidare Anckarström 2). 18 mars arresterades
han, och 10 maj dömdes han till döden, en dom, som
dock 15 aug. mildrades till adelskapets förlust och
ständig landsflykt. Efter afresan från Sverige i
aug. 1792 vistades R. i Paris, i Schweiz (där han
knöt bekantskap med m:me de Staël, med hvilken han
länge underhöll en liflig brefväxling), på Själland
(1794-95) och sedan 1796 åter i Paris, där han
understödd af sina anförvanter i Sverige förde ett
angenämt och sorglöst lif i aristokratiens salonger
och gifte sig
(1799). Under landsflykten upptog han efter mostern,
Eva Helena Löwen, namnet de Leuven. 1809-10
bodde han med regeringens tillåtelse hos modern
i Bohus län. Sedan 1815 vistades han i Bruxelles
som medarbetare i tidningen "Le vrai libéral",
men utvisades 1820 på begäran af Fredrik Vilhelm
III af Preussen till följd af en skarp artikel,
var sedan som medarbetare i "Le courrier français",
den mest frisinnade af Frankrikes dagliga tidningar,
bosatt i Paris intill sin död. Ur R:s efterlämnade
anteckningar har El. Tegnér meddelat utdrag i
"Hist. tidskr." (1892). Jfr också en "studie" af
E. Wallis i "Illustr. tidn." (1891). Om R:s son se
Leuven, A. de.

illustration placeholder

11. Sigurd R., ättling i sjätte led
af en broder till R. 4, filosof, universitetslärare,
f. 22 okt. 1816 på Tagel, Mistelås socken, Småland,
d. 21 febr. 1899 i Uppsala, blef student i Uppsala
1835, egnade sig företrädesvis åt filosofiens studium,
aflade filos. kandidatexamen 1839, disputerade med
afhandlingen Anmärkningar vid premisserna till Kants
system
s. å. och promoverades till filos. doktor
s. å. Han kallades till docent i praktisk filosofi
vid Uppsala universitet 1843, sedan han utgett
den akademiska afhandlingen De conscientia morali
disquisitio
(s. å.). Vid professor E. A. Schröders
frånfälle utnämndes R. 1850 till professor i logik och
metafysik samt verkade med stort nit på denna plats
ända till 1885. Hans filosofiska åsikter voro starkast
påverkade af Platon och Leibniz och öfverensstämma
väsentligen med hans lärares, Geijers och Boströms,
men röja också i mycket kritisk själfständighet. Han
var en framstående föreläsare och utöfvade under
sin långa professorstid stort inflytande inom den
akademiska styrelsen. Bland hans många filosofiska
skrifter är hufvudarbetet Genetisk framställning af
Platos ideelära
(1858; tysk öfv. 1863-64). Detta
arbete är icke en "genetisk" framställning i den
bemärkelse, att man där lär känna någon fortskridande
utveckling inom Platons åsikter, utan R. utgår ifrån,
att dennes alla skrifter innehålla ett strängt
enhetligt system, hvars grundtankar blott i de
enskilda skrifterna framställas från olika synpunkter,
som gradvis logiskt förbereda den småningom alltmera
fördjupade och vidgade uppfattningen. Framställningen
utmärkes af ett ovanligt skarpsinne och var för
sin tid af framstående vetenskapligt värde. Af
R:s öfriga skrifter må här nämnas Om pantheismen
(1851), Försök till en framställning af spinozismens
hufvudsatser
(s. å.), Hvilket förhållande till den
positiva religionsläran utgör i våra dagar det för
speculationen indicerade?
(1859), Grundlinier till
anthropologien
(1861) och Grundlinier till logiken
(s. å.; 2:a uppl. af dessa båda 1870, 5:e uppl. 1879),
Om det absolutas begrepp (i "Ups. univ.’s årsskr.",
1861), Grundlinier till philosophiens historia (1864;
2:a uppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:25 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free