Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richardt, Ernst Kristian - Richborough - Richelieu. 1. Stad - Richelieu. 2. Champlainsjöns aflopp - Richelieu. 1. Armand Jean du Plessis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationella strömningar. Jämte Ploug och Hostrup står
R. som den tredje särskilde studentskalden. 1852
skref han det muntra sångspelet Deklarationen,
som gjorde stor lycka, äfven då det nio år senare
uppfördes på k. teatern. 1857 tog R. teologisk examen,
och 1860 utgaf han sin första samling Smaadigte
(9:e uppl. 1882), hufvudsakligen i lyrisk anda. 1864
följde Nyere digte (5:e uppl. 1875), starkt präglade
af de tunga stämningarna från krigsåret. R. hade
1861-62 rest utomlands och därunder besökt Rom och
Palestina och meddelade sina intryck i Det hellige
land. Dagbog og digte (1870; 3:e uppl. 1889). 1866-71
förestod R. en folkhögskola nära Roskilde, men
fann, att han ej passade för denna verksamhet,
och blef 1872 präst, sedan 1886 vid Vemmetofte
kloster. Han fortsatte likväl sin skaldeverksamhet
och utgaf efter hand flera nya diktsamlingar:
Texter og toner (1868), Billeder og sange (1874),
Halvhundrede digte (1878; 3:e uppl. 1884), Kantater
og digte (1880), Vaar og höst (1884) och Blandede
digte (1891) samt flera barnböcker, hvaribland de
roliga Billedtexter (1879). R. öfversatte äfven
Lenaus "Savonarola" (1876) och bearbetade Hauchs
sorgespel "Marsk Stig" till sångdramat Drot og marsk
(1878; 6:e uppl. 1910), som med Heises musik hade
utomordentlig framgång och ständigt hållit sig på
k. teaterns repertoar (till 1912 har det uppförts
92 ggr). R:s geografiska dikt Vort land (1889; 6:e
uppl. 1906, illustr. af Karl Larsen) väckte äfven
lifligt bifall genom sitt skälmska lynne och sin
varma fosterlandskärlek. Skaldestycket Fader vår
(1891) får heller ej glömmas. R:s Samlede digte
utgåfvos 1894-95 i 3 bd. Hvad som ger R:s diktning
dess egendomliga prägel är föreningen af godmodigt
skämt och djup religiositet samt en innerlig kärlek
till och fin uppfattning af naturen såväl som af
barns och djurs lif. Språket behandlar han med
talang och smak, och hans sällsynt musikaliska öra
låter honom med lätthet finna uttryck både för det
höga och det glada. R:s många kantater äro därför
särdeles lyckade, och tillfällighetspoesien fick hos
honom både en högre flykt och ett djupare innehåll.
E. Ebg.
Richborough [ri’tJbörö], den romerska fästningen
Rutupiæ, anlagd för att behärska södra inloppet
till den kanal, som skilde Isle of Thanet från
fastlandet (liksom Regulvium, nuv. Reculver,
vaktade den norra) och som bildade en regelbunden
vattenväg från norra Frankrike till London. R. var den
förnämsta landstigningsplatsen för romerska trupper
från Gallien. Den bäst bevarade delen af fästningen
är den omkr. 120 m. långa norra muren. Många tusen
romerska mynt samt sachsiska mynt och andra fornsaker
ha hittats vid R.
Richelieu. 1. [riJöliö’] Stad i franska
dep. Indre-et-Loire. Omkr. 2,300 inv. Denna nu af
murar omgifna stad var vid 1600-talets början
endast en by, men fick genom kardinal Richelieu, hvars
fädernegods låg där, stadsrättigheter 1631 och flera
privilegier, bl. a. frihet från "la taille" för det
första hundratalet hus, som där uppbyggdes. Det af
J. Lemercier uppförda slottet R. förstördes af La
bande noire under restaurationen. - 2. [ri’Jilo]
Champlainsjöns omkr. 130 km. långa aflopp till S:t
Lawrence, bildar jämte Champlainkanalen en viktig
samfärdsled mellan Hudson och S:t Lawrence.
Richelieu [riJöliö’]. 1. Armand Jean du Plessis,
hertig af R., kardinal, fransk statsman, f. 5
sept. 1585, troligen i Paris, d. 4 dec. 1642,
tillhörde en adlig släkt från Poitou; fadern,
François du Plessis, var länge en trogen anhängare
till Henrik III och utnämndes af denne till
"grand prévôt" af Frankrike, men hade vid sin död
(1590) redan förklarat sig för Henrik IV. Modern,
Suzanne de La Porte, tillhörde en borgerlig släkt;
morfadern var framstående advokat. - R. växte upp
på familjegodset Richelieu, studerade i Paris,
bestämdes så för den militära banan och inskrefs i
en militärakademi. Men 1603 inträdde han enligt sin
moders önskan i andliga ståndet för att åt familjen
bevara biskopsstiftet Luçon, som hans äldre broder,
Alphonse Louis R. (f. 1582, d. som kardinal 1653),
måste lämna, då han inträdde i chartreuseorden. Ännu
blott 21-årig, fick R. kunglig utnämning till biskop,
och 1607 bekräftade påfven hans värdighet. Han egnade
sig med nit åt sitt stifts skötsel, men med brinnande
ärelystnad föresatte han sig redan tidigt att spela
en politisk roll. Efter att förgäfves ha gjort sig
påmint vid tronskiftet 1610 väckte han uppmärksamhet
som talare vid generalständernas sammanträde 1614. Han
vann Marias af Medici och hennes gunstling Concinis
ynnest och kallades nov. 1616 till statssekreterare
för utrikes- och krigsärenden. Då Maria 5 månader
senare störtades, måste R. återvända till sitt
stift. 1618 förvisades han till Avignon. Men då Maria
påföljande år inlät sig i stämplingar med missnöjda
stormän, beslöt Ludvig XIII:s förste minister Luynes
att söka använda R:s inflytande öfver drottningen;
på konungens kallelse begaf han sig till hennes
hof. Han lyckades också åstadkomma en försoning
mellan konungen och hans moder och begagnade sedan
alltjämt sin makt öfver drottningen i försonlig
riktning. Till belöning fick R. kardinalsvärdigheten
(5 sept. 1622). Vid hofvet ökades ständigt hans
inflytande. Slutligen kallade honom konungen,
som i det längsta bevarat sina betänkligheter emot
Concinis forne skyddsling, till medlem af statsrådet
(29 april 1624); 13 aug. s. å. blef han dess chef. På
denna post kom han sedan att stanna till sin död. -
Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
