Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddarordnar - Riddarpoesi - Riddarromaner. Se Riddarpoesi och Roman - Riddarskinnbaggen. Se Lygæidæ - Riddarslag. Se Riddare - Riddarspel. Se Karusell och Tornerspel - Riddarsporre. Se Delphinium, sp. 111 - Riddarståndet - Riddarsynerätt - Riddarvisor - Riddarväsendet. Se Riddare - Riddaröfverste. Se Riksridderskap - Riddercrona, Peter - Ridderhielm, Israel - Ridderhierta, Gabriel Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lydde omedelbart under påfven. Inom flera
af dem stiftades särskilda afdelningar för
kvinnor. Medlemmarna, som tillbragte sitt lif i
strider mot icke-kristna folk eller på sin ordens
jordbesittningar, erkände icke något fädernesland,
hvars nationella intressen kunde bilda motvikt mot
deras lydnad för påfvemakten. Med sina fromma och
människovänliga syftemål utgjorde emellertid de
andliga riddarordnarna i sin ursprungliga renhet
en af riddarandans vackraste frukter. Men sedan
de förvärfvat sig rikedomar och mycket stora
jordområden i Palestina och hela Europa samt deras
chefer fått höghetsrätt som världsliga furstar,
hemföllo de småningom åt yttre prål, vinningslystnad
och öfvermod. - Ensamt i Jerusalem bildades 20
andliga riddarordnar. De förnämsta voro i öfrigt
Johannitorden, Tempelherreorden och Tyska orden
(se dessa ord). Därnäst må framhållas
Svärdsriddarorden (se d. o.) i Livland samt de
spanska, mot morerna kämpande Santiago-, Alcantara- och
Calatravaordnarna (se dessa ord). - Under
medeltidens senare århundraden uppstodo världsliga
riddarordnar, hvilkas medlemmar utan att aflägga
munklöfte fullföljde bestämda ridderliga eller
sedliga syften, oftare ställdes dessa ordnar i de
dynastiska intressenas tjänst och utvecklade på det
hela taget ringa lifskraft. De kallades i början
brödraskap (lat. fraternitates, sodalitates) och
stiftades mest af furstar eller högadel. Ur dessa
världsliga riddarordnar framgingo den moderna tidens
s. k. riddarordnar (se Ordnar).
Riddarpoesi kallas med ett gemensamt namn de
medeltidens diktalster, som ge uttryck åt
riddarväsendets anda (jfr Riddare). Denna
poesi är företrädesvis episk och har sin vagga
i Nord-Frankrike. Till utbildningen af denna
riddarromantik bidrogo där sedan slutet af
1000-talet det mest genomförda feodalväsen, den
normandiska äfventyrshågen, de af korsfararna
hemförda orientaliska sagorna, den keltiska tron på
feer samt normandernas från Skandinavien medbragta
föreställningar om jättar och dvärgar. Den nordfranska
trouvèrepoesiens chansons de geste (se Chanson
de geste), dess romans d’aventure (med grekiska
eller österländska ämnen) och romans de l’antiquité
(med antika ämnen) gåfvo upphof åt riddarepopéer,
som utbredde sig öfver hela Europa och till hvilka
ämnena mestadels togos ur Artur-sagan (se d. o.),
karolingiska sagokretsen (se d. o.) samt de
antika berättelserna om Troja, Alexander den store
o. s. v. Sedan midten af 1200-talet upplöstes dessa
epopéer till riddarromaner på prosa, och när endast
den ihåliga formen af riddarväsendet lefde kvar,
spredo sig från Spanien de s. k. Amadisromanerna
(se d. o.), tills denna art fann sin ironiske
förkrossare i Cervantes ("Don Quijote"). En
halft parodisk behandling fick riddarepopén uti
italienarnas romantiska konstepos (Pulci, Bojardo,
Ariosto, Berni). I de germanska länderna klädde sig
äfven inhemska sägner i chevaleriets dräkt.
Riddarromaner. Se Riddarpoesi och Roman.
Riddarskinnbaggen, zool. Se Lygæidæ.
Riddarslag. Se Riddare.
Riddarspel. Se Karusell och Tornerspel.
Riddarsporre, bot. farm. Se Delphinium, sp. 111.
Riddarståndet (lat. Ordo equester). Se Equites,
sp. 733.
Riddarsynerätt, fordom högsta domstol i frågor rörande
egendomssyner, förordnades på begäran af den, som ej
åtnöjdes med lagmanssynerätts dom. Rätten bestod
af en af K. M:t förordnad ordförande, vanligen
ett riksråd (stundom togs någon, som stod riksråd
i ämbete och heder närmast, äfven en landshöfding),
4 medlemmar, som på ordförandens förslag tillsattes af
K. M:t, samt häradsnämnd. Riddarsynerätterna upphäfdes
genom k. förordningen 18 april 1849.
Riddarvisor kallas i Sverige sådana medeltida
folkvisor, som skildra riddarlifvet, till skillnad
från kämpavisor.
Riddarväsendet. Se Riddare.
Riddaröfverste. Se Riksridderskap.
Riddercrona, Peter, fortinkationsofficer, f. 1682 i
Södermanland, d. 16 sept. 1721 i Stockholm, ingick som
volontär vid Fortifikationen 1699 och blef löjtnant
i Viborg 1702, men medföljde s. å. Cronhjort i
fält och utförde vid Systerbäck befästnings- och
stormhinderanläggningar. 1703 utarbetade
han 14 nu i Uppsala universitetsarkiv förvarade
ritningar öfver Viborg, deltog 1706 i denna fästnings
försvar mot ryssarna och 1708 i Lybeckers tåg till
Ingermanland. R. kallades sedan öfver till Sverige
och uppsändes jan. 1710 till Strömbergs i Jämtland
stående trupper samt satte nu Dufeds och Långå
skansar i försvarstillstånd. Blifven kapten s. å.,
iståndsatte han 1711-13 Järpe och Frösö skansar. 1715
utsändes R. till Stralsund och deltog med mycken
tapperhet i denna fästnings försvar samt blef vid dess
öfvergång preussisk krigsfånge, men återkom redan
1716 till Stockholm och beordrades då till armén i
Skåne. 1717 tjänstgjorde han i Landskrona, 1718 vid
armén i Bohuslän och i Strömstad samt 1719-20 vid
Stockholmsarmén. 1719 hade han adlats (han hette
förut Brunnman) och avancerat till major. - R. var
en skicklig och mycket anlitad fortifikationsofficer
samt tapper krigare.
L. W:son M.
Ridderhielm, Israel,
krigare, en man af ringa härkomst, tjänade sig
under Trettioåriga kriget upp från simpel karl till
öfverstelöjtnant vid Lifgardet till häst, hvars
öfverste och chef han blef 1655. I Karl X Gustafs
polska krig utmärkte han sig och utnämndes 1656 till
generalmajor, men blef i nov. s. å. öfverfallen
vid Licce och tillfångatagen af tatarerna samt
förd till deras land. Efter ett par år blef han
utväxlad och befordrades 1664 till generallöjtnant
af kavalleriet. Hans döds- likasom hans födelseår
är okändt. Han lefde ännu 1678. I Nydala kyrka, där
han ligger begrafven, förvaras de kedjor han skall ha
burit under sin fångenskap hos tatarerna. 1649 adlades
han med namnet R. (han hette förut Isaksson). - Äfven
R:s son Hans Isak R. (d. 1709 i Wismar) var en duktig
krigare. Han blef 1700 generalmajor af kavalleriet
och tog en ärofull andel i Karl XII:s polska krig
till 1704, då han utnämndes till generallöjtnant och
guvernör i Wismar samt erhöll friherrlig värdighet,
men tog ej introduktion,
Ridderhierta, Gabriel Fredrik, krigare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
