- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
187-188

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richert. 4. Johan Gustaf R. - Richerus - Richesse oblige - Richet, Louis Dominique Alfred - Richet, Charles Robert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattenbyggnadskonst vid Tekniska högskolan och utnämndes
1903 till förste innehafvaren af professur i
detta ämne, hvarifrån han tog afsked 1909, men
uppehöll tjänsten till 1911. R. åtnjuter högt
anseende som vattenbyggnadsingenjör och är som
grundvattenstekniker känd i hela den tekniska världen,
särskildt genom sina metoder för tillverkning
af s. k. konstgjordt grundvatten, t. ex. vid
Göteborgs stads vattenledningsverk. Intresserad för
allmänna frågor, har R. varit led. af Stockholms
stadsfullmäktige (1904-10), drätselnämnd och
gasverksstyrelse och af Första kammaren 1907-09,
var 1909 led. af den s. k. kanalkommittén och
1906-10 af vattenrättskommittén. Sedan 1908 öfverrevisor
i Järnvägsstyrelsen, var R. 1912 led. af den
s. k. Malmslättskommissionen. Nämnas bör också,
att R. var en af Svenska pansarbåtsföreningens
stiftare och är led. af dess styrelse sedan
1912. R. har från trycket utgett bl. a. Om
grundvattens förekomst och användning
(1891), Om
offentliga slakthus och kreatursmarknader
(1895),
Kloakledningars dimensioner och lutningsförhållanden
(belönt med Sv. teknologföreningens Polhemspris),
Les eaux souterraines artificielles (1900; belönt
med Svenska läkarsällskapets 5-års-pris), Om Sveriges
grundvattenförhållanden
(1911), Om vattenledningstryck
och eldsläckning
(1913) och Vattenkraftanläggningar
i höga norden
(1914) och har utarbetat eller medverkat
till ett stort antal tekniska förslag och utredningar
för stat, kommuner och enskilda i Sverige och
utlandet. R. vardt 1905 led. af Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg, led. af Vet. akad. 1911 och
hedersled, af Örlogsmannasällsk. 1912 samt
1909 hedersdoktor vid Stockholms högskola.

1. S. B.
3. Ad. N-n.
4. S. L-k.

Richerus (fr. Richer), frankisk krönikeskrifvare,
f. omkr. 950, d. efter år 1000, var son till
en officer, Raoul, vid Ludvig IV:s d’outre-mer
hof, blef omkr. 970 munk i den helige Remigius’
(Saint-Remis) benediktinkloster i Reims. Han var
lärjunge till ärkebiskop Gerbert, studerade sedan
i kyrkskolan i Chartres och förvärfvade ingående
kännedom om den klassiska latinska litteraturen, om
matematik och medicin. Efter Gerberts afsättning
(998) synes R. ha följt denne till kejsar Otto
III:s hof och Italien. På uppdrag af Gerbert
författade R. en Frankrikes historia för tiden
888-998, synnerligen värdefull för tiden från 969,
omfattande hans egen samtid. R. är en af de förste
medeltida historieskrifvare, som öfvergått från
den rent annalistiska framställningsformen till
en mer sammanfattande. Han sträfvar att efterlikna
Sallustius, och hans arbete, Historiarum libri IV,
är en af de viktigaste källorna till tidens franska
historia. Ehuru känd och citerad redan under den
senare medeltiden, upptäcktes han egentligen först
af Pertz, som 1833 fann originalhandskriften till
hans arbete i Bamberg och utgaf det i "Monumenta
Germaniæ historica. Scriptores", tom III (1839). Det
har sedan öfversatts till franska (flera gånger)
och till tyska. - Se Reimann, "De Richeri vita et
scriptis" (1845), och G. Monod, "Études sur l’histoire
de Hugues-Capet" (i "Revue historique", 1885).

E. A-t.

Richesse oblige [ri&#8747;ä’ss åbl&#299;&#8747;], fr., rikedom ålägger
förpliktelser. Jfr Nobless.

Richet [ri&#8747;ä], Louis Dominique
Alfred
, fransk kirurg, f. 1816, d. 1891, blef 1844
med. doktor i Paris, utnämndes 1847 till agrégé
och 1864 till professor i kirurgi vid medicinska
fakulteten i Paris. Han är mest känd genom sin
Traité pratique d’anatomie médico-chirurgicale (1858;
flera uppl.).

Richet [ri&#8747;ä], Charles Robert, fransk
fysiolog, f. 26 aug. 1850 i Paris, blef 1878 agrégé
och 1887 professor i fysiologi vid medicinska fakulteten
i Paris. Han har på många olikartade
områden af sin vetenskap utfört mycket betydelsefulla arbeten. I
sina undersökningar om magsaften (1878) visade
han, att denna vätska afsöndras på reflexväg; denna
iakttagelse bildar utgångspunkten för Pavlovs forskningar
åt detta håll. Han har vidare utfört en lång serie
försök öfver kroppens värmeregulation (1883-93),
gjort märkliga rön öfver det inflytande mycket små
mängder metallsalter utöfva på mjölksyrejäsningen
(1881-1911), m. m. Han är den förste, som gjort
försök öfver serumterapi, i det han 1888 i förening
med Héricourt ådagalade, att om blod från ett djur,
som smittats med en viss bakterie, insprutas på ett
friskt djur, detta senare därigenom göres oemottagligt
för sjukdomen. Mest bekant är R. bland läkare och
hos allmänheten genom sin upptäckt af anafylaxien,
d. v. s. en egendomlighet hos vissa gifter, att de
vid upprepad användning på en och samma individ af
honom mindre lätt fördragas, att således en dos,
som vid första användning är fullkomligt oskadlig,
om den efter två till tre veckor på nytt tillföres
kroppen, nu framkallar döden. För denna upptäckt, som
daterar sig från 1902, erhöll R. 1913 det medicinska
Nobelpriset. - R. har emellertid icke inskränkt sin
verksamhet till fysiologien och medicinen: han har
därjämte på en mängd andra områden af mänsklig kultur
utöfvat en betydelsefull verksamhet, och med större
skäl än om de fleste gäller om R. satsen, att intet
mänskligt är honom främmande. Sålunda intresserade
han sig redan tidigt för flygkonsten och, utgående
från principen tyngre än luften, lät han 1890 i
förening med Tatin det första aeroplanet stiga i
luften. Han har experimentellt studerat hypnotism,
tankeöfverföring och fjärrsyn; han har i särskilda
skrifter behandlat filosofiska och psykologiska
problem, o. s. v. Som vitter författare har han
gjort sig känd genom dikter och flera romaner, utgifna under pseudonymen
Charles Epheyre; bland dessa torde La douleur
des autres
vara den mest betydande. Af R:s
hand föreligger också en operatext, Soeur Martha.
- Slutligen har R. af fullaste hjärta egnat sig åt
fredsrörelsen och i fredsfrågan skrifvit flera större
och mindre afhandlingar. Till sv. ha öfversatts
"Kärleken" (1891), "Om hundra år" (1893),
"Förtjäna de s. k. spiritistiska fenomenen en
vetenskaplig undersökning?" (1905), "Den europeiska
anarkien och den internationella rättvisan"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:01:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free