Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksantikvarie - Riksarkivarie - Riksarkivet, Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver minnena från hednatiden, utan äfven i den mån
sådant låter sig göra att vid kyrkorestaureringar
tillse, det de kulturhistoriska intressena
ej åsidosättas, att kyrkoinventarierna
ej förfaras, och osannolikt är ej, att
han i en snar framtid jämväl kommer att få
till uppgift att bevaka de kulturhistoriska
värden, som finnas i en del profana byggnader.
B. S-n.
Riksarkivarie, sedan 1835 benämningen på chefen för
Riksarkivet (se d. o.).
Riksarkivet (se Arkiv) är numera den centrala
myndigheten för det offentliga arkivväsendet i
Sverige och är därjämte dess förnämsta arkivdepå med
uppgift bl. a. att i förvar mottaga och vid behof
hålla tillgängliga handlingar, som dit öfverlämnas
från de olika afdelningarna af K. M:ts kansli
liksom från andra myndigheter; det är slutligen
en historisk-vetenskaplig institution, afsedd
att främja den historiska forskningen samt att i
tryck offentliggöra serier af viktigare historiska
aktstycken. De handlingar, som efter hand dit lämnats
och årligen lämnas från kansliet, äro hufvudsakligen
följande: riksregistraturet (se Registratur) och
Högsta domstolens registratur; koncept till k. bref;
protokoll i statsrådet (i äldre tider riksrådet,
konseljen och beredningen) och Högsta domstolen jämte
diarier - äfven från Regeringsrätten torde med tiden
dylika serier komma att öfverlämnas; kollegiers,
länsstyrelsers m. fl. myndigheters till K. M:t
ställda skrifvelser för tiden till omkr. 1840 och
deras fortsättning i statsdepartementens handlingar;
justitiehandlingar, justitiekanslershandlingar
samt skrifvelser från ministrar i utlandet
(f. n. med vissa undantag t. o. m. 1860). I
Riksarkivet förvaras äfven svenska statsurkunder,
såsom regeringsformer och andra grundlagar,
riksdagsbeslut, traktater med främmande makter
(t. o. m. 1813), äfvensom urkunder och aktstycken
rörande de äldre konungahusen och hofvet. Där förvaras
kansliets samling af äldre riksdagshandlingar,
och dit ha i senare tid öfverlämnats såväl
utskottshandlingar från ståndsriksdagarnas tid
(utom konstitutionsutskottets och bankoutskottets)
som de ofrälse ståndens arkiv - fr. o. m. 1867 har
riksdagen sitt eget arkiv. Riksarkivet mottager äfven
upplösta eller upphörda ämbetsverks eller andra
myndigheters arkiv, kommissioners och kommittéers
handlingar samt har äfven mottagit de äldre delarna
af åtskilliga ännu bestående centrala ämbetsverks
arkiv, såsom Svea hofrätts, Statskontorets,
Bergs- och Kommerskollegiernas, Medicinalstyrelsens och
Riksgäldskontorets; med Svea hofrätts arkiv följde
äfven dess serier af renoverade domböcker (fram
till midten af 1800-talet), hvaremot underrätternas
äldre domböcker och handlingar numera förvaras
eller komma att förvaras i landsarkiven. Till
Riksarkivet ha vidare förvärfvats flera enskilda
handskriftssamlingar, såsom den Oxenstiernska från
Tidö, den Pfalz-Zweibrückenska från Stegeborg,
den Bielkeska från Tureholm, delar af den De
la Gardieska och den Tessinska (den sistnämnda
från Åkerö) och många andra. Deponerade äro
f. n. bl. a. handskriftssamlingarna från Skokloster,
Rydboholm och Säfstaholm. Äfven eger Riksarkivet
den största svenska samlingen af pergament- och
pappersbref från medeltiden (se
Pergamentbref) samt åtskilliga kopieböcker och
afskriftssamlingar såväl från medeltiden som
från senare tider. Sedan 1877 utger Riksarkivet
"Meddelanden", innehållande riksarkivariens
årsberättelser, förteckningar på arkivalier,
bref eller uppsatser ang. arkivväsendet
m. m. Fr. o. m. 1902 utges dessa Meddelanden i "Ny
följd", fördelad på två serier.
Grunden till ett rikets arkiv lades på samma gång man
började skriftligen uppsätta och förvara statsakter
af traktatsnatur eller på annat sätt för kronan
utaf vikt. Detta torde i Sverige ha börjat i slutet
af 1100-talet. Från midten af 1300-talet omtalas
skrin eller lådor med "bref" förvarade hos konungens
skattmästare. Någon tid därefter började viktigare
statsakter, rådsbeslut m. m. införas i en kopiebok
(registrum regni). Från slutet af medeltiden har man
förteckningar på statshandlingar. Större delen af
detta gamla arkiv har emellertid gått förlorad. Många
urkunder fördes af konung Birger Magnusson och
i synnerhet under unionstiden till Danmark, en
annan icke obetydlig del förgicks vid den stora
slottsbranden 1697. De siste riksföreståndarna under
medeltiden läto gömma både ingångna skrifvelser och
koncept, men detta s. k. Sturearkiv har äfvenledes
gått för Sverige förloradt (det finnes numera i
Köpenhamn). Mot slutet af medeltiden förvarades
åtminstone en del af rikets handlingar, liksom
"riksens register" och rikssigillet, hos biskopen
i Strängnäs, som då var ett slags rikskansler. De
stora serier af registratur, koncept och inkomna
skrifvelser, som ännu finnas i behåll (konceptserien
är dock för 1500-talet och början af 1600-talet
mycket ofullständig), börja med Gustaf I:s tid. Från
samma tid ega vi såväl de äldsta uppteckningarna
af rådets förhandlingar (s. k. rådslag) som de
äldsta riksdagsakterna i original eller afskrift
(de egentliga rådsprotokollen börja först på
1620-talet). En betydande tillökning vann arkivet
därjämte under Gustaf I:s regering genom domkyrkornas
och klostrens urkunder, som på konungens befallning
hopsamlades för att användas vid det stora arfskifte,
som gjordes af den katolska kyrkans kvarlåtenskap. De
öfverlätos sedermera till antikvitetsarkivet, lämnades
vid dess upplösning (1780) till K. biblioteket,
men återkommo till Riksarkivet 1847. Sistnämnda
handlingar vårdades af Rasmus Ludvigsson, de förste
Vasakonungarnas bekante sekreterare och genealog,
och man började tala om rikets gamla "kansli"
till skillnad från det "dagliga kansliet", som
småningom uppstod under förvaltningens fortgång år
ifrån år. Ordinarie förvaringsrum skulle visserligen
vara slottet i Stockholm, men själfva regeringen hade
ännu ej någon stadigvarande plats, och handlingarna
stannade ofta hos enskilda sekreterare. Oordningen
inom kansliet, som under slutet af 1500-talet
ingalunda minskades däraf, att hertig Karl, som ledde
regeringen, hade sitt ordinarie residens i Nyköping,
föranledde nämnde furste att åt en "riksens öfverste
secretarius" Johan Jöransson (Rosenhane) uppdraga
bl. a. inseendet öfver, att rikets handlingar höllos i
ordning och skick (1599). Dennes verksamhet var dock
icke inskränkt härtill och torde ej ha omfattat det
s. k. gamla kansliet; svårligen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
