- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
269-270

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjöbäcken. Mynningen, där flodens djup är endast
4,3 m., skyddas af fästningen Dünamünde, som är
förenad med R. genom järnväg, medan en annan linje
på högra stranden förenar R. med Mühlgraben snedt
emot Dünamünde. Redden vid flodmynningen, ehuru
skyddad af en hamndamm, är ännu mycket öppen, så att
endast de fartyg, som ej kunna passera sandbanken
vid mynningen, ankra där, hvaremot de andra lossa
en del af sin last vid Bolderaa eller Mühlgraben och
därefter gå upp till R. Utom de nämnda korta bibanorna
utgå från R. järnvägar till Dünaburg, Mitau, Tuckum
(Windau) och till Reval och Petersburg. Den egentliga
staden (fig. 1) – före 1857 omgifven af vallar och
grafvar, nu förvandlade till bulevarder, som med
sina trädgårdsanläggningar utgöra R:s vackraste del –
ligger på högra flodstranden och omges af Petersburgs-
och Moskvaförstäderna på samma samt Mitauförstaden
på vänstra sidan om floden, öfver hvilken föra en
525 m. lång pontonbro, som borttas om vintern, samt
en på stenpelare hvilande järnbro (fig. 4) och en
järnvägsbro. Gamla staden bibehåller ännu till en del
sina hanseatiska drag: höga trappgafvelhus (se fig. 2)
och smala, krokiga gator. Från medeltiden finnas få
minnen kvar. Den äldsta kyrkan, domkyrkan, anlagd
1204, nedbrann 1547, och den nuv. byggnaden härstammar
från senare hälften af 1500-talet. Dess 1883 uppsatta
orgel är en af de största i världen. Petrikyrkan, med
ett 123 m. högt torn från 1746, byggdes 1408-66. Af
grek.-ortodoxa kyrkor märkas den grek.-katolska
katedralen (1877-84; fig. 5) i Petersburgsförstaden,
den 1786 fullbordade Peter-Pauls-katedralen i det
forna citadellet, Alexei-kyrkan från 1700-talet och
Alexander-Nevski-kyrkan. Slottet, uppfördt 1494-1515
af livländska ordens herrmästare W. von Plettenberg,
är en stor, flera gånger restaurerad byggnad,
som nu är säte för guvernören och öfriga ryska
myndigheter. Framför detsamma står en granitpelare med
en bronsstaty af segergudinnan, rest till minne af
de lyckligt slutade krigen 1812-14. Det närbelägna
riddarhuset byggdes i florentinsk renässansstil
1864-66 och tillbyggdes 1908. Några gillehus,
rådhuset, börsen och ett par teatrar äro likaledes
framstående byggnadsverk. I Petersburgsförstaden ligga
polyteknikum, stadsgymnasiet, de ryska Alexander-
och Lomonosovgymnasierna (det senare en högre
flickskola), Peter den stores ryttarstaty (1910),
vid södra ändan af Alexanderbulevarden, m. m. Lifvet i
staden har en alltigenom tysk karaktär, men ryssarna
och ännu mer letterna och esterna ådagalägga en
liflig intellektuell verksamhet. Båda söka motverka
det tyska inflytandet genom att öka antalet egna
uppfostringsanstalter. Grosshandeln är i tyskarnas
och, till mindre utsträckning, i engelsmännens
händer. Af högre undervisningsanstalter må nämnas
den baltiska polytekniska högskolan (1862), ett
grekisk-ortodoxt prästseminarium, 6 gymnasier,
en navigationsskola, ett lärarseminarium och ett
döfstuminstitut. Stadsbiblioteket har ett rikt
material för östersjöprovinsernas historia. Stads-
och guvernementsarkiven innehålla bl. a. en mängd
handlingar om Sverige. Särskildt det senare torde
innehålla en större rikedom på svenska handlingar än
något annat arkiv utom Sverige. I staden finnas
ett sällskap för nyttiga kunskapers utbredande,
ett lettiskt litteratursällskap, ett sällskap för
Östersjöprovinsernas historia och fornkunskap (1834),
en teknisk förening samt ett naturforskarsällskap
med naturaliesamlingar. R. är Rysslands största
exporthamn för trävaror, lin, linfrö och hampa,
men det exporterar äfven mycket hafre, råg, smör,
ägg, oljekakor, talg, läder och tobak. Exporten, som
1851-60 hade i medeltal ett värde af 17,7 mill. rubel,
hade 1910 ett värde af 192 mill. rubel. Importen,
hufvudsakligen bestående af salt, fisk, vin,
bomull, metaller, maskiner, stenkol, oljor och
kolonialvaror, främst te (omkr. 15 mill. rubel),
har under samma tid ökats i värde från 4,8 till 144
mill. rubel. Stadens och grannskapets industriella
verksamhet tillväxer årligen; de förnämsta
grenarna äro bomulls- och yllefabrikationen,
sågverksrörelsen, maskinfabrikationen samt
tillverkningen af järnvägsvagnar, cigarrer,
korkproppar, papper, öl och oljor m. m. 1905 omfattade
den inalles 356 fabriker med 42,274 arbetare
och ett produktionsvärde af 67,25 mill. rubel.
(J. F. N.)

Historia. R. växte upp kring en af biskop
Albert 1201 grundlagd kyrka och marknadsplats vid
Righeån i livernas land. Köpmännen, till en del
komna från Bremen och Hamburg, sammanslöto sig
tidigt i gillen; stadens äldsta rätt var Visby
stadsrätt. Biskopen (från 1253 ärkebiskopen) af
R., som dessutom regerade ett vidsträckt stift,
förblef stadens landsherre, men denna förvärfvade sig
småningom vidtgående privilegier och själfstyrelse;
tvister med biskopen och hans domkapitel voro
visserligen oundvikliga. Genom upprepade förvärf
vann R. för öfrigt ett ej obetydligt territorium utom
det egentliga stadsområdet. Handeln med Ryssland och
Litauen, särskildt utmed Düna till Polozk (utförsel
af vax, pälsverk, tjära m. m.), blef källan till
dess rikedom; af Livlands städer erkändes R. städse
som den äldsta och ledande. Efter sitt inträde i
hansan 1282 drogs R. med i dennas intressepolitik. I
början hotad af esters och litauers härnadståg,
fick staden med tiden en farlig fiende i Tyska
orden, som blef dess rival i fråga om handeln och
ville göra sig till dess landsherre i ärkebiskopens
ställe; Rudolf af Habsburg erkände 1274 ordens
öfverhöghetsanspråk, öppna fientligheter utbröto
1297 och fortsatte med olika afbrott till 1330;
orden sökte därvid strypa R:s handel genom att spärra
floden vid Dünamünde, som den 1305 köpte; R. åter,
som understöddes af sin landsherre, drog sig icke
för vapenbrödraskap med de hedniske litauerna. Den
påfliga kurian kallades till skiljedomare, men
afgörandet skapades genom maktspråk. R. dagtingade
1330, och orden dikterade villkoren. R. erkände
dess öfverhöghet, gaf den andel i rättskipningen,
förpliktade sig till krigshjälp och upplät mark till
ett ordensslott. Då ärkebiskopen vidhöll sina anspråk
som landsherre, fortsattes maktstriden mellan honom
och orden; nya processer fördes i Rom, och R. kom
i en svår mellanställning. Ordens välde kändes dock
ej tryckande, och fortsatta tvister med domkapitlet
störde stadens förhållande till den vanligen i
utlandet bosatte ärkebiskopen. Dess själfstyrelse
förblef i det hela faktiskt tämligen oinskränkt; den
egentliga makten hvilade hos rådet, som kompletterade
sig själft och utsåg de 2 (slutligen 4) borgmästarna;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free