Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikard. 3. R. af York, f. 1411 - . 4. R. af York, f. 1472 - Rikard (fr. Richard), hertigar af Normandie (se d. o., sp. 1455) - Rikard (eng. Richard), romersk-tysk konung - Rikard af Cirencester - Rikard af Cornwall. Se Rikard, romersk-tysk konung - Rikard af Middleton - Rikard af S:t Victor - Rikardis l. Rixa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R. och hans son tronföljden efter Henriks död
framför dennes son (efter flera års barnlöst
äktenskap hade drottning Margareta 1453 skänkt sin
gemål en son). Henrik måste gå in på denna ändring
i tronföljden, och 8 nov. 1460 proklamerades
R. som tronföljare och protektor, men drottning
Margareta samlade en här i norra England, och i
strid mot denna förlorade R. lifvet vid Wakefield
(30 dec. s. å.). Hans hufvud uppsattes, prydt med en
papperskrona, på Yorks fästningsmurar. R:s tronanspråk
hade sålunda inledt det förfärliga inbördeskrig,
som fått namn af striden emellan röda och hvita
rosen och som fortsattes af hans söner Edvard IV och
Rikard III. Hans öfriga öfverlefvande barn voro Georg,
hertig af Clarence (d. 1478), Anna (gift med Thomas
S:t Leger) och Elisabet (gift med John De la Pole,
hertig af Suffolk). Sonen Edmund, hertig af Rutland,
stupade 1460 vid Wakefield. Jfr J. H. Ramsay,
"Lancaster and York" (2 bd, 1892), och "Political
history of England", IV (af C. Oman, 1906).
4. R. af York, yngre son till konung Edvard IV och
Elisabet Woodville, f. 1472, mördad 1483, erhöll
hertigtitel af York 1474 och förmäldes endast 6 år
gammal 1478 med Anna Mowbray, dotter och arftagerska
till John Mowbray, hertig af Norfolk. Förmälningen
åsyftade att skaffa den unge prinsen som apanage den
utslocknande ätten Mowbrays rika jordagods. 16 juni
1483 blef R. af sin moder utlämnad till farbrodern,
Rikard af Gloucester (se Rikard, sp. 292), för att
sällskapa med sin i Tower internerade broder Edvard
(V), och han delade där dennes öde (se Edvard,
sp. 1382-83). Tronpretendenten Perkin Warbeck (se
d. o.) utgaf sig sedermera under Henrik VII:s regering
för att vara R., som han påstod ha lyckats fly från
Tower.
2-4. V. S-g.
Rikard (fr. Richard), hertigar af Normandie (se d. o.,
sp. 1455).
Rikard (eng. Richard), romersk-tysk konung, earl
af Cornwall och grefve af Poitou, f. 5 jan. 1209
i Winchester, d. 2 april 1272, var yngre son till
engelske konungen Johan utan land och hans gemål
Isabella af Angoulême. Han blef 1225 earl af Cornwall
och var 1225-27 styresman i Gascogne, aflade 1236
korstågslöfte och företog 1240-41 ett resultatlöst
korståg till Acre. Hemkommen till England 1242,
understödde han, trots sina tidigare förbindelser med
de oppositionelle baronerna, på det hela taget sin
broder konung Henrik III:s politik. 1252 afböjde han
ett anbud från påfven Innocentius IV om Siciliens
krona. 13 jan. 1257 valdes R. af Kölns, Mainz’
och Pfalz’ kurstämmor, som låtit köpa sig, till
tysk konung. Gynnad af påfven, mottog han valet och
blef 17 maj s. å. krönt i Aachen, men lyckades ej få
fast fot utom Rhenländerna. Han företog under åren
1257-68 fyra besök i Tyskland, men vistades mestadels
i England. I Tyskland blef han aldrig erkänd öfver
hela riket. R. var en ädel och högsinnad man och på
sin tid kristenhetens rikaste furste. I sitt första
gifte var han förmäld med Isabella af Pembroke, i sitt
andra (1243) med Sancha af Navarra och i sitt tredje
(1269) med Beatrix af Falkenstein. Med Isabella hade
R. 4 söner, hvilka dogo unga, utom Henrik (d. 1272);
med Sancha hade han sonen Edmund,
hertig af Cornwallis (d. 1300). Om hans val till
tysk konung, märkligt emedan där de 7 kurstämmorna
första gången tydligt framträda, se A. Busson,
"Die doppelwahl des jahres 1257" (1866). Jfr äfven
H. Koch, "Richard von Cornwall", I (1838; går till
1257), och J. F. Bappert, "Richard von Cornwall
seit seiner wahl zum deutschen könig", 1257-1272"
(1905).
Kj.*
Rikard af Cirencester [-si’siste], engelsk
krönikeskrifvare, f. omkr. 1335, d. 1401,
benediktinmunk i Westminster, kompilerade utan
kritik efter Roger af Wendover, Geoffrey of Monmouth,
William af Malmesbury m. fl. Speculum historiale
de gestis regum Angliæ 447-1066 (utg. i 2 dlr af
J. Mayor 1863-69), ett verk, som hos en äldre tids
historiker åtnjöt stort anseende. Det R. tillskrifna,
af Ch. Bertram i Köpenhamn 1757 utgifna arbetet De
situ Britanniæ är, som B. B. Woodward (1866) först
bevisat, en af Bertram skickligt utförd litterär
förfalskning, en af de märkligaste i sitt slag,
som i hög grad skadat och missledt den historiska
forskningen.
E. B-n.
Rikard af Cornwall [-kå’nwål]. Se Rikard,
romersk-tysk konung.
Rikard af Middleton [-mi’dltön], engelsk skolastiker,
tillhörde den berömda franciskanskolan i Oxford,
lärde omkr. 1283 i Paris och skref en kommentar till
Lombardus, som är en god källa för kännedomen om
franciskanska teologiens strid mot thomismen. R. kan
med sitt starka betonande af viljan betraktas
som omedelbar förelöpare till Duns Scotus. Se
Seeberg, "Dogmengeschichte" (2:a uppl., III,
1913), och Taylor, "The mediæval mind" (1911).
Hj. H-t.
Rikard af S:t Victor, en af de mest framstående
medeltidsmystiker, som på mystiken började tillämpa
skolastisk metod och så sökte förena till ett den
religiösa spekulationen och känslans omedelbara
tillegnande af det öfversinnliga. Han var till börden
skotte, lärjunge till Hugo af S:t Victor och blef
1162 prior i S:t Victor (nära Paris) samt dog där
1173. Personlig vänskap förenade honom med Bernhard
af Clairvaux. - Hans teologiska betydelse är väl
att ha sökt klarare sofra och bearbeta det af Hugo
framförda materialet samt att i mystiken ha infört
ett psykologiskt moment, som skulle få historisk
betydelse i reformationen. Hans skrifter kunna
delas i dogmatiska och mystiska, ehuru det mystiska
elementet icke saknas i de förra, af hvilka de 6
böckerna om treenigheten, De trinitate, torde vara
förnämst. Af de mystiska skrifterna intar De gratia
contemplationis (5 böcker, med en inledningsskrift:
De præparatione animi ad contemplationem) första
rummet. R. visar sig genom detta arbete vara den
förste mystiker, som sökt uppställa en vetenskaplig
teori om kontemplationen. Däraf hans binamn Magnus
contemplator. Hans skrifter äro utgifna i Mignes
latinska patrologi (bd 196). Jfr dogmhistorierna
af Harnack, Seeberg m. fl. och litt. till
Mystik.
J. P. (Hj. H-t.)
Rikardis l. Rixa, svenske konungen Albrekts (af
Mecklenburg) gemål, var dotter till grefve Otto af
Schwerin, blef 1352 trolofvad och 1365 förmäld med
Albrekt samt afled 1380. Hennes dotter Rikardis
blef förmäld med markgrefve Johan af Brandenburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
