- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
201-202

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richter, Ole Jörgensen - Richter, Eugen - Richter, Hans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sveriges och Norges, förhållande till Ryssland och
västmakterna. 1856-59 var han medredaktör af
det engelsk-liberala "Aftonbladet", blef 1861
höjesteretsadvokat och etablerade sig i sin
födelsebygd, där han öfvertog fädernegården och
genast kom in i det offentliga lifvet. 1862-76 var
han stortingsrepresentant för Nordre Trondhjems
amt och, sedan han blifvit byfoged i Trondhjem, för
denna stad stortingsperioden 1877-79. I stortinget
spelade han snart en framstående roll som oafhängig
medlem af oppositionen, ypperlig i debatten,
mångsidigt intresserad och kunskapsrik, som han
var. Han var president 1871-76 i odelstinget, 1877-78
i lagtinget. Efter hand skilde han sig från den af
Johan Sverdrup ledda oppositionen, men lämnade också
tills vidare det politiska lifvet, då han 7 juni 1878
utnämndes till de förenade rikenas generalkonsul
i London. Sommaren 1884, efter riksrättskrisen
och schweigaardska (april-)ministärens fall 31
maj, återkom han till Kristiania, hemkallad för
att tills, med O. J. Broch söka bilda en liberal
öfvergångsministär. Då detta misslyckades, lät han
efter stark påtryckning utnämna sig till statsminister
i Stockholm i Joh. Sverdrups regering. I denna
ställning kom R. att vantrifvas, emedan han var
bunden i sin handlingsfrihet, hämmad af kollegiala
hänsyn, slutligen förrådd och förd bakom ljuset. Den
under dessa förhållanden oundvikliga politiska krisen
påskyndade hos den sjuklige och finkänslige mannen en
psykisk kris, som slutade med hans själfmord i norska
ministerhotellet i Stockholm. Opinionen sökte skulden
till R:s förtviflade steg än hos Joh. Sverdrup, än
hos Bj. Björnson. Den senare behandlade saken först i
tidningsartiklar 1888-90, sedermera dramatiskt i "Paul
Lange og Tora Parsberg" (1898).

K. V. H.

Richter, Eugen, tysk politiker, f. 30 juli 1838
i Düsseldorf, d. 10 mars 1906 i Berlin, tillhörde först den civila
tjänstemannabanan, men lämnade denna 1864, då hans
val till borgmästare i Neuwied ej bekräftades af den
med hans frisinnade åsikter missnöjda regeringen
och han i stället mot sin vilja förflyttades till
tjänstgöring i Bromberg i Ostpreussen. Han slog sig
därpå ned i Berlin samt egnade sig åt publicistisk
och parlamentarisk verksamhet. 1867 fick han en
plats i nordtyska riksdagen och invaldes 1871 i
tyska riksdagen samt representerade där från 1874,
liksom i preussiska deputeradekammaren, i hvilken han
invalts 1869, till sin död valkretsen Hagen. Inom
"fortschrittspartiet" (se d. o.), till hvilket han
slöt sig, vann han snart inflytande och fick slutligen
ensam partiets ledning i sin hand. Han tillhörde
nästan alltid oppositionen och satte sig med ifver
emot alla förslag, som gingo ut på att öka statens
myndighet gentemot den fria konkurrensen särskildt på
det ekonomiska området, t. ex. Bismarcks hela sociala
reformlagstiftning, järnvägarnas förstatligande,
alla inskränkningar i handels- och
näringslagstiftningen samt skyddstullspolitiken. Äfven
motsatte han sig i regel anslagsökningar till armén
och flottan. Denna rent negativa opposition, buren
af en till ytterlighet stegrad individualistisk
åskådning, förde dock småningom med sig, att han
vid voteringarna öfvergafs af flera bland sina
egna partikamrater, och motsatsen emellan honom och
dem skärptes ytterligare, sedan R. i den af honom
1885 uppsatta "Freisinnige zeitung" i många fall
började föra ett annat språk än partiets öfriga
organ. 1893 vållade R. genom sin omedgörlighet
i försvarsreformfrågan, att det "tysk-frisinnade
partiet" (förut fortschrittspartiet), sprängdes,
hvarefter han trädde i spetsen för en ny partigrupp,
"frisinnade folkpartiet". R. var som politisk
fullblodsidealist en principiell och lidelsefull
motståndare till hela den socialdemokratiska
åskådningen och bekämpade denna bl. a. i sina
mycket spridda agitationsskrifter Die irrlehren der
sozialdemokratie
(1890) och Sozialdemokratische
zukunftsbilder
(1891; svensk bearbetning
"Socialdemokratiska framtidsbilder", 1907, 2:a
uppl. 1908). 1904 afgick han från ledningen af
"Freisinnige zeitung". Hans öfvertygelsetrohet
och oegennytta skaffade honom äfven motståndarnas
aktning, och som debattör röjde han mycken, om
än stundom rätt ytlig slagfärdighet. Han utgaf
bl. a. en politisk handbok för radikala valmän
Politisches ABC-buch (1881; 10:e uppl. 1903)
samt memoarverken Jugenderinnerungen (1892) och
Im alten reichstag, erinnerungen (2 bd, 1894-96).

(V. S-g.)

Richter, Hans, österrikisk dirigent, f. 4
april 1843 i Raab, Ungern, utbildades vid Wiens
konservatorium, blåste horn i teaterorkestrar
där 1862-66 och hade då förvärfvat betydlig
färdighet äfven på alla andra blåsinstrument samt
stråkinstrument. Han vistades 1866-67 i Luzern hos
Richard Wagner, som anförtrodde honom det mycket
kräfvande kopierandet af "Mästersångarnas" partitur
liksom senare tillrättaläggandet af
"Nibelungen"-tetralogiens partiturer. R. var 1868-69 kormästare
vid Münchenoperan, 1871-75 kapellmästare och
direktör vid nationalteatern i Budapest och 1875-1900
kapellmästare vid hofoperan i Wien, där han tillika
dirigerade de filharmoniska konserterna. Sedan 1900 är
han bosatt i Manchester som ledare (efter Ch. Hallé)
af de stora konsertserierna där, hvarjämte han sedan
1885 anför musikfesterna i Birmingham och från 1904
har dirigerat de tyska operaföreställningarna på
Covent-garden-teatern i London, där han redan 1877
jämte Wagner introducerade dennes musik vid konserter
och sedermera jämväl årligen har ledt sommar- och
höstserier af "Hans-Richter-konserter". Som
gästdirigent har R. uppträdt i Tyskland vid större
musikfester och bl. a. i Stockholm 1902 (med 2
symfonikonserter). Han blef 1885 hedersdoktor i Oxford
och 1903 led. af Mus. akad. i Stockholm. Tidigt nära
förtrogen med Wagner och hans verk, vardt R. en af
de ypperste Wagnerdirigenterna och fick hedern att
leda den märkliga "Nibelungen"-premiären i Baireuth
1876 samt har sedermera varit en af hufvuddirigenterna
vid festspelen där. F. ö. är han i sitt anförarskap
en framstående tolkare af Händel, Beethoven och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free